Att hitta balansen.

_{Skrivet av Trezzan:}


ASSÅ JAG KÄNNER MIG SÅ OND NU. HAHA.

Va? INGET 8D

Tack för din fina kommentar, blev glad när jag kom hem från tre timmar av slit på veterinärkliniken. Gah. x_x Roligt var det dock

_{Skrivet av Winny Geasley:}
Vi väntar 4ever om så måstes

_{Skrivet av Trezzan:}
Åh min kära Nadia(Elzyii)!!! ♥

Jag älskar din kommentar. Hihi. Vad bra att du är kär i min fanfiction, för jag är kär i din. OMG, dom kan bli ett par hihi. Jag är så dålig på att svara på kommentarer, men i varje fall så ja, Jessica får barn, som kommer vara i Dracos och Ellas ålder.

Jag har försökt få Sirius att verka som världens sämsta ju, som en taskig person och bara en player. (But who doesn't love a player? x_X)
Sen så dryper han ju av ironi och sarkasm och hotness hela tiden, inte svårt att älska honom då. Aja, han är min så passa er. NI MÅSTE HATA HONOM.

Asså, jag försöker få er att gilla LUCIUS MALFOY.
(http://www.fanpop.com/clubs/lucius-malfoy/images/25757346/title/lucius-loreal-fanart)

I Love this man. Han är bara fabulous. I love him. SO much it hurts.
Du får btw sno mina öronsnäckor.

Jessica har fått så mycket personlighet, för att hon är liksom moy. Okej nä där ljög jag, vi är varandras motsatser! 8D
(vad sugen jag blev på att spela Harry Potter och fången från azkaban nu då)

Jag är heller ingen boggart, jag är en dödsätare. FEAR MY MARK. 8D


____________________________________________________

Kapitel 21. Den flicka som är stark

Lara

Jag låg på Averys säng. Såg upp i taket medan han sov lugnt bredvid mig. Hans tunga andetag gjorde mig glad att veta att han lev. Jag såg på honom där han låg i sin stillhet, bar överkropp med armarna under kudden och huvudet snett åt mitt håll. Han var väldigt söt. Hans svarta hår låg som en filt över hans huvud och kittlade honom i nacken och då han vred på sig bredde ett leende ut sig på hans rosa läppar. Jag reste mig upp och tog på mig en av hans T-shirtar. Jag såg mig runt i rummet och det första jag la märke till var hur många olika saker han hade där. En rosa penna låg intill en bok med handavtryckslås. Jag lyfte upp den och la ingen notis till att den var oerhört dammig. Jag gick fram till Avery och la hans hand mot den och då den öppnades så var det som ett illvrål. Jag slängde ihop boken igen och såg förfärat mot Avery som gnydde till i sömnen, han vände sig om så att han låg på rygg. Hans överkropp var blottad och hans muskulöra kropp såg frestande ut.
Jag gick över till honom, satte mig vid hans sida och såg ner på hans ansikte, han såg så fridfylld ut. Blodådrorna som pumpade blodet genom hans armar syntes väl, och en som syntes extra väl verkade håna mig. ”Drick, du är inte stark nog att stå emot.”
Jag övervägde i några sekunder på att avsluta hans fridfyllda sömn och hans dåraktiga vackra liv. Jag vände mig om och gick bort mot boken igen. Lät mina kalla vita fingrar glida över den och log smått.

Svartkonst på hög nivå befann sig i familjen Ravens hus och det var inte förrän nu som jag märkt det. Jag lade märke till ett par söta innetofflor som stod vid fotändan av Averys säng och jag trädde i mina fötter i dem. Ännu ett skrik hördes men det var inte tofflorna eller något annat föremål ur Averys rum som låtit. Det var ett kvinnoskrik, så hemskt att jag undrade om det var sant. Det skar sig i mina öron och jag slog förargat händerna för öronen. Skriket tystnade och nyfiken som jag var, samtidigt som jag aldrig skulle kunna sova. Så tog jag min stav och gick jag ut från Averys rum. Ner för trapporna till entrén. Under trappan fanns en dörr som jag antog gick ner till källaren och jag öppnade den så tyst jag kunde.

