Septimus Heap (Privat roll)

Menja rycker på axlarna, hon brydde sig inte. "Okej, jag åt inget,nöjd? Och jag tänker inte äta något, jag är inte hungrig." sa Menja bestämt och mötte hennes blick.

Sjuksköterskan fnös ljudligt och hötte hotfullt med fingret mot Menja medan hon mumlade något som lät som "sabla ungar" och "nästa gång du"

Menja mötte hennes blick och de hade en tyst kamp med varandra. Tills sjuksköterskan svor till åt henne, slog igen dörren och allt blev åter tyst.

En tystnad uppstod för att åter brytas av en högt muttrande sjuksköterska som kom på att hon nog behövde ta undan frukost brickorna, sedan försvann hon in genom dörren till sitt rum.

"Jag tror att jag ska sova nu, är trött." säger hon lätt och lägger sig ner på sidan och försöker inte flämta till av smärta av den ännu inte helt läkta ryggen.

"Ja gör det, sedan kan du börja gå inom en dag" Elenya log försiktigt och följde sedan Menjas exempel och lade sig ner.

"Mmm" svarar bara Menja trött innan hon sluter ögonen hon försvinner snabbt bort, bort i som kanske är en dröm kanske inte. Hon vet inte det känns som om någon eller något försöker dra henne ner, ner i mörkeret så att hon inte skulle återvända. Hon får svårt att andas och maskinerna runt om henne börjar tjuta.

Elenya hade precis frågat sköterskan om hon hade någon bok som hon kunde låna när Menjas apparater ((det lät ju begåvat)) började tjuta och pipa frenetiskt.
Hon satt som paralyserad och fattade att detta inte var bra. Sjuksköterskan skakade Menja för att försöka väcka henne.

( xD "Menjas apparater" LOL xD )

Menja dras längre och längre ner, det känns som om hon skall drunkna, drunkna i mörker. Inget omkring sig märker hon, men allt hon vill är att komma tillbaka. Men hon kan inte, det känns som händer av okända personer håller henne nere, håller för hennes mun. Förtvivlat försöker hon dra efter andan men kan inte.

Inget syns på kroppen, bara blåmärken av de osynliga händerna börjar sprida sig på hennes kropp och sjuksköterskan får koppla in en maskin som hjälper henne att andas på konstgjord väg eftersom hon inte längre kan göra det själv.

Elenya ser förskräckt på och vänder sig slutligen bort från Menja och tanke skriker rakt ut i minnenas mörker 'vad vill du!? Sluta med vad det nu är du gör och det omedelbart!" Hon hörde ett lågt väsande och sedan bultade hennes arm i en smärtvåg förorsakad av honom.
"Lilla idiot" väste rösten
"Tror du att vi ger oss på henne av simpla enkelt förklarade själ" skrattade rösten hotfullt och ännu en smärt våg sköljde genom Elenya.
"Du har sagt för mycket till henne lilla idiot" väste rösten
"Du gav oss inget val"