Dottern [SV]

MEEEEER ♥

mer jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!

meer!

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

så bra! meer XD

MER! NU! DDDD

Mer!

meeeeeeeeeeeeeeeer

"V-va?" fick Draco fram efter vad som kändes som en EVIGHET. "Vad sa du?"
"Du-du är min pappa?" Oavsiktligt råkade det låta som en fråga, men London var inte så säker på någonting just nu. Världen hade verkligen blivit helt skruvad. Som för att bevisa exakt hur skruvad, tog Felix henne i handen. Vänta! Vad höll han på med? Hon kunde inte hindra sig själv från att rodna, hur gärna hon än velat.
"Jag kan inte vara din pappa", sa Draco mycket stelt. London svalde. Nä, biologiskt sett var det omöjligt. Logiskt sett... De hade exakt samma hårfärg. Samma bleka hy. Och hans reaktion när hon nämnt sin mammas namn talade för sig. Men ändå, liksom!
"Eller förresten jag vet inte", sa London hastigt och slog ner blicken. Felix grepp om hennes hand hårdnade och när hon undrande tittade upp såg hon att han blängde på henne.
"Vad snackar du om, det är klart att du vet att Draco är din pappa. London Wright", sa Felix nu vänd mot den blonde, paralyserade mannen, "är dotter till Hermione Weasley. Och mrs Weasley säger att du är hennes far."
"Jag är en häxa. Fast jag fick aldrig börja på Hogwarts", fyllde London i, nästan blygt. "För Hermione adopterade bort mig, eftersom hon var så ung när hon fick mig. Jag har växt upp hos migglare."
"Mugglare", rättade Felix henne automatiskt.
"Just det".
Draco satte ena handen för munnen.
"Vid den helige Salazar Slytherin... L-London?" Han lät osäker när han tog sin dotters namn i munnen för första gången någonsin.
"Ja?" Dotterns röst var knappt mer än en viskning. Plötsligt var hon rädd för vad hennes far skulle säga. Kanske hade han inte plats för henne i sitt liv? Han hade ju en familj redan. Fru och barn. Det var fullt förståeligt om han inte ville ha att göra med en outbildad häxa till tonåring som plötsligt dök upp och sade sig vara resultatet av en flyktig sommarromans han haft med en flicka från skolan.
"Har du, ähum, någonsin, du vet, kysst en pojke?"
London rodnade ännu mer, men hjärtat pumpade plötsligt förväntansfullt. Hade han svaret hon sökte? Å, snälla, säg att det var så! Felix ögon blev runda som cirklar.
"Uhm, jaa...?"
"Och, hrm, hur... hur var det då?" Nu såg även Draco besvärad ut, men nyfikenhetens gnista hade tänts i de där grå ögonen som London inte ärvt.
"Dom blev nollställda. Varenda en."
Nu var även Dracos ögon runda som cirklar. Felix harklade sig.
"Va? Eh, London? Vad snackar du om?"
"Jag är en halvdementor", förklarade Draco i ett nästan zombieliknande tillstånd. Hans blick var fäst på en punkt bakom dem. "Du måste vara min dotter. D-du suger själen ur människor precis som jag. Min dotter. London. London?"

Åååå mer! Det är så bra!