Smutsskallarnas beskyddare

GUD VAD BRA!
Och nej, det är du som äger. Punkt.
Håller fullständigt med Katya om att Anthon är bäst

Bevakar!!!

Var ska jag börja...?
1.DU SKRIVER FAAAAANTASTISKT!!!!!!!!!!!!!!
2.jag ÄLSKAR hur du skriver, LIKA BRA SOM J.K ROWLING, OM INTE BÄTTRE!!!!
3.Som grädden på moset, är DU OCKSÅ BÄST!!!
4. Jag fattar inte hur du både kan få in de olika personligheterna, spänningen och det fantastiska språket i en och samma ff. Jag får inte in en enda!!! Man märker direkt att detta, det är en förstaklassig ff, som världens bästa häxahar gjort!!!

Så...jag vill ha MEEEEEER!!!!NUUUUUU!!!

Men haha aw ♥ Jag tycker i alla fall att du är ascool.

Men åh vad roligt!

1. Taaaack!
2. Nu .. Har jag inga ord. ;D Alltså ... WHAAAT
3. Du är bäst! ♥ Även om du inte skulle ha skrivit allt det här!
4. Anstränger mig jättemycket och det är helt mugglisfantastiskt när du säger att jag har lyckats! Världens bästa häxa? Jag är väl inte Tonks heller, eller Hermes! ♥
Och mer kommer, håller på att skriva just nu!

Det var verkligen jättebra!
Det är en jättespännande handling, och det var kul det där med att Idah ska sorteras igen

Nuuu kommer det ett nytt kapitel! ♥

Perspektividén verkar vara uppskattad, så jag fortsätter så. Först Idahs, sen Katyas och till sist Katyas lilla uggla Picco! Blev kanske lite konstig övergång mellan Idahs och Katyas perspektiv, men aja. Vill bara be er om en sak, och det är att ge lite konstruktiv kritik också, istället för att bara berömma. Jag blir jätteglad, men vill ju utvecklas som författare också! Så om det är något som ni tänker på så får ni jättegärna skriva det, jag lovar att inte ta det på ett negativt sätt. Här kommer i alla fall kapitel 25!

Kapitel 25
Idahs perspektiv
Jag sluter ögonen hårt, när jag återigen hör rösten inne i mitt huvud. Varje ord sprider sig genom hela kroppen, likt nervositeten som känns som att den håller på att dränka mig. Snälla, snälla sorteringshatten ...

- Jaså, du är tillbaka igen? bullrar hatten. Var du inte nöjd med mitt förra val? Ja, jag ser att du har ändras mycket sen förra gången. Ravenclaw är det nog inte ... Du passar fortfarande bra i Slytherin, men det kanske ska bli Gryffindor istället.

Nej, nej, nej! Jag vill ..

Hufflepuff, är det dit du vill? Ja, nu när du säger det, så ... Du passar faktiskt väldigt bra i ... Hufflepuff!

Jag försöker hindra ett litet glädjetjut när jag kliver ner från pallen igen. Glädjevågen strömmar från topp till tå och bubblar upp som kolsyrad pumpajuice till öronen. Jag har redan hunnit bli blöt av svett, men det bryr jag mig inte alls om nu. Där borta är Hufflepuffbordet, lysande som om det vore solen själv. Och dit ska jag. För att där hör jag hemma. Att se Katyas leende värmer hela min själ, när jag dimper ner hos henne.

Katyas perspektiv
Idah slår sig ner på stolen brevid mig och drar in mig i en jättekram. Det känns så otroligt härligt, obeskrivligt underbart. Idah Oakbranch är en Hufflepuff. Jag ska just besvara kramen, när jag blir avbruten av ett ...

PIIIP!

Det är inte högt, men både jag och Idah reagerar direkt med att snabbt hala fram våra mynt som är omsorgsfullt gömda inne i manteln. Det lyser skrikande rött - akutsignal. Snabbt tar jag Idahs hand, innan vi reser oss från stolarna. Nu bryr vi oss inte om de andra ser oss, utan vi beger oss det fortaste vi kan mot Vid Behov-rummet. Elever är överallt och jag blir omkullknuffad av någons arm. Så kvickt jag kan reser jag mig upp igen, men jag har tappat bort Idah. Hon kan vara var som helst i folkmassan. Tillsammans med de andra bokstavligen klättrar jag uppför trapporna för att hinna fram i tid. Allt händer så fort och ingen är riktigt beredd, men det ända vi vet är att vi måste skynda oss det fortaste vi kan.

