Banana Phone

lumos1?

I'M HERE AGAIN

Har varit i skärgården i en vecka, tänkte skriva innan, men det blev inte av Jag lovar att skriva imorn! Om jag inte gör det får ni skrika lite på mig så att jag kommer ihåg...

JAG SKA SKRIVA IMORN JAG LOVAR

Ja, det är bäst, annars bussar jag min Drake på dig!

oh :0
JAG SKRIVER NU

Braaaa^^ *klappar händerna*

*Bugar djupt*

JAG ÄR KLAR MED KAPITLET NU YAY
_____________________________________________________

Efter lektionen kommer Molly Och Agnes fram till mig. Jag är drypande av svett och jätte trött. Det där spelet dödar en.
”Spencer, vi kan välkomna Agnes till våran lilla ”klubb”,” skämtar Molly tyst, fast jag ser att hon är allvarlig.
Jag nickar fundersamt och ler mot Agnes som ler tillbaka.
”Bra.”
”Såå...” Agnes tittar på oss båda. ”Har ni hittat något? För ni har väl försökt, kan jag gissa.”
”Ja, vi har försökt. Vi hittade en sida...”
Molly avbryter mig snabbt.
”Ja, jag vet, visst är den bra? Den kom nyss ut på albumet Phone is ringing, ni vet den med banana phone i HUNDRA olika stämmor! Den är sååå bra!”
Jag och Agnes fattar haken direkt. Nerför korridoren kommer en patrull grävlingar gående.
”Jag vet, den är så briljant, jag skulle nästan kunna byta min Banana Computer mot det albumet!”
”Ja, jag...”
Jag knuffar Molly på armen. Hela korridoren blir plötsligt döds tyst. Grävlingarna marscherar mot en grupp tjejer som står och pratar. I mitten av grävling-gruppen går den en av överste grävlingarna. De knackar en av dem – Sofie, tror jag att hon heter – på axeln. Hon vänder sig om.
”Kom med här,” Säger en av grävlingarna barskt.
Sofie får något som liknar rädsla i blicken. Hon följer med grävlingarna genom korridoren.
När de har rundat hörnet så börjar pratet att sprida sig igen.
”Kom!”
Jag drar Molly och Agnes i armen.
”Vadå?” De ser frågande på mig.
”Om de tar Sofie vart jag tror att de tar henne, så är hon illa ute. Jag har sett henne dunka huvudet väldigt ofta nu för tiden. Det här kan vara våran chans att se... ja, ni vet. Få reda på mer.”
Agnes nickar.
”Ja, kom så går vi.”
Snabbt börjar vi gå genom korridoren. När vi rundat hörnet så ser vi gruppen precis runda nästa hörn så vi fortsätter gå. Grävlingarna är snabba, så snart springer vi ner för trappor. Molly lägger fingret över munnen. Vi tystnar och lyssnar. Det hörs steg. Jag spärrar upp ögonen och vi ser oss snabbt omkring. Ingenting i den här korridoren att gömma sig bakom. Agnes flög ner som en pil till golvet och började knyta sina sko snören. Jag börjar direkt leta i min väska efter min banana Phone. När en trupp grävlingar (Med en till överste grävling) kommer fram från korridoren brevid ”Pratar” jag i min telefon.
”Ja mamma, vi är på väg, jadå. Mhm. Jag är med Agnes och Molly i skolkorridoren, men jag väntar på Agnes att knyta sin sko. Jadå, vi kommer hem snart. Jadå. Jepp, hejdå. Ja, läraren sa att vi fick gå tidigare. Hejdå.”
Grävling-truppen rundar hörnet.
Molly kollar runt hörnet där den första gruppen försvann. Hon svär till.
”Vi förlorade tid, de är borta.”
Agnes suckar.
”Vi kanske kan vänta på nästa trupp. Jag är rätt säker på att den andra gruppen också skulle hämta någon.”
”Ja, bra idé. Vi måste bara ha någon stans att gömma oss och kunna följa efter dem.” Säger Molly.
”Skåpen!” Utropar jag plötsligt. ”Vi gömmer oss i de tomma skåpen!”
Snabbt kilar vi in i några tomma skåp och väntar på gruppen. Snart kommer de och då väntar vi tills de har rundat hörnet och sedan springer vi efter dem. Vi ser dem gå bort från skolans område. En väg som jag aldrig har sett förut. De knappar in någon kod på en vägg som sedan öppnar sig. Vi springer efter dem för att hinna dit innan dörrarna stängs igen... Vägen känns otroligt lång. Vi hinner in precis innan den slår igen. Om vi bara hade varit två sekunder senare hade vi blivit mos. Vi går runt hörnet och blir chokade av vad vi ser. Shit, har vi kommit in i någon bok eller är det verkligen verklighet?!

AWESOME kapitel, riktigt bra asså!

Du skriver så bra!

Vad kan det vara? Cikki SKA skriva. Okej?