Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Okej!

Krya! :o♥

Ja! Hoppas du blir frisk snart

Superduper!

Jag förstår inte hur du lyckas med allt det här!?

Det blir ett kort kapitel nu, är fortfarande lite sjuk. ^^

Kapitel tjugofyra: Läkta sår bör inte bli upprivna

Jag vänder mig bort mot Carter, och upptäcker att han redan tittar på mig. Det är en smärtsam tystnad mellan oss efter att kopiorna av de vi älskade försvunnit. Att få se Forest igen hade delat mina känslor, och jag vet inte riktigt hur jag känner. Att få se henne igen var underbart, men hon var fortfarande död. Fortfarande borta. Och att få se Cem. Jag är bara rädd att det blev sista gången mina ögon vilade blicken på honom. Jag sväljer bort gråten och särar på läpparna för att säga något, men Carter skakar på huvudet.
"Nu glömmer vi det här. Vi pratar inte mer om vad som hände. Jag tycker att vi går tillbaka till grottan och vilar upp oss.", säger han torrt.
Jag nickar svagt och han går fram till mig för att fläta in sina fingrar i mina.
"Nu går vi tillbaka."
Vi går med långsamma steg tillbaka till grottan. Min blick är fastnaglad på mina fötter. Jag kan inte få bort Cem eller Forest ur minnet, men samtidigt var det tröstande att ha dom där. De skyddade mig, även om de inte var med mig.
När vi kommer ut till stället där vår grotta ligger hårdnar Carters grepp om min hand. Jag tittar upp och min hand drar sig automatiskt till bältet. Pojken från tvåan står några meter från de fallna träden. Hans spända pilbåge är riktad mot oss och ett skadeglatt leende smyger sig fram över hans ansikte.
"Trevligt att ni kunde komma."

Spännande! :O

=_= Oh my!

Super!

Super!!!!!

Bäst!!♥