Harry Potters liv efter striden(SV)(Restart av tråd)

Ok, jag ska se den imorrn me en kompis.
Har jätte stora förväntningar
Har inte läst böckerna,men men.

Det är bra om man har läst boken före.

^ Oj, nu blir jag orolig

Nää, den funkar väl att se.
Men det är lättast att veta allt om att:

Och ganska mycket till.

ååå, vad sööt Lily var!! Längtar bara tills hon kommer med i nåt kapitel Förlåt om jag nt har vart inne på länge, min dator gick typ sönder... men nu måste jag till skolan så...

Hon är supersöt ♥ Jag längtar efter att få skriva om henne

Jag är hemma idag Förkyld. Men jag kanske orkar skriva klart kapitlet

EDIT; Jag orkade inte skriva mer xD Ni får ett kapitel med dåligt slut...


Kapitel 31: Mugglar-graviditetstest
19 augusti, 2007


Harry vaknade, på tok för häftigt, av att sängen studsade till lite. Det var fortfarande mörkt i huset, men Harry var klarvaken och så fort glasögonen satt där de skulle insåg han att han var ensam i rummet. Han hörde ljud från badrummet och förstod snabbt vad som hände – Ginny sov sällan hela nätterna nu för tiden på grund av sitt illamående. Han hade precis kommit på det när Ginny kom in i rummet igen. Hon kröp tyst ner under täcket igen, slängde en blick åt Harrys håll och ryckte till när hon insåg att han redan var vaken.
”Du är läskig”, muttrade hon och lade sig närmare.
”Jag vet det”, skrattade Harry skämtsamt. ”Hur mår du?”
”Som vanligt.”
”Du ska få hjälp idag, åtminstone.” Harry strök henne försiktigt över det lysande röda håret som riktigt aldrig verkade tappa sin glans – Inte för honom, i alla fall.
”Jag hoppas det. När var det?”
”Tolv.” Harry tittade på klockan. ”Sju timmar kvar… Jag är klarvaken, men du kanske behöver sova mer?”
”Jag vet inte… Jag är hungrig, men jag vågar inte äta.” Hon skakade på huvudet. ”Det här gör mig galen.”
”Hur som helst… Det borde bli bättre idag. Jag kan leka doktor redan nu om du har lust. Sov lite till så kan du försöka äta lite frukost sedan”, sa Harry skrattande.
”Jag accepterar rådet, doktor Potter.” Hon skakade skrattande på huvudet och vände sig åt andra hållet för att försöka somna om.
 
”När skulle Hermione komma?” Ginny tog försiktigt en sked till av filen hon försökte få i sig.
”Om fem minuter”, svarade Harry, men i samma stund hörde han ett pang utanför dörren. ”Eller nu.” Albus var redan framme vid dörren och försökte få upp den, men eftersom den var låst funkade det ju sådär.
”Dörren är låst, Al.” Harry lyfte upp sin son och vred om det silvriga låset så att Hermione kunde komma in.
 
Det var inte särskilt mycket folk i det kvarter där den hemliga ingången till Sankt Mungos låg, och det gick lätt att ta sig fram, antagligen hade det något att göra med att det var söndag, gissade Harry på. Söndag.. På tisdag skulle han börja jobba som aurorchef, även om titeln varit hans i ett par veckor nu… De var framme vid den solkiga skyltdockan. Ginny puffade på honom, och Harry harklade sig.
”Vi är här för att göra en hälsokontroll.” Skyltdockan nickade och släppte in de till det minst lika lugna väntrummet, Harry kunde bara räkna till kanske 10 personer. En ung sköterska i den gröna obligatoriska arbetsklädnaden stod i ett hörn och verkade vänta på dem, för hon lyste upp när hon märkte att de hade sett henne.
”Ginny och Harry Potter?” De nickade och hon såg belåten ut när hon skakade hand med de båda. ”Jag heter Alexandra… Vi går tre trappor upp.” Hon gick iväg mot trapporna en bit bort och de följde efter.
 
Undersökningsrummet hon ledde in de i var ganska kalt och tråkigt. Det fanns en brungrå brits i mitten av rummet, två blåa trästolar vid sidan om den och ett skrivbord med en pall i hörnet.
”Sätt er var ni vill”, sa Alexandra snabbt, flyttade sitt blonda hår bakom öronen och bytte blad i ett anteckningsblock hon hade framför sig. ”Jag ska ställa några frågor innan jag kan göra något...” Hon vände sig mot Ginny, som satt sig bredvid Harry på en av trästolarna. ”Hur länge har du mått dåligt?”
”3 augusti, tror jag…” Ginny såg fundersam ut. ”Det är  19 idag.. 16 dagar blir det väl.”
”Finns det någonting du inte tål att äta?”
”Ingenting.”
”Ingen annan du känner som varit sjuk?”
”Nej.” Ginny tvekade. ”Tror jag. I så fall har jag inte träffat dem.” Alexandra nickade eftertänksamt. ”Jag ska gå och hämta en sak. Vänta här.” Hon lämnade det trista rummet och Ginny vände sig till Harry.
”Vad tror du hon ska hämta?”
”Jag har ingen aning. Jag har inte fått fram någonting av det hon frågat, men det kanske hon har.”
”Hur skulle hon ha fått fram någonting?” Ginny skakade på huvudet. ”Jag svarade ju bara nej.”
”Fast hon är botare”, sa Harry efter en stunds tänkande. ”Hon kanske vet mer.” Harry hann precis säga det så kom Alexandra in genom dörren, med en liten ask i handen.
”Det här är min gissning.” Hon log och räckte Ginny asken. Ginny stelnade till när hon insåg vad asken var. Hon tittade förvånat på Alexandra.
”Mugglar-graviditetstest?”
 
