The Story

Okaj!!!! Då kmr min mall ikväll (lr imorn, har Scouter ikväll)

Skriv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Wow! Du skriver så himla bra!

Namn: Maleficent (Men guuud vad kreativ jag var) (
Ålder: 12
Kön: Kvinna
Familj (ej nödvändigt) : Föräldrar döda
Bakgrund: Växte upp i Aventyna utan föräldrar
Personligheter: Snäll Kaxig Glad Rolig Kärleksfull
Utseende:
"Art": Älva/ängel/alv
Krafter (ej nödvändigt) : Kan styra saker och kan bära med sig vattnet när hon flyger.
Gillar: Magi, sitt hemland och att flyga
Ogillar: Förädare
Svagheter (Minst två) : Klarar sig inte utan sina vingar, blir bränd av järn
Styrka/Styrkor (Minst två) : Snabbast av alla, snällast av alla
Övrigt: -

Kapitel 6
-------------------------------------------------------------------------------
Hon såg sig om. Ingen fanns där och kunde se henne. Bra.
Klackarna slog hårt i trottoaren där hon gick. De svarta sjalarna var hårt bundna runt hennes huvud så att man knappt kunde se hennes ansikte. Det blåste ikväll. Håra nordanvindar som alla på den här platsen visste hur farliga de kunde bli.
Kvinnan brydde sig inte om varken vädret eller mörkret som omslöt henne. Istället gick hon in i en smalare sidogata som även den var mörk.
Efter ca tio minuters vandring var hon framme vid sitt mål.
Gränden låg avskilt från resten av staden och huvudgatan hon tidigare gått på. Den slutade i en hög betong mur som enbart fåglar och möjligt vis katter kunde ta sig över.
Men denna kvinna böjde sina knän så att sjalarna om huvudet snuddade vid marken. Hon tog satts och hoppade. Med en volt över muren landade hon graciöst med alla fyra på andra sidan av muren.
"Alltid lika graciös min kära" han klev fram ur skuggorna.
"Alltid lika du min vän"
Han tog hennes hand och kysste den.
"Lyckades du?"
"Om jag gjorde, han var lika pratsam som vi hade hoppats"
"Och du dödade honom efteråt?"
"Jag dödade honom efteråt"
Han skrattade.
"Det är bra min käraste, vart bodde hon?"
"Talögatan 2, Stockholm, men det visste vi egentligen redan"
"Oja, hahaha! Hon är inte så smart som hon utger sig för att vara! Den där Alice"
Nu var det hennes tur att le.
"Äntligen någon som insett sanningen"
Han lade en arm om hennes bara axlar.
"Jag har beställt ett bord på Costa Gamberi, ska vi gå?"
Han höll upp sin arm och hon tog den och kysste hans kind.
"Så gärna Mi Amore"
Hon log och tog loss sjalarna om huvudet för att lägga dem runt sin hals och axlar.
Nu var hon ju inte en mördare.
Nu var de ett par påväg till sin resturang.

sååååååååååå bra!!!!!!!!!

Oj vad snabbt du läser!

Tack!!

Jääätteeebraaa!

Taaaaaaaaack!!!

vsg! Ja,hehe...när något är riktigt,riktigt bra så läser jag det snabbt....men jag ser vad jag läser i alla fall!