Det första hungerspelet

DET DÄR KAPITELET ÄGDE loss

MEEEEEER!!! c:

Ska skriva mer så fort jag kommer hem från semestern, vilket är på söndag ^^

jippie!!!

Haha ja

Distrikt 12:

TildeWstirrade uttryckslöst upp i det grova grott taket med känslan av att hjärnan hade åkt på semester. Det här var en sådan dag. Hon kände sig som en zombie. Inte för att hon någonsin läst om någonting sådant men hennes pappa hade brukat försöka skrämma henne på nätterna med historier om zombies som åt upp folks hjärnor, och folks armar och folks… Ja allting faktiskt. Ett leende krusade den orörliga ytan som var TildeWs ansikte.
Med ett stön så reste hon sig mödosamt upp. Huvudet bultade som om någon hade drämt en hammare i den gång på gång tills hammaren gått sönder. Hon grimaserade och försökte vänja ögonen vid mörkret i grottan så att hon skulle kunna se var hon satte fötterna. Vilket kändes ganska viktigt att veta.
När ögonen väl vant sig började TildeW, halvt vaken, halvt sovandes, gå mot grottans utgång. Anledningen till att hon bodde i en grotta var väldigt enkel. Hon hade inget val. Inte det minsta. Hon hade ingen annanstans i hela världen att ta vägen. Ingen som brydde sig om henne längre. Men denna tanke plågade inte TildeW längre, hon var van, vilket var kanske ännu värre.
Efter en mager frukost bestående av vattenutspädd välling i en klumpigt hemgjord träskål så begav hon sig mot stora torget. Gräset frasade under hennes bara fötter. Hennes skor hade blivit för små för länge sedan. Träden reste sig lite varstans och utan någon inbördes ordning, deras kronor, högt uppe i himlen, vajade i en lätt bris som för någon timme sedan hade varit en full storm.
Hon hoppade över staketet som representerade utkanten, gränsen till vildmarken, för distrikt 12. Skylten som stod bredvid var illa nött och vissa bokstäver fattades eller hade nötts bort till hälften men TildeW kunde ändå se vad där stod.

VARNING FÖR HÖG VOLT
DÖDLIG FARA
HÅLL DIG UNDAN

Hon skakade småleende på huvudet och fortsatte. Staketet hade ungefär lika mycket elektricitet i sig som hon själv hade. Vilket var inget, eller åtminstone inte för tillfället. Regimen hade en otäck vana att sätta på elen i staketet under korta perioder som tillexempel under de sällsynta tillfällen då någon högt uppsatt person besökte distriktet och vem visste, kanske var det därför som man hade samlat till möte på stora torget. Vad TildeW kunde erinra sig hade detta aldrig hänt förut. Det var ytters svårt att se när det var och när det inte var elektricitet i stängslet och därför hade hon åtskilliga gånger tänkt hoppa upp på staketet då hon någon sekund senare fann sig sitta i en förvirrad hög på marken. Nuförtiden hade hon dock som vana att kasta kottar på staketet innan hon provade att hoppa upp då hon inte visste hur många stötar till som hennes hjärta kunde ta innan det slutade slå.
TildeW var vid det här laget framme vid stora torget där den största mängd människor hon någonsin sett var samlad vid foten av en stor scen som såg oerhört strikt och tråkig ut där den stod i det gassande solskenet, svart och allt. Uppe på scenen stod en flintskallig man som vid första anblicken såg skapligt alldaglig ut med sina håliga jeans (vuxna borde inte tillåtas ha på sig sådant utan borde hålla sig till vad som var rimligt för deras ålder, vuxna människor som försökte klä sig som när de var unga såg inget annat än löjliga ut, var TildeWs inte speciellt professionella åsikt), sina mörkbruna kängor med värmen till trots och med ett läderarmband på den vänstra handleden. Där tog det vanliga slut för i ansiktet så slingrade sig en törnros. Ner över pannan, tvärs över kinden och ner på sidan av kinden där hans polisonger, om han haft några sådana, skulle ha suttit. Den fick hans ansikte att se påfallande ondskefullt ut. Om detta var medvetet eller inte hade TildeW ingen aning om.
Mannen tog till orda och när han pratade såg det ut som om törnrosens rötter slingrade sig, surfade fram på musklerna i mannens, Hassim presenterade han sig som, ansikte. TildeW lyssnade bara med ett halvt öra på vad Hassim sade då hon var så hypnotiserad av törnrosen men en mening fick henne att vända sin fulla uppmärksamhet mot Hassim.
Han var precis i full rulle med att förklara för alla att om man tog denna möjlighet, som han skulle berätta mer om efter en liten filmsnutt, så skulle man få åka med ett lyxtåg helt gratis till huvudstaden. TildeW kunde inte tro sina öron. Detta översteg hennes vildaste fantasier. Hennes faster bodde i huvudstaden. Kanske kunde TildeW bo hos henne, hon hade aldrig förr ens funderat på detta då hon varken hade kunskapen eller pengarna för att kunna åka till huvudstaden. Men nu kunde hon det.

missy moon betraktade i andäktig tystnad filmen som spelade upp sig framför hennes ögon. Vinden som inte riktigt hade mojnat än envisades med att blåsa en lock av hennes bruna, lockiga hår framför hennes ögon ideligen. Hon stirrade på skärmen även fast det enda hon egentligen ville var att kolla bort. Detta gjorde henne illamående. De hjärtskärande skriken från det döende folket i distrikt 13 rang fortfarande i hennes öron när man äntligen hade visat klart filmen.
missy moon stapplade bort till en ovanligt grön buske helt plötsligt fick en hög med kräks över sig och av någon anledning inte var lika grön längre. Hon torkade sig förläget om munnen men ingen hade märkt någonting, alla stirrade på en brunhårig tjej i hennes ålder som med beslutsamma steg gick uppför den smala trappan som var inbyggd på sidan av scenen. missy moon smög obemärkt tillbaka till sin plats i folkmassan och gjorde som alla andra och stirrade på flickan som precis fick frågan ”Och vad heter du då?” Från törnros mannen Hassim. ”TildeW” svarade hon som om det vore självklart ”Jag vill vara med i spelen.”
”Jamen dåså!” utropade Hassim förtjust och fortsatte vänd till TildeW”Jag skulle vilja ge dig äran att välja ut en medkämpe från den här folkmassan, vem som helst.” Några utspridda protester hördes i folkmassan men folket i distrikt 12 var genuina fegisar överlag så protesterna ebbade snart ut och då pekade redan TildeWs finger på missy moon.
”Hon där”, sade TildeW och missy moon gick närmast mekaniskt uppför trappan till scenen. När hon väl kommit upp bredvid TildeW så lade hade den förestundande chocken lagt sig. Hon lade armen om TildeWs axlar och log brett mot publiken som mumlade sinsemellan, samtidigt förde hon munnen till TildeWs öra, idel leende, ”Du ska dö för det här.”
TildeW ryckte ofrivilligt till och stirrade förfärat på missy moon ”Då får det väl bli så då, må bästa kämpe vinna.”

Bra!

VISSTE HON ATT DE SKULLE TILL ARENAN ELLER EJ?

YAY!!! Spelen kan börja!!!