Döda eller bli dödad [DOKUSÅPA]

JÄTTEBRA!

Två nya kapitel!!!
Och Dawn var med i ett av dem!

Superbra var de också!

Omg!! Superbra! C: Älskar verkligen Tess och hennes paraply ♥

Förlåt... jag vet att jag inte skrivit på ett tag men jag har inte glömt bort det här i alla fall. Jag ville bara säga det.

Det gör absolut ingenting och du behöver inte be om ursäkt. Känn dig inte pressad att skriva. Du är viktigare än denna berättelsen.

Psch, inget att säga förlåt om! Det är skitkul att läsa, och blir alltid jätteglad när du uppdaterar för att jag gillar berättelsen - MEN! Du har *inget* tvång på dig, och om du inte orkar/har lust ska du såklart inte skriva, utan du får vänta tills du känner för det. Annars kommer det bli lite påtvingat och framstressat. Det är helt ok att du glömt, du måste inte förklara någonting för oss läsare! Skriv när du kan/vill så blir det säkert lika awesome som vanligt!♥

DAG 1 – EPISOD 14
(cirka 22:00 – 23:00)

Tobias & Dawn
Dawn har håll och det gör så ont att hon till slut faller ihop. Ivy slutade jaga de för längesen men hennes ben har inte kunnat hejda sig. När hon stannar är Tobias långt framför henne och hon är nästan säker på att han kommer lämna henne när han oväntat vänder tillbaka. Hon tror nästan att han ska säga något stöttande när han till slut öppnar munnen och allt förändras.
”Ska du vila kan jag lika gärna göra slut på dig här och nu”, ryter han.
Hon tittar upp och hennes ansiktsmuskler spänns.
”DET ÄR INTE SÅ… JÄVLA LÄTT DIN IDIOT!” svarar Dawn, känslomässigt rubbad.
”Vi dog nästan!” gråtskriker hon fram i ilska.
”Och vi lär göra det om vi inte fortsätter till ett gömställe!” ryter Tobias.
Dawn tar ett djupt andetag och sedan fortsätter de igen. Till slut är de så djupt inne att det känns som om ingen människa satt sin fot här. Då säger Tobias till Dawn att de ska klättra upp i ett träd och det gör de också. Klättring är en sak hon kan som ingen träning behövt lära henne.
När Tobias stannat halvvägs fortsätter hon till trädtoppen. Medan hon klättrar, reflekterar hon och tänker kring Tobias intentioner. Dawn skulle rentav kunna döda honom i sömnen, en pil avfyrat från kort avstånd rakt mot hjärtat. Han behöver inte ens falla ur trädet. Nice and clean. Fast samtidigt är det just det som förväntas. Spelets ledare och hennes pappa som förmodas ha fått henne instängd här, skulle bara vilja att hon gjorde dessa saker. Tobias är ingen trevlig person men hon vill gärna tro att de flesta är goda, innerst inne.
Dawn har lärt sig sen liten att man inte ska sitta på en gren som är smalare än ens handled. Informationen är inte särskilt felfri men det kan vara någon nytta i alla fall, för just nu ser det ut som om de ska sova hela natten i ett träd. Nu kan hon på riktigt inte se marken längre på grund av mörkret och hon är osäker om hon vet var Tobias befinner sig för tillfället. När hon hittar en lämplig gren knyter hon fast sig med sitt bälte och drar ner huvan från sin hoodie. ”Sov sött”, viskar hon ironiskt för sig själv.