Källaren var grotesk med stenväggar som vattendropparna ekade mot, här och där omkring på stenväggarna växte mossa. Skriken ilade i mina öron och jag kände för att avsluta personens liv minst fyra gånger innan jag nådde fram till källan av skriken. Hon blödde överallt och det såg ut som benet på hennes fot stack ut åt ett vulgärt håll. Det var inte äckligt, kanske var jag bara van.
”Crucio.” Kvinnan som stod upp med staven mot henne hade inte hört att jag kom. Jessica såg mot mig. Inga tårar i de isblåa ögonen, men hennes läppar var krökta som om hon inget hellre ville än gråta.
”Hjälp mig”, viskade hon och såg mot mig, nu formades tårar i ögonen på henne. Kvinnan, som jag nu insåg var hennes mor vred på sig och riktade staven mot mig i stället.
”Du skulle aldrig behövt se detta”, sa Ferelia ”Avada Kedavra.”
Den gröna strålen slog mot mig som ett hårt slag. Hon såg på mig med stora ögon.
”Så lätt dödar du inte mig”, väste jag med blottade tänder. Jag sprang mot henne och tryckte mot henne så att hon flög in i väggen bakom sig.
”Ska jag döda henne?”, sa jag känslokallt och såg mot Jessica. Hon såg förvirrad ut, men sedan nickade hon. Jag såg på hennes blodiga kropp en sista gång innan jag höll ut min stav mot Feleria.
”Avada Kedavra”, viskade jag och hennes liv tynade snabbt bort. Jag satte mig på golvet. Hennes blod var fortfarande varmt och jag skulle aldrig slösa bort något som redan var dött. Jag föll mot golvet framför henne och knep mina ögon och lutade mig fram mot hennes hals och tryckte tänderna i henne. Blodet var surt så jag gjorde det snabbt. Jessicas ögon brände i min rygg och jag önskade att hon skulle vara lika förstående som sin bror.
”Det där förklarar en hel del”, mumlade hon tyst då jag reste mig upp från hennes mors döda kropp.
”Avery visste om detta, antar jag”, fortsatte hon då jag inte svarade. Jag såg mot henne och nickade.
”Kom så ska jag hjälpa dig tvätta bort det där.” Hon räckte mig sin hand men jag avfärdade den och tog i stället upp henne i min famn. Averys tröja blev fylld av blod, och tofflorna ville jag inte ens kommentera.
Någonstans på vägen upp mot badrummet, som Avery visat mig tidigare, så svimmade Jessica. Blodet droppade efter henne och jag antog att hon förlorat en hel del blod. Jag la henne på badrumsgolvet med en handduk under hennes huvud medan jag kilade iväg mot Averys rum där han i ett skåp förvarade diverse trolldrycker, de små glasflaskorna slog klirrande mot varandra när jag drog mina händer emellan efter rätt dryck. Jag fick tag i en mörkröd flaska och tog den och sprang.

Jag var hos henne på mindre en fem sekunder och jag öppnade hennes blodfyllda mun sakta och hällde i drycken, den åkte ner lätt och enkelt och då jag var klar tappade jag flaskan och den åkte med ett klirr ner i det svarta golvet. Jag lyfte in henne i duschen och startade det varma vattnet. Blodet åkte av henne och vattnet färgades orange. Det varma vattnet brände på mig, men jag ville hellre se Jessica räddad än att ett monster som jag dog. Jag undrade hur hon skulle reagera då hon insåg att hennes mor var död. Jag visste inte heller hur Avery skulle reagera, jag hade velat inse att det aldrig skulle funka mellan mig och Avery. Jag hade inga känslor över huvud taget, men det kändes bra att vara med honom att prata med, ha någon som jag kanske, kanske någon gång skulle älska, förutom min bror till katt. Någon som lyssnade och brydde sig.

Jessica var helt ren och det vita nattlinnet hon bar hade bara små rödaorangea fläckar kvar här och där. Hennes hy var blek och blåmärken började dyka upp runt om på hennes kropp. Ett skärsår grävde sig djupt in i hennes högerarm och små bloddroppar sipprade ut och de perfekta små dropparna skars ut av blodet. Jag plockade ut henne ur duschen och virade in henne i tre handdukar. Hennes arm lät jag vara utanför, så att jag kunde bandagera såret.

Ett par timmar senare så låg jag ner bredvid Avery. Väntade på att han skulle vakna upp medan solljuset yrde in i rummet mot hans skrivbord. Jag begravde mig själv under täcket och drog in Averys lukt. Han sträckte på sig och slog till mig i magen och jag skrattade ljuvt. Hans läppar kröktes till ett leende och han drog mig till sig.
”Jag är så jävla varm”, sa han och borrade in sitt ansikte i mina bröst. Jag skrattade och skakade på huvudet. Killar.