Att hitta balansen.

Winny Geasley, oh my rowling vad glad jag blir att du tyckte om det. ♥

Elzyii,

Hahaha, tack för din susentusenbraiga kommentar. 8D

Nu är hon död. Wihihi. 8D Jag försökte få det att bli spännande. Samtidigt som jag vet att Lara bryr sig. Wihi. ^^

Trezzan, oh my Rowling vad glad jag blir över att du blir glad över att jag tyckte om det

Okay sorry, men tanken på Avery med bar överkropp ;D ♥
MHMM NOT SO BAD EH

Jag tror jag har fått en liten crush på Avery eheh c: BUT I STILL LOVE SIRIUS DON'T YOU EVER THINK I'M LEAVING HIM

Jag övervägde i några sekunder på att avsluta hans fridfyllda sömn och hans dåraktiga vackra liv. Jag vände mig om och gick bort mot boken igen. Lät mina kalla vita fingrar glida över den och log smått.
Jag trodde att hon skulle döda honom D; Du älskar att plåga mina shippingfeels, don't you? ;O "Hans fridfulla sömn och hans dåraktiga, vackra liv" herremintetrapack du skriver så sjukt bra ååh ♥

Jag vill också ha en bok med handavtryckslås, liksom FATTA HUR AWESOME DET HADE VARIT 8D

"Söta innetofflor" Bara jag som tänker mig ett par grisrosa, luddiga, umbridge-aktiga tofflor? x) Tänk dig Avery i sådana HAHAHAHAH ♥

Skriken ilade i mina öron och jag kände för att avsluta personens liv minst fyra gånger innan jag nådde fram till källan av skriken.
So. Freaking. Awesome.
Liksom, SHE'S A VAMPIRE det är så självklart men ändå inte att hon skulle tänka så.
Trezzan, är du en vampyr? ;oo ♥

Jessicas mamma. Srsly WTF IS HER PROBLEM
or should I say: what WAS her problem ;D
Men jag gillar att Lara faktiskt frågade Jessica om hon fick döda hennes mamma, istället för att bara YEAH FUCK YOU och köra in tänderna i henne. Sedan gillade jag det med att hon egentligen inte ville dricka Ferelias blod, men gjorde det för att "inget skulle gå till spillo" eller något ^^ Och att hennes blod var surt var också ett plus. ;D

Stackars Jessica ;c ♥

Det varma vattnet brände på mig, men jag ville hellre se Jessica räddad än att ett monster som jag dog.
Jag vet inte ens vad jag ska kommentera om detdär, men det var helt enkelt perf ♥

jag hade velat inse att det aldrig skulle funka mellan mig och Avery.
DET FUNKAR MELLAN DIG OCH AVERY don't you dare think anything else

Ett skärsår grävde sig djupt in i hennes högerarm och små bloddroppar sipprade ut och de perfekta små dropparna skars ut av blodet
DETALJERNA OMG ♥

Och slutet är bara perfection all the way ♥
Jag shippar Lavery så mycket att jag vet inte vad jag ska göra ♥

PERFECTION ♥

denna ff är för jävla bra för att inte bevakas mei. så ajm kinda bevaking.
Btw jag shippar Lavery och är mycket arg över att hon inte älskar honom på riktigt. mårrr mårrr.

WOOOOOOOOH NY LÄSARE! WELCOME TO MY PLACE. Jag är sinnessjuka Trezzan som är den som skriver. ^^
Skämt åsido. Men välkommen hit. Kul att du bevakar. *Thäräs är jätteglad nu* hhihih. ^^

Lara kommer nog att älska honom snart.

TÄCKÄÄÄÄÄR FÖR DET VARMA VÄLKOMNANDE.
höhö annars sticker jag in i denna fantastiska ff och bah "LET ME LOVE U!"

Kapitel 22. Have you ever seen the rain?

