Efter Hogwarts (rollspel)

"Jag förstår det" sa jag och vi lämnade huset och gick ut till hagen och jag lutade mig mot staketet
"Ingen fara. han är precis som förr, pratar först och tänker sen." sa jag lite roat och såg på den stora ägen. "Jag tror Ballerina kommer älska den."
jag vände mig om mot Laura och log
"Tänk att vi är vuxnaoch har egna barn. jag trode aldrig vi skulle överleva kriget, särskilt inte jag. och om jag gjorde det trode jag att jag skulle få sitta i Azkaban, men jag har en underbar dotter och ett jobb som jag älskar och så udnerbara vänner." sa jag lyckligt, även om jag kände att en bit saknades, Simon

Jag vaknade upp av att solen sken in i mitt tält. Jag steg upp ur sängen och klädde på mig lite kläder innan jag skulle åka hem till mig. Men så kom jag på att jag behövde köpa lite nya prylar till hemmet och till mig själv eftersom att jag nyss hade flyttat. Så jag åkte hem och släppte av mig sakerna innan jag begav mig till Diagongränden för att handla. Men innan jag började så satte jag mig och fikade på Den läckande kittlen och läste tidningen.

Jag och mina barn gick till kyrkogården som pricis låg bredvid.
Jag gick till min pappas grav.
Här villar Carl Black, en älskad pappa och make.
Jag kände tårarna komma och Emma och Elias försökte trösta mig.
Dom lärde aldrid känna sin morfar.

- Bra då ska jag prata med granntjejen och hon tar säkert hand om henne, visserligen är hon mugglare, men lika bra för det, sa jag med ett leende.
- Ja visst är det häftigt, att vi överlevde, jag trodde att viskulle dö allihop när det var som värst.
Särskilt när vi trodde att Harry var död, då tänkte jag att nu är jag död.
Men så blev det inte, sa jag med ett leende mot Cara.

Förlåt om jag inte har skrivit något men jag har inte haft tillgång till en dator sen i tisdags och har därför inte kunnat skriva Någon annan kan ta min plats om den vill det

"Det spelar väll ingen roll om hon är mugglare så länge hon tar bra hand om henne, jag tror hon kommer göra ett bättre jobb än någon magiker jag känner. jag tror inte jag vet en enda som rider" sa jag och tänkte efter.
"Ja det är fortfarande svårt att tro. jag mins när Harry dog, det var å konstigt. jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen, och du hade inte dött. om pappa hade vunnit hade jag skydat er." sa jag vänligt och vi gick in igen
"Hur går det med maten Dean?" sa jag vänligt och såg på honom

- Bra att du tycker det, då ska jag fråga henne, sa jag med ett leende.
- Jag vet att du hade skyddat oss, men jag tänkte inte på det då, jag tänkte inte riktigt klart, sa jag med ett leende.

Vi gick in i köket där Dean stod och lagade mat, det luktade underbart.
- Bara, bra, sa Dean till Cara och log.
- Han är jätte duktig på att laga mat, mycket bättre än mig, sa jag med ett flin.
- Vill du se resten av huset, medans vi väntar på maten?, sa jag med ett leende mot min vän.

"Jag tror inte någon tänkte klart. jag menar allt var bara kaus, totalt kaus och allt hände så fort." sa jag och såg på Dean
"Där ser man, ja man är väll bra på olika saker i förhållanden och det känns faktiskt bra att någon annan lagar maten för en gångs skull." skrattade jag "I would love to see the house" sa jag vänligt och såg på Laura

(anledningen till att meningen blev på engelska var att den lät hämsk på svenska xD)

- Bra det, sa jag glatt och hoppade upp från stolen.
Och jag visade Cara vardagsrummet, källaren, som taket var förtrållat på så att man kunde spela Quidditch.
Sen gick vi upp till övervåningen och jag visade gästrummet, vårat sovrum och allt lantligt men ändå mordent och mysigt.
Sen härde vi en skräll och Cara hoppade till.
- Tvillingarna, sa jag och vi gick in till deras rum.
Där tvillingarna var i full färd med att hjälpa Mina att flyga.
- Kolla mamma, jag sitter på en kvast, sa hon stolt.
- Fast det är inte lika kul som att måla, sa hon strax efter.

Jag såg på huset som var jätte fint, inte för att jag hade orkat bo i ett hus men för Laura och Dean med två tvillingar var det perfekt och sedan avbröts vi av en skräll och vi gick mot tvillingarnas rum och jag såg Mina flyga och jag log stolt mot henne
"Se det är inte så illa att flyga" sa jag "Klart det inte är men det kan vara kul att testa något nytt" sa jag vänligt
"Men du flyger ju aldrig." sa hon och såg på mig
"Jag gjorde förr, jag brukade spela quidditch även om jag bara var reserv för Harry." sa jag och tänkte tillbaka till skoltiden
"Varför gör du inget av de coola sakerna längre?" sa Mina och landade på golvet och jag såg på henne. jag hade inte gjort något som påminde mig om skoltiden sedan Simon dog.
"Det blev bara inte så" sa jag lätt och tänkte på vad annorlunda allt hade blivit ifall Simon inte dött, fast då hade jag ju inte stått här. jag log mot min dotter
"Middagen är klar" roppade Dean och jag lyfte upp henne
"Ska vi gå ner?" frågade jag de andra och kände hur hungrig jag var