Emmas andra mugglisgame

Super!

I'm a killer!
Kommer jag överleva or die
Du skrivar super! Längtar efter mer!

jag är svag

Bäääst!!!!!!! Synd att jag dog, men det gör inget!!!!!!

Emmadora du är bäst,
Du skriver och sliter som en häst,
Och aldrig att dina spel blir alldeles fel,
För Emmadora du är bäst!

SUPER BRA!!!! När kommer mer?

Tack, Molly Potterför den fina versen. Vad söt du är ♥

Nu kommer nästa. Jag vet att jag har varit seg, och jag kommer antagligen inte svara på ett tag nu heller eftersom jag åker utomlands idag. Jag ska försöka skriva när jag får tillfälle. Det här är antagligen mitt längsta kapitel hittils, men jag hoppas att ni orkar läsa ändå. Love ♥


Kapitel sju:

Savannha (missy moon) stod inte ut med Adrian (evee) och Vindiella (Smoke Smoke). De var bättre än Europa (Molly Potter) och Kyle (Julia Ginny Potter) i alla fall. De tryckte inte upp i halsen på henne hur kära de var, och det var skönt, men det störde ändå Savannha att hon inte fick vara ensam. Hon bestämde sig för att döda dem, men hur? Skulle hon använda sig för gasen igen? Nej, risken blev allt större varje gång hon använde den att den skulle spridas vidare till henne själv. Savannha (missy moon) stod i herrgårdens största rum och tittade ut på snöflingorna som föll utanför. Månskenet sipprade in och kastade skuggor runt om henne. Ljuset påminde Savannha om Europa (Molly Potter), och hur allt hade kunnat vara annorlunda. Savannha tyckte inte om att döda. Vem gillar sådant? Hon trodde faktiskt att hon hade kommit bra överens med de flesta av de andra om de inte vore tvungna att döda varandra. En tår rann för hennes kind. Hon hatade att behöva göra så här, men hon hade inget val. Hon var tvungen att överleva.

Savannha gick bort från fönstret och funderade över vad hon kunde använda för vapen. Då såg hon upp. En dammig ljuskrona hängde i taket, och det var som ett hål i marken som ledde ner till den våning där ingången var. Om Savannha kunde få Adrian (evee) och Vindiella (Smoke Smoke) att ställa sig under hålet där kronan hängde över så kunde hon se till att de krossades av den. Savannha (missy moon) log och snurrade sin flätade hästsvans. Hon hade en känsla att hon skulle kunna vinna det här och få komma tillbaka hem.
"Ho hooooo! Ho hoooo!", ropade hon (missy moon) ner genom hålet i golvet. Hon hade alltid varit bra på att härma djurläten, och nu fick hon äntligen nytta för sin talang.