Jessica

Då jag först slog upp ögonen så kände jag inte något. Sekunderna där efter slog smärtan mig. Foten kändes som den gått av och det kändes som någon stack mig med små nålar över hela kroppen. Det var en obehaglig kittlande känsla som när handen eller foten precis somnat och jag vred och vände mig så gått jag kunde där jag låg i min säng för att försöka få bort smärtan. Jag gav ifrån mig ett ilande skrik som kunde fått även den modigaste människa att känna rysningar längs ryggraden. Lara satt vid min sida på mindre än någon sekund och jag såg skräckslaget mot henne. Minnena från dagen innan slog mig och jag blundade hårt. Önskade att det skulle gå bort. Men vad var det som jag egentligen ville få bort? Mor var död, den ende som någonsin skulle ha kunnat förstöra mitt liv var död och jag var fri. Fri att kunna leva mitt liv i ljuset och inte under mors skräckfyllda skugga.
”Du minns väl?”, undrade Laras lugnande röst. Jag nickade stelt, rädd att skrika igen om jag särade på läpparna.
”M-min fot.” Lara lyfte sakta på täcket, såg ner mot min fot och med tanke på hennes äcklade ansikte så var det något som inte var bra.
”Det sticker ut ett ben, jag ska fixa det”, hon log och tog staven som stött sig mot hennes öra.
”Episkey” Jag skrek så högt att jag tillslut fick jobbiga hostattacker som kändes som att de sprängde mina lungor.
”Förlåt”, menade Lara och la en kall hand på min panna. Jag lugnade snabbt ner mig. Men jag kände hur mitt hjärta slog ett par extra slag då hon vidrörde mig. Hade hon velat döda mig så hade hon gjort det under nattens lopp. Då hon hittat mig nerblodad vid mors fötter. Men hon valde att döda någon annan. Jag blundade och log. Drog ett djupt andetag och vred mig i smärta.
”Vill du ha vatten?” Jag nickade mjukt och Lara var borta några sekunder innan hon satt vid min sida igen. Hon höll en kopp mot mina läppar och jag särade på dem och drack en klunk. Det smakade förjävligt. Jag sprutade ut det och spottade äcklat omkring mig.
”Vad fan var det där?”, undrade jag argt och öppnade matt ögonen och såg mot Lara.
”Du måste bli bättre inför i morgon. Vi åker tillbaka till Hogwarts då”, tanken gjorde mig mattare än vad jag redan var. Hon höll koppen mot mina läppar igen och jag tog en mindre klunk och svalde den emot all min vilja. Jag kände hur den rusade genom kroppen, först med en viss smärta men sedan kändes det helt okej. Jag försökte sätta mig upp men föll utmattat ner mot kudden igen. Smärtan satt kvar och jag vågade inte resa mig upp igen.

Efter ytterligare ett glas med den äckligaste drycken jag någonsin smakat så hade Lara burit ner mig till lusthuset i vår trädgård. Avery satt redan där. Han hade på sig ett par söta röda tofflor och en vit t-shirt och ett par tjocka mjukbyxor. Han sörplade ohyfsat på en kopp te och såg på mig där jag satt den utvidgade soffan under ett tjockt duntäcke. Lara höll på att sätta upp mitt hår i en boll på huvudet och jag satt tyst och vände min blick från Avery. Lusthuset stod i trädgården utanför huset, det var ett hus i glas som man bara kunde se ut från, ingen kunde se att vi satt här. Förhäxningarna på trädgården var sen länge borta. Rosorna var dock kvar här och där, men de hade vissnat och det var sorgligt att se på. Jag såg längs ängarna där det en gång vuxit grönt gräs och jag tänkte för mig själv;
Gräset var ju alltid grönare på den sidan.
Men nu var det gult och hade vissnat för längesen. Regnet föll på ett sådär mjukt och bekvämt sätt och jag förstod Avery som satt med händerna om sitt te. Det var en sådan dag och ett sådant regn som kröp långt in i skinnet på en och man riktigt kände hur ruskigt det var. Regnet var tungt även om det från insidan av lusthuset såg vackert ut. Jag la mig ner i soffan och bäddade in mig i duntäcket.

Då jag vaknade igen var de riktigt mörkt. Ett litet sken spred sig dock innanför de kristallklara fönsterrutorna. Jag vände mig om och såg mot platsen där Avery suttit innan. Laras röst var som en knappt hörbar viskning och Avery satt lutad mot stolen bakom sig i en ställning som såg olidligt smärtsam ut. Han log ett brett vitt leende och Hans svart hår föll för de isblå ögonen. Deras mumlande avbröts av ett krafs på glasdörren och jag kunde inte förmå mig att le. Där utanför stod en svart, rufsig hund. Snuffles gnydde lidande och Lara reste sig upp.
”Släpp in Snuffles”, sa jag trött och hon vände tvärt huvudet mot mitt håll.
”Hurså?”, flinade hon förvånat.
”Det är min hund”, ljög jag med en mödosam röst. Lara öppnade dörren samtidigt som en blixt lyste upp himmelen och en hög knall hördes. Snuffles la svansen mellan benen och hoppade skräckslaget in. Jag skrattade tyst för mig själv och såg på hunden. De grå ögonen stirrade lustfyllt på mig och jag log smått innan jag blundade och drog upp täcket över näsan. Jag hörde hur han skakade på sig och jag kände hur ett par vattendroppar träffade min panna.
Han slickade på min hand som ramlat utanför täcket och som stötte sig mot kanten av soffan. Sekunden senare hoppade han upp och la sig mjukt intill mig jag la täcket över honom och gosade in mig i hans kalla päls. Han var mysig och pälsen kittlade lugnt min varma kropp.

