(PG) Svarta Rosor-Drarry

Harry
Den blonda pojken som stod vid ingången till matsalen var mager, hade mörka ringar under ögonen och ärr på armarna. Han vände sig tillslut bort och gick mitt motsatta håll. Jag reste mig upp och följde efter honom utan att tänka. Vad fanns det att tänka på? Den här gången var det bara till att följa sina instinkter. Han gick flera korridorer utan att ens titta bak. Efter att han rundat en hörna så försvann han. Jag förstod att han inte hade gått upp i rök så jag tittade in i klassrummet och där satt han med ryggen mot mig. Mina fötter fortsatte att gå framåt. Försiktigt, lade jag mina händer på hans axlar. Han vände huvudet halvt bakåt, men vände tillbaka det snabbt igen. Jag lutade mig fram och pressade mina läppar försiktigt på hans nacke där skinn blotades och jag kunde känna hur han drog efter andan. Mina armar omslöt honom försiktigt och han lutade sig mot mig och lutade sitt huvud bak på min axel. Jag kunde se tårarna som rann långsamt ner från hans kinder. Hans ansikte var avslappnat och hans kinder var insjunkna, men han var fortfarande vacker, precis som solen en vacker sommarmorgon.
"Draco" viskade jag vid hans öra.
"Harry" sade han och fler tårar strömmade ifrån ögonen. Jag log mot honom och satte mig bredvid honom och drog honom intill mig. Draco log olyckligt mot mig. Han lutade sig fram och våra läppar möttes. Jag drog honom närmare mig, för att jag såg ingen anledning att hålla tillbaka. Mina läppar särades och jag slickade hans underläpp, bad om tillstånd att få komma in. Han öppnade sina läppar och mötte min tunga välkomnande. Värme spreds i min kropp och jag gav ifrån mig ett svagt ljud. Under oss kände jag Dracos fingrar brottas med knapparna på min skjorta. Att känna min älskades hud mot min var så obeskrivligt underbart, men jag kunde inte låta bli att bli sårad av synen på hans kropp. Den var så mager så att man såg revbenen och det fanns stora färska ärr överallt.
Efter en liten underbar evighet så låg han på min bröstkorg och gjorde små cirklar på min hud. Jag kunde känna mig trygg igen när han var där i mina armar och den här gången skulle jag aldrig mer släppa honom ur sikte.
Han tittade upp på mig med ett litet leende. Vi visste båda två att en ännu mörkare tid skulle komma, men nu ville vi bara njuta av den lilla stunden den vi hade kvar...

mer

En sak stör mig och det är att jag inte kan komma på ett ord som är tillräckligt awesome för att beskriva det här..

Ååååh, gud så bra det är! ^^
Både fint och sorgligt ♥

jaag döööör.. du har nyss fått en ny läsare! det här har fått mig att gilla drarry, thihi ♥

så söt

varje gång jag hör "it will rain" nu så tänker jag på drarry och blir värsta emotional o':

hm... det känns som om jag missat något... sak samma, den är ändå bäst mer

ÅÅÅHH~
AWESOMEx1000000=den här ff:en

åååhneej, fick glädjeryck å trodde att det var ett nytt kapitel ju och så vare inte det.. nu blev jag lite ledsen i ögat :''cc