The Soda Games

_{Skrivet av amanda1104:}
SUPERBRA!!!

Jag är väll död... Det står inte på framsidan...

_{Skrivet av Hermia:}
^Det är tyvärr fullt, JosefinFini fick sista platsen
-------------------------------------------------------
Här kommer kapitlet, hoppas ni gillar det

Kapitel 1: På tåget

Ormtunga lyssnade irriterat på sina handledare. De där hade han ju fått hör på träningarna. När han anmält sig som frivilig hade han inte trott att han skulle tvingas lyssna på något långt fördrag om vad de skulle göra på arenan. Han sneglade på sin distriktspartner som inte såg ut att lyssna i huvudtaget. Irriterat lutade han huvudet bakåt och kopplade bort sina handledares röster.
Jessica Catterholt struntade helt i vad handledarna sa. Hon funderade över vad stylisterna skulle tvinga henne att ha på sig. Det var viktigt att hon gjorde ett gott intryck på huvudstadsinvånarna så att de sponsrade henne så att hon kunde vinna. Det svåraste skulle bli att döda Ormtunga men det kunde hon kanske överlåta att någon annan deltagare. Hon kände ändå på sig att hon skulle kunna göra det själv, om det var det som krävdes för att vinna. Hon skulle vinna det här, för att göra sina föräldrar stolta. Hon var glad att hon tagit sin systers plats, det här var hennes ära, inte systerns.
Lavender3088 tog av sig sin slåtterklänning och satte på sig en röd kjol och en rosa blus istället. Hon var söt och skulle utan tvekan locka till sig horder av sponsorer. Det här var hennes spel, hennes tur att vinna, det kände hon.
amanda1104 gick ut ur kupén för att gå till middagen. Hennes vackra aftonklänning i mörkblått siden matchade precis hennes ögon. Om hennes skönhet inte kunde locka sponsorer, vad kunde då göra det? Med ett segervisst leende gick hon till resturangvagnen för att få prata med handledarna och diskutera taktik.
kotte7 lutade huvudet mot badrumsspegeln. Varför hade ingen anmält sig frivillig för henne? Hon tänkte på sin familj, de hade förlorat så många i spelen och nu skulle de alltså förlora henne också för hon hade inte en chans att vinna det här, inte mot karriäristerna, hon var inte som Ballong som var fantastiskt snabb och stark trots sin smidiga kropp.
Ballong hånlog när hon tänkte på sin distrikts”kompis”. Så svag och vek, rent av patetisk. Ballong tänkte försöka komma med i karriäristgänget, där skulle hon nog passa in, hon måste bara visa vad hon gick för. ”Soda Games, här kommer jag” tänkte hon.
Zmaragd sträcte på sig och spände musklerna. Jodå, hon var stark och hade varit snabbast att anmäla sig frivillig istället för den lilla tolvåringen som blivit utvald. Handledarna hade också sett gillande ut när man kom fram till att hon hade varit först. Det här skulle hon minsann vinna.
silly.one log kaxigt och slog till några kuddar ett par gånger. Jodå, hon var redo. Hon de andra karriäristerna skulle klara sig utmärkt, liksom de alltid gjorde. Hon var stolt över att tillhöra dem och ha en chans att vinna. Det här skulle bli fantastiskt.
Miskel satt i resturangvagnen och åt den godaste middag hon någonsin ätiti. Åt de sådant här i huvudstaden varje dag? Snacka om lyx. Just nu var Miskel inte särskilt orolig över vad som komma skulle men nervositeten skulle nog komma men än sen, hon hade ju faktist en chans att vinna.
-Patronus- sneglade på Miskel, hur kunde hon vara så lugn? Själv var –Patronus- väldigt orolig för hur det skulle gå. Hon skulle nog inte överleva särskilt länge, karriäristerna var erfarna i konsten att döda, mot dem hade –Patronus- inte en chans. Men hon kanske skulle klara sig bättre med en bundsförvant, kanske rentav Miskel? Fast Miskel hade kanske planer på karriäristerna och om de två överlevde som sista var –Patronus- ganska säker på att Miskel skulle hinna döda henne innan hon hann döda Miskel.
PotterHunger vräkte i sig av den goda maten. Det varbäst att passa på att äta när man fortfarande kunde.
95mas såg med avsmak på sin distriktskamrat, hade hon aldrig sett mat förr eller? Själv koncentrerade sig 95mas på att äta med gott bordsskick som hans mor lärt honom.
Millson Lovegood åt just ingenting, hon var för nervös. Hon sneglade på Pixi som bara åt lite buljong.
Pixi sneglade på Millson Lovegood som inte åt något. Hon hade själv ingen aptit hon heller men något behövde hon äta. Nedrans spel, varför fanns de egentligen, det var ju bara hemskt, alltihop.
Deamfle och JosefinFini satt och pratade om strategi. De hade bestämt sig för att bli bundsförvanter. De planerade att få med någon mer i sin allians eller om de skulle arbeta själva. Tillslut bestämde de sig för att se om det fanns någon mer de ville ha innan de tog några fler beslut.
lumos1 pumpade sin kropp vidare. Hon låg på golvet i sin kupé och gjorde armhävningar. Hon hade alltid sysslat med olika styrkeövningar och var därför väldigt stark öven om hon inte var som karriäristerna.
Raewa kröp ihop på sängen.Hon var skräcksagen inför vad som komma skulle. Hon hade inte en chans, hon hade aldrig varit stark och hon skulle vara bland de yngsta och hon hade aldrig hållt i ett vapen, hon kunde bara tillverka musikinstrument i fabriken där hon jobbade och spela flöjt, inte mycket att ha i spelen. Hon undrade vad hon skulle ta sig till.
LunaLovegood1 stirrade med fasa på den stora pojken från Distrikt Coca-Cola. Han var enorm och skulle säkert kunna krossa vartenda ben i kroppen på henne. Livrädd såg hon vidare på slåttercermonierna. Årets karriärister var de farligaste hon någonsin sett.
HarryPotterr tittade på LunaLovegood1. Hon såg ut att vara livrädd för pojken från Distrikt Coca-Cola. Inte så konstigt, han verkade vara superstark. Personligen tänkte HarryPotterr skaffa bundsförvanter så skulle hon nog klara sig. Men hon var inte rädd.
Ginny=) tittade på de andra deltagarna. Vissa av dem, främst karriäristerna, såg riktigt farliga ut. Det verkade nästan ha blivit tradition för krriärist-distrikten att skrämma livet ur de andra distrikten. Ginny=) skakade sorgset på huvudet åt det.
MissFniss tittade illamående på karriäristerna. Hon var livrädd för dem. De skulle säkert mörda henne utan att tveka medan hon mådde illa bara av tanken på att mörda någon. Det här skulle inte sluta bra.
Dream klädde långsamt av sig kläderna och kröp ner i sängen. Hela tiden såg hon karriäristerna framför sig. Natten blev full av mardrömmar om dem. Hela tiden drömde hon om hur de stod och såg på när hon dog, hur de mördade henne och skrattade åt henne. Hon var livrädd för dem.
Matilda weasley låg vaken i flera timmar efter att ha sett slåttercermonierna. Mest rädd var hon för karriärsieterna men de fanns flera andra deltagare som hon oroade sig för, som Ballong, Miskel och lumos1. Men det fick hon ta hand om på arenan, nu behövde hon sova.