---

Teasel (Tippy) petade på sitt ärr. Det hade spruckit upp igen, trots att det hade varit så väl säkrat. Teasel hoppades att det skulle växa ihop av sig självt, för det var inte vackert att ha ett sår under ögat, men hennes förhoppningar var inte stora. Enda sedan hon dödat Alicia (Caty Delacour) så hade hon börjat ifrågasätta de andra alliansmedlemmarna. Visst hade hon ingenting emot Kalira Ox (LaylaCatcher) och Dan (magicia) verkade faktiskt vara en person hon skulle kunna tycka om, men hon visste att hon kunde hitta starkare spelare hos de andra. Kanske skulle hon döda Kalira eller Dan någon gång när hon var ensam med någon av dem, men tillsammans var de alldeles för starka. Gruppen hade fortsatt sitt sökande efter herrgården, men de hade inte hittat någonting. Det enda positiva med sökandet var att de ständigt höll blodcirkulationen igång. Inte för att det egentligen behövdes längre. Det hade börjat snöa, och de alla visste vad det betydde. Det hade blivit varmare, och snart skulle det töa. Ingen av de visste egentligen vad det innebar, men det var inte kylan som var det värsta, utan hungern. Det fanns knappt några djur alls i det kalla klimat de släppts ner i , utan Teasel (Tippy), Kalira (LaylaCatcher) och Dan (Magicia) hade främst levt på bark och när de haft tur en lämmel eller iller.
"Vi borde döda den där Adrian (evee)", sade Dan plötsligt. "Han ska ju inte ha fått döda Alicia (Caty Delacour) ostraffat." Teasel svarade inte genast. Hon hade inte berättat för de andra att det var hon som dödat Alicia, utan hade istället skyllt alltihop på stackars Adrian. Kalira (LaylaCatcher) svarade:
"Jo, men vad hjälper det när vi inte kan hitta...Ah!" Kaliras gestalt försvann ner i marken. Det var som om den hade öppnat sig under hennes fötter, och snart insåg Teasel (Tippy) också att så var fallet. Det var nämligen inte jord under snön de gick på, utan is. Hon vände sig genast mot Dan.
"Ta min hand!", skrek hon. "Vi måste springa. Nu!" Dan skakade på huvudet.
"Vi kanske fortfarande kan rädda henne." De tittade ner i hålet, men i månskenet kunde de inte se några tecken på liv.
"Det är för sent, Dan. Vi måste dra. Annars kommer vi också falla." Dan (magicia) tog Teasels hand, och det kändes som elektricitet när de rörde vid varandra. Teasel (Tippy) tyckte om det. De sprang så snabbt de orkade, och samtidigt var Teasel rädd. Hon var rädd att hela arenan var byggd på is. När den smälte skulle alla dö.

---

Adrian Laice (evee) smekte Vindiellas kind. Hon låg lutad på hans axel.
"Vindiella. Det är en uggla." Vindiella (Smoke Smoke) såg sig yrvaket omkring. Hon log mot Adrian, för hon älskade att vakna bredvid honom. Hon gav honom en puss på kinden. "En vad?", frågade hon trött.
"En uggla. Det är dags att jaga", sade Adrian. Han och Vindiella reste sig från det hårda stengolvet och följde fågellätet som ljöd genom herrgårdens rum.
"Den måste ha flugit in genom något fönster någonstans", sade Vindiella. "Den är ju definitivt inomhus." Adrian nickade bara. Till sist kom de fram till den punkt där ugglans hoande hördes som bäst.
"Ho hooo! Ho hooo." Vindiella (Smoke smoke) och Adrian (evee) såg sig omkring, men de såg ingen uggla. Ett rasslande ljud hördes och något föll från taket genom ett hål över dem. En gigantisk ljuskrona föll ner över Adrian och Vindiella. Ljudet när glaset splittrades från marken var öronbedövande, och Adrian kunde känna en genomträngande smärta i bröstkorgen när kronan träffade honom. Vindiella (smoke smoke) kravlade mot honom genom glassplittret. Hon tog Adrians hand, och Adrian kunde se tårar rinna i hennes ögon.
"Adrian?", frågade hon skrämt. "Dö inte." Adrian (evee) såg ner på sitt bröst. Ljuskronan låg rakt över det. Hans inälvor var antagligen krossade. Han kramade Vindiellas hand.
"Min kära... syster. Du kan vinna allt. Jag vet att du kan."
"Nej! Säg inte hej då. Våga inte säga hej då, Adrian! Jag älskar dig. Lämna mig inte."
"Jag måste", sade Adrian (evee). "Min tid är ute. Du har tid kvar. Du kan klara det här, Vin. Jag älskar dig, min kära syster." Adrians blick blev stilla. En kanon hördes någonstans. Adrian var död. Vindiella (Smoke Smoke) ville inte släppa hans hand, men till sist tvingade hon sig själv till det.
"Jag ska döda dig!", ropade hon ut i mörkret. "Jag vet att det var du, Savannha (missy moon)." Hon började leta, och efter bara en liten stunds sökande hittade hon Savannha bredvid fästet där kristallkronan suttit. De båda flickorna kastade sig genast mot varandra. Det blev ett slagsmål som de flesta hemma i distrikten aldrig sett maken till. De slog varandras huvuden mot golvet och rev varandra på armarna, benen och i ansiktet. Det var en jämn fight, men till sist hade Vindiella (Smoke smoke) övertaget. Hon satt på Savannhas mage och höll hennes händer i ett fast grepp. Savannhas huvud dinglade farligt över kanten på hålet under vilket Adrian låg krossad.
"Du dödade honom", sade Vindiella. "Jag älskade honom. Hur kunde du?" Savannha såg rakt in i Vindiellas ögon.
"Kom ihåg att det här är ett spel, Vindiella, och jag spelade smartare än er."
"Tydligen inte", sade Vindiella och puttade ner Savannha (missy moon) genom hålet. Savannha dog genast, och Vindiella var ensam kvar i mörkret med tårarna rinnandes ner för kinderna. Varför skulle allt vara så svårt? Just när Vindiella varit så nära på lycklig som man kunde vara i arenan så hade det värsta möjliga hänt, och nu var hon alldeles allena. Ensam mot världen.