In mot natten så satt vi fortfarande i lusthuset. Avery hade tänt den öppna spisen därinne och det var rofyllt och mysigt. De hade skiljt mig från dem genom att dra ett draperi för sängen som stått där. Lusthuset var från början tänkt som ett gästrum, men det hade aldrig kommit till nytta. Jag och Avery hade dock spenderat en hel del veckor inlåsta här och hade till och med lyckats iförskaffa ett par lönngångar och diverse andra saker.
Lara hade lagt min stav vid bordet framför soffan ifall något skulle hända, och jag räckte mig mot den.
”Muffliato”, viskade jag och en genomskinlig vägg för de flesta var synlig för mig och den sträckte sig runt soffan och jag vände mig om mot Sirius. Staven låg på bordet återigen. Jag petade på den snarkande hunden och nöp den flera gånger. Han öppnade trött ögonen och såg på mig.
”Du kan bli ditt vanliga, mysiga jag”, skrattade jag utan känslor. Jag mådde inte bra och jag var väl inte den bästa på att dölja det. Sirius låg i nästa sekund bredvid mig, men han ifrågasatte inte mig det första han gjorde.
”Är jag inte mysig som hund?” Lipade han och plutade med underläppen. Jag pussade honom på kinden och nickade.
”Du luktar hund, det är enda nackdelen.” Hånade jag honom och räckte ut tungan snabbt. Han pussade mig lätt i pannan innan han la sina armar om min ömma kropp.
”Aj…” Viskade jag. Han lossade på greppet lite och kysste lugnt mitt nyckelben. Jag tryckte huvudet mot hans bröstkorg och suckade. Kunde det bli bättre än såhär?

_________________________

Nu vill jag bara bekänna att jag tycker jätte mycket om er mina kära läsare. För att ni kommenterar varje gång jag lägger ut ett kapitel. c':

Conflate, Anna. Jag älskar dina kommentarer, dom verkligen gör min dag. Du har varit med Jessica från början och hon är jätteglad på dig. ^^ ♥ ♥ ♥
Winny Geasley, dina kommentarer gör mig superglad och jag bara älskar att du bevakar min fanfic. :']
Elzyii, då jag hittade din fanfiction så blev jag sådär superduperglad, och det är mer än jag kunnat be om att du skulle följa min fanfic. ♥
Jazinth, jag blev så jätteglad när jag såg att du hittat din väg till Jessica och mina påhittade karaktärers liv. Tack för att du bevakar! ^^ ♥

*Förväntar sig en lång och speciell kommentar från sina Trizions.* (blandning mellan minions och trezzan 8D)

Hoppas ni tyckte om kapitlet. Nu är klockan fem över halv tre och jag ska S-O-V-A! ^_^

HAHA SNUFFLES DAT NAME xDD
aww.. Måste vara mysigt att gosa med Sirius c'': shippshippfeelings for Jerius

Omg omg omg omg!

Jag älskaaaaaar♥♥♥!!

Sirius är soet ^=^

Jag sitter här och tycker att Lara är ascool .

Avery är ju för bäst! Jag tänker alltid på mina storebrorsor när han nämns^^.

Mysigt lusthus^.^! Får en bild av det i huvudet, och plötsligt känner jag att bilen jag sitter i inte är särskilt bekväm .

I övrigt var kapitlet superbra, fantastiskt, coolt, romantiskt, gulligt, fint och helt AWESOME^^.

Jazinth, Harry & co kallar ju honom för det i den engelska versionen. Hihih. Älskar namnet. ^_^

Winny Geasley, och jag älskar att du älskar woho! Twenty points for me. *evil awkward laugther*.

Sirius är jättesöt. 8D
Lara är sjukt cool, jag gillar hennes karaktär. Hon är så mystisk, och just nu så är hennes bror till katt mystiskt borta. Hihih.
Avery är faktiskt en avbild av min egna bror. Jag älskar min bror. :3 Alla bröder är awesome. ♥

Lusthuset kommer faktiskt från en berättelse jag skrev för sisådär två år sedan.
Det är den andra på denna länken om du vill läsa.
http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=22488&watch=1
(Procella venit, et ego evanuit.)

TACK SÅ JÄTTE MYCKET SÖTA WINNY! ^^