Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

JA!!!

Asbra!!!

Jag blev inte så nöjd med det här kapitlet, och det är ganska kort, men hoppas ni gillar det ändå xD

Kapitel 12, Målbålgetingar.

Till en början förstår hon inte vad jag pekar på, men jag håller kvar handen riktad mot boet. Katniss ser sedan ut som om hon fattar, och jag tar ner handen och smälter ihop med mitt träd återigen.
Plötsligt slår det mig att det kanske inte är vanliga getingar. Om det är målbålgetingar, då får Katniss det lite svårt. Tur att jag visade henne.
När nationalsången börjar spela ser jag hur Katniss tar upp en kniv och börjar såga av grenen där getingboet sitter. Det är mod det, ett enda felsteg kan döda henne, och dessutom kan hon själv bli dödad på kuppen om hon får ner det. Jag iakttar sågandet med nyfikenhet.
Det är ingen som har dött, så jag fortsätter att titta på Katniss som fortfarande jobbar med att få ner boet.
Plötsligt tar nationalsången slut och Katniss avbryter sågandet, jag antar att det är på grund av att karriäristerna inte ska höra henne.

Det blir tidig morgon, jag har sovit några timmar, men inte mycket. Det är ett grått, småtråkigt ljus.
Jag ser Katniss blick fara över trädet där jag sitter. ”Rue?” viskar hon mycket lågt.
Jag visar mig och pekar genast upp mot boet igen. Katniss gör en sågande rörelse, jag nickar. Sedan försvinner jag, eftersom jag inte har någon större lust att bli torterad av målbålgetingar, som det troligen är. Jag hoppar ljudlöst från träd till träd och känner det som att kamerorna är på mig i just det ögonblicket. När jag känner att jag är tillräckligt långt bort stannar jag. En duns hörs, Katniss har förmodligen fått ner boet. Jag hoppas att hon inte blir stucken till döds, det skulle vara tragiskt.
För att vara på den säkra sidan hoppar jag några träd längre bort.

Jag har hittat Katniss och följt efter henne, utan att hon vet om det förstås. Efter ett tag stannar hon vid en bäck och vadar ut i den. Jag får en impuls att göra likadant med känner att det är smartast att stå kvar där jag står, längre bort, bakom en buske. Katniss stoppar en köttremsa och ett kex i munnen, och jag känner hungern komma krypande.
Det blir sen eftermiddag och Katniss sätter sig ner för att grilla något jag tror är vildkalkon, det är åtminstone vad det ser ut som. Jag tar några steg närmare, ställer mig bakom ett träd. Jag råkar bryta en kvist. Katniss tittar mot mitt håll och höjer bågen. Jag andas fortare.
Efter ett tag ser det ut som om hon upptäcker något, och jag vet vad det är, själv upptäcker jag det i samma ögonblick. Min stövel sticker ut. Hon slappnar av, och ler till och med.
”Det är inte bara de som kan slå sig ihop med varandra, vet du.” säger hon oväntat.

Super!!!!

Jätteawesome!! ♥

SUPERDUPERAWESOME!!!

Åhh vad bra du skriver.

Ny läsare här som bevakar

Mer mer mer mer men stressa inte

AWSOME!