Exchange [SV]

Bääst!

Jättebra!

Bra!!!!!!!!

Muchas gracias!
Nu är det dags för kapitel fem att träda in! Själv tycker jag att det är ett rätt intressant kapitel, men det kanske inte ni tycker förrän framåt slutet.. xD
Jag ska försöka uppdatera förstasidan så ofta som möjligt så att ni kan hitta alla delar och kapitel där, om ni vill gå tillbaka och läsa eller inte har kommit till slutet ännu. Där kan ni också se hur många delar jag har skrivit. Hur många av dem jag ännu inte har lagt ut får ni räkna själva. ;p
Anyway; Here it comes!
***

Kapitel 5.1

Helgen kom tillslut och Zam kände att han äntligen kunde slappna av och andas ut. Han hade gått och lagt sig tidigt på fredagskvällen för att bli av med de trötta, tunga känslorna och den uppfriskande sömnen fick honom på mycket bättre humör. Hans röriga tankar lättades upp av vilandet och han kände sig inte alls lika instängd som han hade gjort dagen före. Han hade ingen skola att tänka på, så han kunde bara njuta av att vara ledig.

-
Under lunchen pratade Zam och hans rumskompisar om utflykten till Hogsmeade som skulle göras samma eftermiddag. För första gången på ett bra tag kände sig Zam delaktig i deras samtal och han var glad av att vara en del av gruppen igen; något han hade skjutit undan de senaste dagarna.

Julian och Patrick var som vanligt helt inställda på att ta sig till Spökande stugan och utforska dess innandöme. De hade sagt att de skulle göra det varje gång de gick till Hogsmeade, men alltid hade det varit något som kom i vägen; en lärare, en stor iakttagande grupp, törsten efter en honungsöl... men den här gången verkade de inte vilja låta något komma emellan dem och deras mål.

"Vill du följa med, Zam?" frågade Julian. Han hade hållit i gaffeln och viftat runt med den samtidigt som han pratade, men nu lade han ner den på tallriken och såg rakt in i Zams ögon.

Zam mötte den ljusa blicken och snurrade sin gaffel mellan fingrarna en stund.

"Det var länge sedan du hängde med oss", påpekade Patrick som om han antog att Zam skulle tacka nej. "Jag tycker att du ska följa med."

Zam gav ifrån sig ett leende.

"Okej", sa han, inte helt säker på hur rösten hade låtit. "Det blir säkert kul."

Både Julian och Patrick verkade nöjda med sig själva och återgick till att äta upp maten på sina tallrikar.

"Du då, Richard?" Zam vände sig mot sin vän som satt och skar upp lite kyckling.

"Visst", sa denne lätt. "Det skulle vara intressant att se stället där alla varulvar håller till vid fullmåne."

Zam gav bara ifrån sig en road fnysning. Han tänkte göra det bästa av den här dagen; slappna av och ha kul. Att göra det med sina vänner från Ravenclaw hade blivit en rätt ovanlig upplevelse. Nu fick han ta vara på chansen.

-
"Visste du att Voldemort använde Spökande stugan som högkvarter under striden om Hogwarts?" frågade Richard då han och Zam gick utmed gatan bland de många butikerna i Hogsmeade.

"Jag har hört om det, ja", sa Zam så oberört han förmådde.

"Det var där han dödade Severus Snape."

Zam visste redan det mesta om striden om Hogwarts, om alla de viktiga personerna som deltog och vad de hade för betydelse i det. Det var bara dumt av Richard att ta upp det. Men Zam tyckte ändå att det var intressant och gillade att höra och diskutera om det som hänt på nittiotalet. När han var yngre hade han tagit alla historier om strider, Voldemort och Harry Potter som sagor, men med åren hade han förstått dess innebörd och nu tog han det på största allvar. Dock ogillade han att tänka på att de var på väg till det ställe där Voldemort själv befunnit sig. Det var inte ens säkert att de lyckades ta sig dit. Spökande stugan hade varit strängt bevakad de första åren efter striden och även ifall det dämpats med tiden kunde man aldrig vara riktigt säker.

