Du vet inte allt (3:e generationen)

Jätte super bra!!!!! Roligt att kapitlet kom tidigare!
Haha gillar att Parker kom, nu kanske man får veta Scarletts bärettelse
NYFIKEN i vilket fall super längtar till fredag!

Jag hade nästan glömt bort det där med Scarletts bror!! Undra vad hon svarar...

Men James, ugh det är ett svårt val meen ändå han borde verkligen berätta för Scarlett att Bradley är otrogen!!

Gillade Sirius o James snack, haha det där med att alla drar handen i håret☆☆

Nu blir det en ganska lång kommentar idag! Det har du förtjänat!

Underbart kapitel, som vanligt. Ett plus i kanten är att jag kom på en sak... James är väl riktigt bra på den praktiska delen av förvandlingskonst? Jag har för mig att Scarlett störde sig på att han var så bra... De kanske ska börja studera ihop så behöver inte James fuska och kan även berätta för Scarlett om Bradley och Leia! (De små jävlarna!)
Sen skriver du det här med håret som Sirius gör... James tänker på det som en gest både han själv, hans pappa(Harry) och hans farfar(James Sr) gör... Lever James Sr? :O :O

Har återigen blivit väldigt nyfiken på vad det är för relation mellan Scarlett och Parker... Varför hon måste ha så bra betyg och så vidare.... Är det familjeproblem som gör att hon måste verkligen bevisa hur bra hon är?

Längtar efter nästa kapitel!

åh nej han är död! hm, det blev något konstigt där när jag skrev kapitlet

Okej Trezzan du snodde mina tankar!!! Exakt det som flög i mitt huvud när jag läste!!!!
Oj vad många utropstecken men detta är mycket viktiga spekulationer!!!!!!!!!!!!!
Åter igen bra kapitel

Kort men väldigt informerande kapitel
_____________________________
Kapitel 25
Scarlett
Jag hörde att det var han som kom. Jag har lärt mig hur hans fotsteg i trappan låter men även, vem annars skulle det vara? Att han däremot skulle ställa den där frågan, det hade jag nog aldrig kunnat förutse.
- Eh, va?
- Ja, för jag mötte Noah och hans kompis precis. Noah är Aprils lillebror och när jag fick se hans kompis Parker så var det nästan som att jag tittade på ditt ansikte. Ni har inte riktigt samma ögonfärg men en hel del likheter finns det, säger James och sätter sig ner på min sängkant.
Jag slår ihop min bok och harklar.
- Nej. Jag har inte någon lillebror, säger jag och kliver ur sängen och ställer mig på golvet.
James skrockar.
- Är du säker? För jag kan svära, det var väldigt likt dig, säger han skämtsamt.
- Så klart att jag är säker! fräser jag
James ryggar bakåt.
- Wow, lugna ner dig lite. Är allt okej eller?
- Varför skulle det inte vara okej? frågar jag och börjar plocka ner mina böcker i min väska med sådan fart att jag nästan kastar i dem.
James lutar sig fram och lägger sina händer på mina. När han gör det känns det som att en stöt går genom hela kroppen och jag lyfter blicken och tittar på honom. Det jag möter är hans bruna ögon. Jag tar ett djupt andetag.
- För du verkar väldigt upprörd. Jag hörde hur du skrek åt Sirius inne på hans kontor. Och jag har förståelse för att man vill ha bra betyg men det finns en gräns innan det hela går överstyr, säger James.
Hans röst är lugn och dov. Men det här känns för…nära. För laddat. För inte vi. Så jag drar sakta åt mig mina händer och backar bort från sängen och ställer mig istället så att jag står lutad mot skrivbordet. James blick är fortfarande fokuserad på mig. Jag klarar inte av att titta på honom så jag tittar istället ut genom fönstret. Novembersolen är borta sedan länge och mörket på andra sidan glaset gör att jag bara ser mig själv i reflektionen. Mig själv och James på min säng.
- Kommer du ihåg när du sa att kunde berätta vem jag var? frågar jag.
Reflektionen av James nickar.
- Du sa att jag inte ens var i närheten.
Jag suckar.
- Du hade rätt i lite av det du sa, säger jag och börjar att berätta:

"Mina föräldrar gick båda två i Ravenclaw och båda två är renblodiga. Det är ungefär där som du slutar ha rätt. Pappa kommer ifrån en väldigt fin familj med föräldrar som bara umgås med trollkarlar och häxor ifrån finare familjer. Mormor och morfar har däremot inte haft lika fina jobb, så mamma hade inte en lika fin uppväxt. Både mamma och pappa lämnade Hogwarts upp över öronen förälskade och med betyg som räckte för att de båda två skulle komma in på botar utbildningen. Det var bara det att mamma blev gravid under halva utbildningen och fick avbryta. Och att bli gravid vid nitton årsålder kanske inte är det farligaste i världen, men i min farmor och farfars ögon var det den största synden eftersom mamma först och främst inte kom från någon fin familj. Så de bröt med pappa när han sa att han inte tänkte lyssna på dem och göra slut med mamma. Bara veckor innan jag föddes så gifte de sig men eftersom pappa var mitt i utbildning och mamma inte kunde jobba på grund av mig så hade de väldigt knapert med pengar. Under mina första fyra år växte jag alltså upp i en lägenhet där vi i princip sov i köket.

Det är till James i fönsterglaset som jag säger det här. Om jag skulle titta på honom så skulle jag nog bryta ihop. Jag går tillbaka till sängen och sätter mig ner igen. Men jag klarar som sagt var inte att titta på honom, så jag tittar istället ner på de vita sänglakanen.

Jag kommer ihåg en särskild morgon i den där lägenheten. Mamma stod vid spisen och stekte upp potatisen från kvällen före och jag satt på golvet och lekte med en docka. Pappa höll på att göra sig i ordning för att gå till sjukhuset och jag kommer ihåg hur jag lyfte upp dockan mot honom och ville att han skulle leka med mig. Han satte sig på huk, gav mig en puss på pannan, och lovade mig att vi skulle leka med dockor när han kom hem. Vi lekte aldrig med dockor. För han kom inte hem. Den dagen försvann min pappa ur mitt liv och lämnade mamma ensam kvar med en hyra som hon inte kunde betala och ett barn som hon knappt kunde ge mat. Så vi flyttade in hos mormor och morfar, trots att de absolut inte hade plats eller råd att ta hand om oss. Morfar jobbar på avdelningen för magiska olyckor och katastrofer men på grund av en olycka så har han inte kunnat jobba särskilt mycket det senaste åren och mormor tjänar inte särskilt mycket i apotekarboden, så mamma började jobba på Den Läckande kitteln för att kunna försörja henne och mig och även kunna hjälpa sina föräldrar. Sommaren mellan fjärde och femte årskursen började jag sommarjobba inne på bokhandeln så att jag kunde tjäna ihop till fickpengar och jag har sedan första året på Hogwarts gjort allt jag kan för att få bra betyg så att jag kan få ett bra jobb när jag lämnar skolan och kunna köpa ett bättre ställe för oss att bo på. Och för att göra det hela ännu bättre så såg jag min pappa, för första gången på tretton år, på perrongen i början av terminen. Det visar sig att han har en ny familj. En ny fru och en son. En son som började på Hogwarts i år och som dessutom blev sorterad i Ravenclaw. Kan du tänka dig hur det känns att möta en helt främmande kille och få veta att din pappa inte ville ha dig utan gick och skaffade sig en ny familj?”

Det är när jag lyfter min blick och tittar på James som jag känner hur min läpp skakar och hur tårarna forsar ner för mina kinder. Utan att yttra ett ord lutar han sig fram och fångar in mig i en hård kram. Jag nästan klamrar mig fast vid honom och känner hur det är som om någon spärr inom mig släpper. Tårarna bara forsar ut och blöter ner James axel.
- Jag är så ledsen Scarlett. Jag är så ledsen, säger han och snyftar.

