Den onämnda magiska trekampen (SV)

suupper

Hej! Tack för all respons, blir super glad men om ni har missat har jag lagt till en mening på kapitel 30 , men det är bara '' Dags att jaga'' för det kanske förklarar en liten detalj i kapitel 31.

Angående kapitel 31 så är jag inte så värst nöjd med det men hade verkligen idé torka men det kommer nog gå över.

Och än en gång måste jag säga att det kommer nog inte uppdateras varje dag med kapitel eftersom jag har massa prov,läxor, inlämningar, konfa och annan fritid, så hoppas ni respekterar det men ska ändå försöka ge er minst 5 kapitel i veckan

Hoppas ni åtminstone gillar kapitel 31 och glöm inte slänga in en kommentar eller två

Kapitel 31 straffkommenderingen(Lily perspektiv)

Klockan närmade sig åtta och jag började sakta gå mot min straffkommendering med Black och Potter, eller som Severus brukade kalla dem, de två uppskruvade patetiska babianerna. Jag log åt minnena med honom enda tills dagen han kallade mig ¨det¨, det var då vår vänskap tog slut, men den var nog redan över innan eftersom han då och fortfarande håller på med svartmagi. Visst, det finns stunder jag saknar honom och Alice kunde aldrig ersätta honom, men jag håller på att förlora henne. Men efter att jag träffade Gabryella har det känts som om allt kommer ordna sig. Jag känner mig inte ensam längre, men kan jag kalla henne min bästa vän? Efter ungefär två dagar? nej det var för tidigt.

Jag vaknade ur mina tankar då jag kom fram till McGonagalls kontor, jag tar ett djupt andetag och knackar på. Innanför dörren hör jag fortsteg och dörren öppnas.

- Tjenare Evans! Säger Black glatt.
- Black, säger jag entonigt.
- Vad hända med den glada lilla Lily Evans som pratade med mig och James idag? Skrattar han.
- Hon insåg att hon inte har tid med sådana idioter, svarar jag buttert och går vidare in i rummet där Potter och McGonagall sitter och väntar på oss.

Efter att Mcgonagall förklarat för oss vad vi skulle göra gick vi med snabba steg mot uggletornet för att skrubba rent.

Hela vägen dit pratade Potter och Black i någon slags kod.
- När pälsen blir tjockare ska man se till att ändra matvanorna för den och ta den ut på en runda, säger Black.
- Ja, några timmar i friskluft skadar aldrig någon och särskilt inte den, svarar Potter.
- Precis broder Tagghorn, säger Black och klappar Potter på axeln.
- Tagghorn? Vad är det för smeknamn? Frågar jag.
- Det lilla Rödtott får du ta reda på själv, eller hur tramptass? Säger Potter nöjt.
- Jadå, skrattar Black och resten av vägen till uggletornet där Filch stod färdig med borstar och vatten. Jag suckade och tog en borste och började skrubba.

Till min stora förvåning jobbade Potter och Black stenhårt och jobbade under tystnad. Filch gick runt och kollade så att vi inte använde oss av magi eller misskötte oss, men hans patrullering avbröts snabbt när han hörde ett förfärligt skri från ingenstans och han såg skräckslagen ut.

- Det ser jättebra ut! Så gå nu in i slottet och gör era läxor! Säger han skräckslaget och puttar ut oss från tornet och går snabbt i väg framför oss med Mrs. Norris i famnen och borstarna och vattenhinkarna slängde han snabbt in i rengöringsförrådet.
- Merlin, vad han blev rädd då! Skrattar Potter hånfullt men jag går snabbt ifrån honom och Black. Jag orkade inte mer av dem i kväll och jag ville prata med Gabryella, hon borde ju ha kommit tillbaks nu.

När jag svängt in mot Porten till slottet då jag plötsligt känner mig bevakad och börjar höra konstiga ljud, djupa rostliga andetag och klor som spänner sig mot väggen.
- Jättekul, Potter och Black, säger jag irriterat men när jag hör ett morrande förstår jag att det inte är dem.