Alexandra log. ”Det är det enda alternativet jag har kvar. Och innan du frågar varför vi använder mugglartest… De är mer exakta. Det där testet visar till exempel hur många veckor du varit gravid… Och det är kanske osäkert i det här fallet.” Ginny nickade och vred på asken för att läsa instruktionerna.
”Du behöver vara i ett badrum för att kunna göra det”, sa Alexandra leende.
”Jag läste det.” Hon nickade. Harry, som inte visste vad han skulle göra och knappt visste vad han tänkte, fortsatte med att sitta stilla. ”Var finns det ett?”
”Tvärs över det här rummet.” Alexandra pekade och Ginny reste på sig och gick ut ur rummet. Alexandra och Harry blev kvar, Alexandra bläddrades i en tidning och Harry i ett försök att förstå. Skulle de få ett tredje barn? Eller var det bara en vild gissning? Ett plötsligt minne dök upp. Tänk om du är det den här gången också… Hade han haft rätt, trots att han bara skämtade? Tankarna avbröts av att Ginny kom in i rummet igen. Hon räckte det smala testet till Alexandra, som lade det framför sig.
”Ni får vänta två minuter innan det kommer ge något utslag, enligt instruktionerna.” Alexandra tog upp tidningen igen.
”Jag gillar inte henne”, viskade Ginny snabbt till Harry, som inte kunde låta bli att le.
”Nä, hon är kanske lite… osocial. Hon måste gilla tidningar”, log Harry och Ginny skrattade till.
 
Resten av de två minuterna förflöt alldeles knäpptyst, det enda som hördes var bläddrandet när Alexandra bytte till en ny sida i boken och eventuellt någon liten hostning eller ett högljutt andetag ibland.
”Det har gått två minuter”, sa Ginny och tittade envist på Alexandra, som ryckte till.
”Åh, okej.” Hon blundade, tog upp testet och räckte det till henne. Harry försökte luta sig över Ginny för att se vad som stod, men hon skyddade det med händerna medans hon verkade läsa meningarna om och om igen. Sedan lade hon ner det på sina knän.
”Tio veckor?” utbrast hon och gav testet till Harry för att han skulle få se. Ginny hade haft rätt konstaterade Harry – I den lilla rutan stod det både ”Gravid” och ”10 veckor”
”Det är inget konstigt med det, om du mått illa i två veckor.” Alexandra log. ”Jag ska väl låta er prata en liten stund, så jag går ut.” Hon reste på sig – Harry notiserade att hon tog tidningen under armen – och gick ut. Ginny vände sig direkt till Harry.
”Är det här…”, hon tvekade, ”okej för dig?” Harry skrattade.
”Absolut. Vi sa väl att vi skulle ha tre barn i framtiden… Varför inte nu? Om du står ut förstås”, tillade han och Ginny grimaserade.
”Tja, jag har gjort det förut… Men…” Hon tittade bort. ”Ditt jobb.”
”Det är för det första inte ditt problem. För det andra… ” Harry skrattade. ”Jag får väl prata med Kingsley igen, va?”
”Han kommer att bli galen på dig”, sa Ginny och skrattade. ”Ja… Så, vi kör?”
”Om du vill.”
”Såklart… Tre är ändå ett bra antal.” Hon log. ”Och jag skulle faktiskt inte ha något emot en flicka, heller.”
 
Alexandra skrev ut tabletter mot illamående till Ginny, och sedan lät hon de gå med en undersökning bokad några veckor senare – Och, förstås, alldeles för mycket tankar i huvudet. Det hade varit mycket att ta in både första och andra gången, och det var inte precis lättare nu när det var den tredje. Det var alldeles tyst mellan Harry och Ginny medans de gick till det kvarter dit de transfererat sig, och snart var de hemma i vardagsrummet igen. Det var knäpptyst runt omkring de och Harry tittade sig förvånat omkring i sitt eget hem.
”Hermione har väl gått ut med dem.” Han ryckte på axlarna och satte sig i soffan.
”Ja, antagligen…” Ginny tog upp medicinasken och vred lite på den.
”Hur mår du nu? Ska du använda medicinen?”
”Ärligt talat har jag inte tänkt på det. Halvillamående, kanske.” Hon ryckte på axlarna. ”Jag ska använda den senare.” Harry nickade långsamt.
”Blev det bättre av att veta vad det var?”
”Om inte annat fick det mig på bättre humör.” Hon räknade på fingrarna. ”Mars måste det bli, va?”
”Jag tror det.” Harry tittade ut genom fönstret. ”Jag kan se Hermione, James och Albus.”
”Vi måste berätta för James och Albus ikväll, va?”
”James åtminstone… Albus skulle nog inte förstå i vilket fall som helst.”
”Nej, antagligen inte…” Ginny hann inte längre innan dörren öppnades och tjugo sekunder senare satt Albus i hennes knä medans James satte sig bredvid Harry.
”Har allt gått bra?” Hermione satte sig bredvid Ginny.
”Ja, absolut.” Harry såg att Ginny kämpade för att dölja skrattet, men Hermione verkade inte märka det. ”För dig då?
”Det har gått bra… Men jag ska transferera mig hem till Ron och Rose nu. Vi ses!” Hon skrattade, reste på sig och ett poff senare var hon borta.
 

SÅ JÄTTEMEGAAWESOMESUPERBRA * 1000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000

Jättesupermegaawesomebra!!!♥♥♥

ASM!!!!
Du skriver verkligen jätte bra!
Det bästa var

Jättesuperdupermegaazumawesomeultragigavärldsbästbra! x 100000000000000000000000000000000!

♥