Shayla
Barnfamiljen är död. Samma känsla klirrar genom hennes kropp, som när hennes pappa berättade att hon dödat sin mamma när hon varit påverkad av både droger och alkohol. Hon kan inte minnas helt hur det gick till men bilderna av hennes mammas livlösa kropp och blodet på hennes händer finns kvar. Hursomhelst blev det vändpunkten och hon slutade tvärt med allt kort efteråt. Smärtan däremot, den minns hon som om den vore igår. Familjen som bodde i huset dog här på ön, knappast av en naturlig orsak. Kanske de var de först med att spela det här sjuka ”spelet”. Men i så fall, hur många gånger har de varit? Pågår det flera spel samtidigt?
”Fy fan vad vidrigt”, tänker Shayla. Det krävs inget snille för att förstå att resten av videobanden som hon inte hunnit se är inspelningar av dokumenterade mord. Nu stänger hon av teven. Det var ändå inte värt risken.

Austin
Austin sitter på huk, så som han gjorde tidigare den dagen då han först träffade Shayla. Han undrar om hon flippat ur efter att ha hört skottlossningarna. ”Det är nu det sjuka börjat på riktigt”, tänker Austin.
Det känns som om han aldrig sett natten så mörk förut. När man är så van vid att alltid, åtminstone ha ljuset från lyktstolpar inom sitt synfält, känns det så ovant utan det. Natten är verkligen becksvart, och just nu var det nästan som han missade att se Ivy som just skenat förbi igen. I alla fall har inte hon sett honom. Det började bli ganska dramatiskt när hon jagade några andra in mot skogen. Då det är så svårt att se, är han osäker hur många det varit. Han tycker ändå det är bra att fler och fler dör, för då blir oddsen att själv överleva större.
Men vad händer nu?
Pang och pang. Allt är kaos. Ett skrik.
”Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!”
Austin såg inte när gestalten dök upp men nu är den nere och rök stiger från kroppen. Och var kom barnen ifrån? Tvillingarna springer väldigt nära huset. Ivy har inte sett de än, och de ser ut att inte vilja bli upptäckta av henne heller – men det har de – och det har Austin också. Han ser pistolen långt borta höjas och han kastar sig baklänges innan hon hinner trycka. Förhoppningsvis köper hon att han har blivit skjuten.
Austin kommer nerrusande från taket och Shayla bara skriker.
”Vad har hänt? Vad har hänt? Vad har hänt”?
Men Austin bara viskar, ”håll tyst!” De får panik och nästan förväntar sig att någon ska sparka in dörren men utanför har Ivy redan sprungit långt.

Billie
Snart tar Billie skydd i samma bondgård som hen vaknat i. Det känns som flera tidsåldrar sen. Det verkar som det här blir stället hen får sova i natt. Det var så nära att Ivy kunnat dö här. Om alla onda bara rensades bort kunde resten samlas ihop och försöka rymma tillsammans men återigen tog hens paranoia över. Åtminstone ser stället lugnt ut. De flesta är nog antagligen i staden. Hen väljer att sova under en gammal bil. Förhoppningsvis får hen sova tills det blir morgon igen.

Crystal
Crystal sover harmoniskt djupt. Hon tar plats på mossan utan rädslan att bli sedd. Av alla djur är det nämligen bara den som är högst upp i näringskedjan som vågar göra såhär.

---26 spelare kvar---


DAG 2 – EPISOD 15
(cirka 00:00)

Lystring spelare! Ni har kämpat väl men det finns fortfarande 26 testpersoner kvar vid liv. Nu ska jag lista de dödas namn:
Adam
James
Steve
Victoria
Annie
Iris
Taylor
Hugo
Dean
Mathilda
Jack
Sam
Loke
Cilla
Har ni fått det klart, så vill jag återigen tacka och hälsa att jag hoppas att ni fortsätter i den takten fast snabbare imorgon.
Lycka till!

---2 spelledare kvar---


(vet ej om den passar men den passar till nattstämningen :p)

Åh vad bra även om Crystal inte var med så mycket så var det fortfarande sjukt bra

Jättebra!!
Åh, nu får jag hunger games-feels när jag lyssnar på soundtracket. D:

Jättebra!
Jag har redan sagt det men jag säger det igen: du skriver helt fantastiskt och jag älskar hur du beskriver Dawn!