Jag börjar gå snabbare mot uppehållsrummet. Vad det än var där ute var det inte vänligt. Då kom jag att tänka på Potter och Black! De måste vara kvar där ute och om varelsen fick tag i dem så skulle de… jag tänkte inte mer utan vände mig om för att göra det jag aldrig skulle göra rädda Potter och Black.

När jag kommit halvvägs greppar något tag i mig. Jag skriker till men hör hur två bekanta skratt skrattar och när jag vände mig om står idioterna där och gapskrattar.
- Lite virrig Evans? Uppehållsrummet ligger åt höger, skrattar Potter.
- Jättekul! Allt! Skriker jag hysteriskt.
- Vadå? Frågar Black med ett förvirrat uttryck.
- Ni försökte skrämma mig med andetagen och ljuden antar jag, säger jag surt.
- Vilka ljud? Frågar Potter förvirrat.
- Jättekul, säger jag och går min väg. Tänker inte slösa en ända sekund till på idioterna.
- Allvarligt! Vi gjorde ingenting! Säger Potter och jag ser irriterat på dem men orkar inte med dem mer ikväll.
- Visst visst, nu går jag, svarar jag buttert.
- Vänta Evans! Det är snart Hogsmeade som du vet… så jag tänkte fråga dig en grej, säger Black och både jag och Potter blänger på honom.
- Vadå? Frågar jag smått irriterat.
- Se till att Krum går ut med mig, säger han nöjt och Potter börjar gapskratta.
- Varför frågar du henne inte själv? Frågar jag irriterat.
- Så ska jag bara marschera fram och säger ’’ Hej jag heter Sirius Black vill du gå ut med mig?’’
- Nja, det skulle nog inte funka, men jag tror inget kommer fungera för dig. Gaby är varken blind, döv eller korkad, svarar jag.
- Gaby! Så ni har små smeknamn på varandra! Säger Potter glatt.
- Men fixa så att jag får prata med henne! Säger Black vädjande.
- Bara gå fram och prata med henne idioter! Säger jag och går min väg.

Åh vad jag älskar denna fanfiction! Särskilt extra med Lily kapitel

SuperMegaDuperFantastiskJätteAwesome bra!!!!!!!!!!!!
Vid Merlins skägg vad skriver bra!!!!!!!!!!!!!!
Kan inte förstå hur du kom på denna SuperMega bra fanfiction!!!!!!!!!!!

Bra!!!

Zut va bra! och hur kan du inte vara så nöjd med kapitlet?! Det var jätte bra, precis som alla andra ♥ fortsätt!

Super duper bra!!!!!

LunaLove♥: Tack så mycket!
Sourire: Merci♥
Lizzy.P27: tack
Matilda weasley: tack
Molly Evans: Tack så mycket! hur jag kom på fanfictionen är rätt lång historia som jag kan berätta nån annan gång efter som jag ska sova nu men påminn mig om det så kan jag berätta

ps: FÖRLÅT FÖR ATT NI INTE FÅTT NÅGOT KAPITEL! :'O HAR VERKLIGEN INTE HAFT TID ATT SKIRVA NÅGOT MEN LOVA ATT NI SKA FÅ SENAST SÖNDAG! ♥ OCH TACK FÖR ATT NI HAR TÅLAMOD MED MIG :') BETYDER MYCKET ATT NI LÄSER!♥

Såklart vi väntar på dig! Du har ett liv utan för mugglis! ♥ men Gud du måste berätta om hur du kom på allt! Är as nyfiken xD♥

Här kommer kapitel 32, hope you guys like it

Kapitel 32 Sirius misstag (James Perspektiv)

Vi tittade efter Lily när hon gick iväg från oss med snabba steg. Hennes mörkröda hår gungade mot hennes rygg när hon gick. Jag försökte så gott jag kunde, eller orkade, lyssna på min bästa väns tjat om Gabryella Krum och han verkade helt besatt av henne. Under veckan hade han till och med slösat trettio galleoner på ett halsband som han skicka anonymt via en uggla till henne. Patetiskt enligt mig och Remus, men rätt roande.

