Efter Hogwarts (rollspel)

- Du kan få prova efter maten om du vill, vi har en Quidditchplan i källaren, sa jag och log.
Jag tog tvillingarna i handen och vi gick ner till köket.
Där hade Dean lagat fläskfile, klyftpotatis och sås.
- Slår du på stort idag älskling, sa jag med ett leende.
- Ja vi har ju något att fira att du är sökare i Holyhead Harpies och framförallt att Cara har kommit tillbaka, sa han leende mot Cara och vi satte oss ner och åt.

"Det hade varit riktigt roligt" sa jag glatt
"Varför har vi ingen quidditchplan?" frågade Mina roat
"Och vart hade du tänkt ha den unga dam?" sa jag roat och hon försökte komma på en plats i lägenheten medans vi slog oss ner vid bordet
"Det ser underbart ut, Dean" sa jag och tog en tugga "det är udnerbart"
Mina såg på oss när Dean sa att jag hade kommit tillbaka och jag log
"Mamma varför lämnade du dem?" frågade hon lite undrande och såg på oss och jag la ner bestiken
"Efter kriget och alla samlades i stora salen såg jag på dem. de var så glada allihop, de hade någon att fira med och jag klarade inte av det. min familj var döda och jag kunde vågade inte gå in, jag visste inte vad folk skulle tro om mig så jag lämnade allt. jag åkte runt ett tag och när jag upptäckte att jag var gravid köpte jag lägenheten vi bor i och startade ett nytt liv. och jag försökte glömma mitt gamla eftersom allt påminde om Simon." sa jag lite sorgset och såg på mina vänner. "Förlåt, jag ver en idiot och hoppas ni kan förlåta mig?"

- Bra då får du provflyga efter maten, sa jag och log glatt mot henne.
Cara berättade om vad som hände efter kriget.
- Cara fattade du inte att jag ville ha dej där?
Jag gick ifrån Weasleys och letade efter dej, men jag hittade dej inte.
Jag trodde du hatade mig, eller att du hade dött.
Fattade du inte att jag saknade dej och det var dig jag ville vara med?
Cara du är min bästa vän, trodde du att jag skulle överge dej?, sa jag sorgset.
- Klart vi förlåter dig, sa Dean och jag nickade instämmande.

jag log glatt och såg sedan på Laura
"Det var inte meningen,men ni två såg så lyckliga ut och jag visste inte vad jag skulle göra. jag hade helst bara lagt mig ner och dött så jag kunde fått vara med Simon, men jag kunde inte göra det eftersom han offrade sig för mig så kunde jag inte bara slänga bort mitt liv." sa jag sorgset. "Jag skulle aldrig kunna hata er, och trodde ni verkligen att jag dött? har ni så lite tro på mig?2 sa jag roat
"Du är min bästis med och nej jag trodde inte ni övergivit mig, men jag orkade bara inte med alltihop" sa jag sorgset och var glad att de förlät mig
"Varför gråter ni hela tiden? jag trodde ni skulle vara glada över att se varandra igen?" sa Mina
"Det finns glada tårar med och jag är glad att se dem igen." sa jag och såg på min dotter.
"Jag är så glad att de aldrig behöver uppleva vad vi upplevde" sa jag och såg på barnen

- Dött var väll fel ordval, men tagit livet av dig efter allt med Simon, sa jag och log.
- Japp det är bara glada, glädjetårar, sa jag glatt och såg på Mina och sedan på tvillingarna.
- Ja allt var värt för att de skulle få leva som de gör nu, sa jag och log.
- Nå, är ni färdiga?, sa Dean och trollade bort disken och dukade faram assietter och en stor tårta med glasyr.
- En tårta Dean, vad glad jag blir, hans tårtor är underbara, sa jag glatt till Cara.
Dean log bara mot oss alla.

"Ja jag var påväg att göra det, men som sagt såkom jag fram till att Simon i så fall hade dött i onödan" sa jag liste sorgset
"Ja det var defenetivt värt det, jag menar vad hade jag inte gett för att få leva ett normalt liv?" suckade jag och log och tänkte på mitt liv även om jag inte ångrade något så hade jag ändå önskat att det varit annorlunda.
"Så nu bakar du med, vad mer kan du som du inte avslöjat?" sa jag och såg på Dean
"Tårta" sa Mina glatt och jag såg på henne och log

Jag log mot henne men sa inget.
Och nickade sedan åt henne.
- Nej, inget mer, sa Dean generat.
- Ge dej, sa jag.
- Han är jättebra i trädgården, han sköter de på mugglar vis det skulle jag aldrig ha tålamod till det, sa jag och skakade på huvudet.
Och sen kanske han blir chef för magiska spel och sporter, nu när Ludo Bagman ska sluta, sa jag glatt.
- Ja det ska jag, sa Dean och log brett åt att Mina ville ha tårta och gav henne en stor bit.

"Det var väll iget att skämmas för. jag menar det kunde ju varit värre som att du var en rysk balettdansös." sa jag lite roat "Och det är ju toppen, tänk att du ska bli chef, Grattis"
jag var verkligen glad för att det går så bra för dem och såg sedan på Mina
"Kommer du verkligen äta upp hela den biten?"
"Ja, titta här mamma." sa hon och började äta och jag log mot henne
"vi vill ha lika stora bitar" sa tvillingarna och fick snart sina bitar och började äta
"De har lika stor apitit som Draco..." sa jag lite leende, men slutade sen. "Tror ni han svarar om jag skriver till honom?"

- Tack, Cara, sa Dean leende och jag log glatt.
- Prova, det är ju alltid värt ett försök, sa jag och log.
Jag fick ett brev av honom när tvilligarna kom, men sena har jag inte hört av honom.
Jag saknar honom, sa jag sorgset och log sedan mot Cara.

"Äh ingen orsak, vad har man vänner till om inte gratta än?" sa jag roat
"Han skrev i alla fall till dig" sa jag lite sorgset "ja jag får väll testa. och jag saknar honom också." sa jag
"Vem är Draco?" frågade Mina nyfiket
"Draco var en annan vän till oss." sa jag och såg på henne
"Varför umgås ni inte med honom då?" frågade Mina nyfiket och jag såg på Laura och la huvudet på sned och gav henne en blick som bad henne tala om för Mina varför