Vi stormar in i rummet och faller som plockepinn, huller om buller över varandra. Det kanske låter som att vi överdramatiserar, men det gör vi absolut inte. Om myntet lyser rött, så ska vi infinna oss omedelbart.
Det är först när jag har rest mig upp som jag ser att Idah inte är där. Det är förstås en stor folkmassa, men jag känner igen henne på en miljon. Jag börjar faktiskt bli lite orolig. Många konstiga, men hemska tankar far genom mitt huvud, innan Granger höjer rösten för att få uppmärksamheten.

- Ni har fått akutsignalen. Det är för att Lucianna Black har infunnit sig innanför slottets gränser idag. Vi tror, eller vi är nästan säkra på att hon söker något. Kanske någon.

Hennes röst är inte som vanligt. Istället för att vara lugn och beskrivande, så ser jag att hon närmar sig något panikliknade. Men det är inte det jag tänker på nu. Det enda namnet som far genom mitt huvud är Idah.

Piccaboos perspektiv
Jag sitter på en av pinnarna och tvättar fjädrarna, när jag blir plötsligt avbruten. Jag måste erkänna att jag blir lite sur, måste vem det nu är föra så mycket oväsen? Då förvärras oljudet, med ett högt brak som får mig och ugglorna att förskräckt flyga upp i taket. Med ännu ett brak trillar personen i fråga in genom väggen med ett märkligt fniss. Människans hår står rakt upp och hennes giriga ögon skulle få vem som helst att bli illamående. Hon faller flera gånger över osynliga hinder och landar på mage på den hårda golvet. Mitt i allt ihop stannar hon på fläcken, med de iskalla ögonen stirrande framför sig. Hon själver i hela kroppen, som om hon utsattes för sin livs rädsla. Jag begriper mig inte på människan. Hon verkar bokstavligt galen.

- Dotter Black! skriker hon plötsligt, ut i den mörka ugglesalen. Dotter Black, jag ska döda dig - kväll!

Hon försvinner springande mot utgången. Jag fattar mitt beslut snabbt och lyfter från pinnen och sträcker ut vingarna. Det är någonting som inte står rätt till med det här.

------------------------------------------------------------------------
Gillade ni Luciannas smeknamn på Idah, haha? cx

Guud, det här var ditt bästa kapitel hittills! Förra kanske jag hade lite kritik, men här, du är ju bara bäst!!!

GAAAAAH SÅ DRAMATISKT!

Okeeej, nu ska man komma med lite konstruktiv kritik här. Det är svårt , men jag ska försöka. Först och främst så stavade du fel på två ställen.



Istället ska det vara:



Sedan går vi på magkänsla här.... Allvarligt talat så känns det som att Katya och Idah här blivit bästisar lite väl snabbt. Liksom, förut litade Katya inte alls på Idah och nu beter de sig som om de varit bästa vänner föralltid, hänger du med? Fast det kanske bara är jag som tyckte att det blev lite snabb övergång där.

Och så vill jag ha med Anthon mer Cx (Bara jag som shippar honom med Katya?)

Men det här är bara småsaker. Det är sjukt bra. Sjukt spännande. Du äger! ♥

OJ NEJ STAVFEL OMR MÅSTE FIXA NUUU SHIT
Ja, de blev vänner fort och det kanske blev lite konstigt. Däremot så var det ett självmedvetet val, då jag tyckte att det hade varit tillräckligt mycket problem, haha. Och ja, det är lätt att glömma Anthon, nu när Idah är i fokus. Ska tänka på det nästa gång!

Jätteglad att du tycker det!

Haha, det är mest jag som är gaaaaaaaaalen i Anthon. Jag har liksom en tendens att bli alltför galen i min favoritkaraktär när jag läser något. Men han DÖR ALLTID. Du tänker väl inte döda Anthon? :O