---

Aya Swipe (Isabelle Granger) klarade inte av sig själv och den hon hade blivit. Den plötsliga mordlystnad som kommit över henne hade verkligen ingenting med henne att göra egentligen. Aya ville inte döda någon, men nu stod hon inte ut med sig själv. Aya (Isabelle Granger) visste någonstans långt inne att hon inte skulle kunna vinna det här. Hon skulle aldrig klara det, så kanske var det lika bra att bara dö? Vilket sätt var lindrigast? Aya beslöt sig för att frysa ihjäl. Det var nog relativt enkelt. Hon tog av sig sina ytterkläder och rullade runt i snön tills hon inte längre hade någon känsel. Hennes tår och fingar övergick till en blå färg och till sist stelnade hon i sin rörelse. Aya hade åtminstone dött lycklig. Hon fick nu vara tillsammans med Blay (luna_rav) igen.

---

Evie bestämde sig till sist, efter att ha hört fyra kanoner till smällas av, att det var dags att lämna sitt gömställe. Kanske var det mest rastlöshet, för hon hade suttit där nere alldeles för länge nu, eller så var det hungern. Den hade börjat komma smygande under natten, och det var definitivt dags att fixa något att äta. Evie (ParvaFortemque) gick långsamt. Snön hade börjat smälta bort nu. Snart kanske hon inte skulle kunna gömma sig i sin snögrotta längre. Evie var hemskt hungrig, för hon hade inte ätit på ett par dagar nu. Vatten hade inte varit svårt att få tag på. Det var ju bara att värma snö, men mat hade det varit knapert med. Evie var van vid att ha gott om mat hemma, så det här var en ny upplevelse för henne, och hon tyckte inte om den alls. Det var mörkt ute, och Evie (ParvaFortemque) var en aning mörkrädd, men hon intalade sig att det inte var någon fara. Evie kände hur långsamma hennes tankar var. Det måste bero på hungern, tänkte hon medan hon gick över ännu en snöhög. Det kändes som om hon gått i flera år, tyckte hon, och ändå hade hon inte hittat något att äta. Det var då ett ljussken dök upp långt borta. Evie trodde att hon såg i syne. Kunde det verkligen vara en liten stuga hon såg? Hon höll blicken fäst på ljuset. Hon kunde nå dit. Hon kunde klara det. Evie hade fel. Innan hon ens nått halvvägs föll hon ihop. Hungern hade dödat henne. Evie Endalock (ParvaFortemque) var borta för alltid.