När de kom ut på stigen som ledde längre ut från Hogsmeade fick de kämpa sig igenom två decimeter snö. Det var ingen som brydde sig om vägen till Spökande stugan, även om man kunde se tydliga spår i snön efter några som ändå tagit sig åt det hållet. Det var en rätt fin dag. Den öppna himlen bidrog dock med en bitande kyla och Zam riskerade att tappa balansen där han klampade fram i snön med händerna i fickorna för att skydda dem en aning.

"Tror du att Julian och Patrick lyckas ta sig dit?" frågade Zam och slängde en blick åt Richards håll.

"Kanske", sa denne kort. "Det borde inte vara omöjligt."

Zam nickade instämmande, mest som tecken för att visa att han inte hade något att säga emot. De två andra pojkarna hade haft i uppgift att leta fram ficklampor som mugglare använde för att kunna se i stugan. Richard hade varit tydlig med att det säkert fanns en stor mängd magisk energi där och de ville inte lämna några spår efter sig genom att använda lumos-besvärjelsen. Det hade varit Julians idé att ta ficklampor. Att få tag i dem var svårare.

Zam och Richard hade fått i uppgift att samla på sig lite att äta om de skulle bli hungriga. De behövde inte gå tillbaka till Hogwarts förrän om några timmar. Julian och Patrick såg det här som en slags utflykt, och då behövdes förberedelser. Zam valde att bara följa med strömmen och nu gick han runt med en påse fylld med mackor och sötsaker.

"Här verkar vägen ta slut", sa Richard plötsligt.

Framför dem fanns kulle efter kulle med snödrivor. Det söndriga, öppna staketet i trä sträckte sig ut mot sidorna. En bit bort därifrån kunde man se Spökande stugans existens. Trots att det var en fin dag så mörknade omgivningen på grund av husets fallfärdighet och slitna väggar. Det såg ut som om snön som fallit på taket skulle få allt att rasa.

Zam synade det noga. Han hade gått hit och sett det många gånger förut, men nu letade han efter mer än bara dess tillvaro. Han letade efter vakter; trollkarlar eller häxor som gick runt på området för att se till att ingen kom nära... Men det fanns ingen i närheten, inte som Zam kunde se i alla fall. Då gick han vidare till nästa sökande. Han fäste blicken på de mörka fönstren för att se om det fanns något liv i stugan.

I flera sekunder stod Zam och Richard där under tystnad och bara blickade mot den skrangliga byggnaden. För Zam kändes det som flera minuter innan något hände. Ett gulaktigt, tonat ljus kunde skymtas i ett av fönstren; ljuset från en ficklampa. Det blinkade till några gånger, enligt den kod de kommit fram till, och det konstaterade att det var Julian och Patrick.

De hade lyckats ta sig in.


***
P.S: Om ni hittar stavfel på namn - eller något annat fel överhuvudtaget - så uppskattar jag om ni säger till!

Spännande.

Superbra!

Slutet var jättespännande - jag ser fram emot att se vad det kommer på

Annars längtar jag tills vi får veta mer om Cory, han är fortfarande ett mysterium för mig, haha!

AnMel: Vet du ungefär hur lång den här kommer att bli? :>

Solkatten: Well, jag är långt ifrån säker, men om jag räknar ihop det jag hittills har kommit på så ser det ut att bli runt 20 kapitel. Om kapitlen har åtta delar i genomsnitt (två sidor per del) så blir det 320 datorskrivna sidor.
Det kommer alltså ta ett tag för den här att bli färdigskriven. Den är i stort sett lika lång som en bok. ^^

Åh. Vad bra att den är så lång.

Imponerande längd! Bra som vanligt, jag hittar inga fel och är lite spänd inför vad de ska hitta i Spökande
Stugan! ^^