- Sluta drömma Törnrosa så hämtar vi manteln, Måntand och Slingersvans så att vi kan dra! Säger Sirius med ett finurligt leende.
- Lugn Tramptass, vi har en timme på oss innan det blir fullmåne, skrattar jag.
- Men ändå! Skrattar han och knuffar till mig lätt.

Vi gick in i uppehållsrummet som var halvfullt och i ”vår” soffa satt Remus och Peter och spelade trollkarlsschack.
- Hejsan, Hälsar Sirius retsamt och drar ut på ordet.
- Hej, svarar Remus kort.
- Vad du var munter, muttrar Sirius till svar.
- Hur glad skulle du vara om du visste att du skulle förvandlas till ett monster om mindre än en timme? Svarar Remus.
- Du är inget monster, du har bara ett pälsproblem, svara jag.
- Hmpf, säger Remus misstroende.

Han brukade vara såhär innan fullmånen, så vi var rätt vana. Efter tio minuter var vi iväg mot det piskande pilträdet.

6 timmar senare

- Slingersvans, hjälp till för Merlins skull! Muttrar Sirius medan han håller uppe Måntand.
- F-f-f-förlåt! Stammar Peter fram och rusar fram för att hjälpa honom hålla upp Remus.

När vi var klara i stugan skyndade vi oss mot slottet för att få sova i ungefär två timmar. När vi kom fram till vår sovsal tuppade jag av i min säng och hörde hur mina vänner började snarka.

När klockan ringde 7.00, sprängdes den. Sirius hade inte världens bästa morgon humör. I tystnad klädde vi på oss och gick sakta mot stora salen. Ingen av oss kunde hålla ögonen helt öppna och Sirius lutade sig mot mig när vi vinglade fram, men någonting kom i vägen och vi vaknade till av att en liten flicka med mörka flätade tofsar låg på golvet med en enorm klänning.

- Varför ska alla vara så jobbiga! Flytta unge! Säger Sirius irriterat och jag tycker en aning synd om den lilla flickan som tittar panikslaget på oss.

Hon måste vara från Durmstrang när jag tittade närmare på hennes kläder. Folk fortsätter gå förbi oss och ett par arga steg kommer emot oss och Gabryella Krum stannar framför oss med en ilsken min. Hon säger något snabbt på bulgariska och den lilla flickan stammar fram något låter det som.

- Du pratar inte så med henne! Säger Krum ilsket mot Sirius som står helt mållös. Krum tar tag i flickans hand och går snabbt i väg med henne.
Kvar står vi mållösa och Sirius ser ut att vilja spy.
- Nej, nej, nej , nej, nej! Jag har sumpat allt! Muttrar han och slår händerna för ansiktet.
- Lugn Tramptass, allt ordnar sig, försöker Remus men inget fungerar på Sirius.

Resten av dagen går likadant, Sirius tjurar och muttrar för sig själv och vi andra försöker få honom på bättre tankar, men inget fungerar.

- Mitt liv är över! Jag kan lika gärna slänga mig ner för astronomitornet! Muttrar Sirius på mugglarstudier och det var droppen för mig och jag släpar med honom till pojkarnas toa.
- Nej nu tar du dig samman! Jag dränker dig snart i toan om du inte gör det! Hotar jag.
- Gör det! Ta slut på mitt lidande. Du är en bra vän James Charlus Potter, säger han dystert.
- Visst, Gärna för mig! Sitt här och tjura och låt Snape ta Krum då! Säger jag och ett ljus tänds i Sirius ögon
- Va’? Snape? Vrålar Sirius argt.
- Japp, jag såg honom med Krums bror och någon annan brud, de nämnde någonting om Krum och Snape såg riktigt glad ut, säger jag och tänker tillbaks till minnet när jag såg dem i går på väg till biblioteket där Evans skulle vara.
- Du, nu går vi och letar upp Snape så vi kan talas vid! Säger Sirius ilsket
- Precis, svarar jag glatt och tillsammans går vi ut ur toan och inte tillbaks till lektionen.