Det är precis som när jag var sjuk. James mörka hår är det första jag ser när jag vaknar. Skillnaden mellan då och nu är att han ligger intill mig i sängen och inte i en fåtölj bredvid sängen. Vi båda två ligger fullt påklädda ovanpå täcket och sänglakanen. Jag kan inte ens minnas när vi somnade. Jag knuffar till James, som ligger på mage och med ansiktet bortvänt från mig.
- Vakna, säger jag.
Det tar en stund innan han visar tecken på att han lever. Att James verkar vara morgontrött är jag inte ett dugg förvånad över.
- Är det dags att gå upp? frågar han.
Jag nickar och tittar upp i taket. I ögonvrån ser jag hur han vänder på sig och lägger sig och tittar upp i taket precis som jag. Egentligen vet jag inte riktigt vad vi gör nu. Eller vad vi säger. För vi är ju inte vänner. Fast det kanske vi är nu när
- Har du berättat det för någon annan? frågar James.
- Leia vet lite, svarar jag.
- Hur mycket vet Bradley?
- Att jag inte har pengar, säger jag.
James vrider på huvudet och tittar på mig.
- Pengar är inte allt.
- Nej men det löser en hel del, säger jag och vrider på huvudet och tittar på honom.
James sätter sig upp.
- Jag behöver gå och ta en dusch och framför allt byta kläder innan det är dags för frukost.
Jag nickar. James ler och går sen ut ur mitt rum. Det som hände igår kväll, jag vet inte riktigt vad det har startat. Kanske är vi vänner. Kanske kommer det bli konstigt. Kanske så är det ingen skillnad. Men någonting som jag vet säkert är att det inte kändes konstigt att vakna upp intill James.
________________________________________
Hoppas att ni gillar! Kommentera gärna!

Superbra kapitel!!
Älskar hur snäll James är och hur du beskriver att han är väldigt morgontrött.
Så, har Scarlett äntligen börjat gilla James

Jättebra! Jag längtar till nästa kapitel, och jag älskar jarlett/Scames eller vad de nu har för shipnamn!

Herreguuuuud omg jättebra kapitel!!Ärligt talat ett av de bästa kapitlen du har skrivit, älskar hur James reagerade att Scarlett faktiskt vågad berätta och att hon kunde tänka på James som en vän. Scarletts bakgrundsstory var super, man börjar lixom fatta varför hon är som hon är Oxå det the fact att James var den första som Scarlett kunde berätta sin hela story för Det måste ju betyda någonting även om de inte är ihop
(än ) såå måste de vara typ soulmates... Aja älskar iaf deras relation nu.

Meen ärligt talat nu måste väl James berätta?? Han måste väl fatta att Scarlett är värd mer än så??? Come on James!!! Om han berättar kan allt bli mycket bättre!! Som Trezzak sa kan Scarlett hjälpa James med den skriftliga delen o James kan hjälpa Scarlett med den praktiska delen!!! Men om James berättar kommer Scarlett säkert fråga när han fick reda på det och han kan ju ljuga men sedan kommer säkert Scarlett konfrontera Leia och DÅ kmr Leia svara. Alltså kommer Scarlett fatta att James visste att Bradey var otrogen när de prata och och då kan Scarlett känna sig sviken och då blir de bråk....

Haha JÄTTEBRA KAPITELT!!!

Hihih jag shippar dem helklart, men blir det en liknande situation för dem som för Scarletts föräldrar i så fall? Historien återupprepar sig typ.

Sen om James nu skulle börja tycka om Scarlett så måste han berätta det för April och stackars April. (Sa jag precis att jag tyckte synd om April?)

Väldigt rörande kapitel! Min spellista på Spotify började spela "Somebody New" i mitten av kapitlet. Handlar om att den du älskar sover bredvid någon ny... Tyckte det var väldigt roligt att just den sången gick igång.

Kan inte skriva så mycket mer... Håller med ovanstående. ;P