---

I stugan fanns ett stort gäng ungdomar. Nicole Smith (Alicedor), Septimus (septimus heap 2012), Lixe (Rasmus potter), Nicole Campbell (glina2), Wendy (mandragora), Hazel (Shaana), Charlie (AliceJ) och Vega (HermioneGrangerWeasley) väntade alla på sitt öde.
"Vi kan inte vara kvar här längre", sade Wendy (mandragora) dagen efter att Evie dött. "Vad hade vi tänkt oss? Att det bara skulle vara vi kvar? Det kanske bara är vi kvar."
"Det är det inte", sade Charlie (AliceJ). "Jag har räknat på saken, och det har varit tolv kanonskott än så länge medräknat Jacko (Jacko) och Jenna (j-k heap). Vi var tjugotre från början, och härinne är vi åtta stycken. Tjugotre minus tolv är elva. Elva minus åtta är tre. Det betyder att det finns tre andra deltagare kvar." Hazel (Shaana) lutade sig tillbaka.
"Så vi behöver inte börja döda varandra än alltså. Vad skönt att höra." Ironin i hennes röst hördes tydligt.
"Jag är så jävla trött på dig", sade Nicole (Alicedor) och reste sig från sin och Lixes säng.
"Wow! Har du äntligen en egen åsikt?", frågade Hazel och klappade i händerna.
"Lägg av nu, båda två", sade Septimus (septimus heap 2012), men ingen verkade lyssna på honom.
"Jag slår vad om att det var du som dödade Jacko. Han skulle aldrig bara försvinna så där. Jag vet att någon dödade honom, och jag vet att det var du", sade Nicole anklagande.
"Jag har inte dödat någon", försvarade sig Hazel med. Inte för att det var sant, men hon gjorde sitt bästa för att vinna de andras tillit.
"Jag tycker att vi ska ha en omröstning", sade Nicole (glina2) från sitt hörn. "Ni klarar uppenbarligen inte att vara i samma hus. Vi måste rösta ut en av er. Sedan får väl resten av oss dela upp oss som vi vill." Det kom protester mot Nicoles förslag, men efter mycket övertalning gick alla med på det.
"De som röstar på att Hazel måste lämna oss...", sade Nicole (glina2). Alla utom Charlie (AliceJ) räckte upp handen. "Jag är ledsen, Hazel."
"Det är du visst inte. Alla ni som röstade ut mig, jag kommer komma ihåg er och jag kommer komma tillbaka för att döda er alla", sade Hazel surt. "Kan jag prata med dig en stund, Charlie? Jag lovar att det inte är någon fara", frågade hon mjukt. Charlie (AliceJ) nickade. Han antog att Hazel skulle försöka få honom med sig eftersom han röstat för att ha kvar henne. De gick ut, för Hazel verkade inte vilja att de andra skulle höra. Charlie var lite rädd för Hazel, men han visste att om någon skulle kunna skydda honom så var det hon. Hazel var mycket större än Charlie, och hela sex år äldre, så det kändes konstigt att prata med henne som en jämlike.
"Tack för att du inte ville rösta ut mig", sade Hazel (Shaana). "Jag är imponerad av dig", sade hon och lade en hand på hans vardera axel.
"Är du?", frågade Charlie en aning nervöst.
"Ja. Det där med räkningen du gjort var imponerande. Åtminstone för en i din ålder. Du är smart, Charlie."
"Tack", svarade Charlie (AliceJ) kort.
"För smart", fortsatte Hazel, och Charlie började få onda aningar. "Förlåt", sade Hazel (Shaana). Sedan tryckte hon handen mot Charlies mun. Hon höll den tryckt mot hans mun tills han slutade andas. Charlie (AliceJ) kvävdes till döds.

---

När de andra i huset hörde smällen från en kanon och Charlie inte kom tillbaka så kunde de lägga ihop två och två. De insåg att Hazel (Shaana) förmodligen var en starkare motståndare än de trott, och att det inte var bra att ha något otalt med henne, men nu var det redan försent. Hazel var redo att hämnas.

Super bra kapitel! Synd att Charlie dog

Grymt! Bara 10 kvar (?)...

Döööööööd

BRA SKRIVET!!!

Superbra kapitel! Längtar efter mer!