Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Daziellé följde efter henne i en lugn takt (ok visste inte vad mer jag skulle skriva ._. )

Berkeley höjde ögonbrynen
"Du ska inse att du skulle kunna vara död nu fall du mötte...lite mindre trevliga alver." sade han tyst och sedan morrade han igen
"Men ja, vi kan nog visa dig runt..." han log på ett obehagligt och ondskefullt sätt.

Katsa drog kappan tätar.

Daziellé kollade sig runt när de väl var inne i slottet. Hon hade aldrig i sitt väldigt långa liv varit inuti ett slott skapat av en människa. Alver ja, varulvar, ooh ja, men ett slott gjort av människor? Nej, det var något nytt för henne. Slottet var väldigt vackert enligt Daziellé.

"Sir Berkeley, ni arbetar som soldat?", frågade Farwen och granskade hans uniform. Hon gillade ej att prata så mycket som hon hade gjort nu. Men om det kommer in en vampyr i hennes hemstad måste hon vara trevlig.

Katsa tog med henne till matsalen och skyndade sig sen ner i köket.
- Det ska vara en stor måltid idag, ropade hon så att alla skulle höra.

Adneys högra mungipa rycktes uppåt när himlen plötsligt bullrade till och regnet föll.
Han visste att han inte fick vara så här nära den heliga skogen men han tyckte om att titta på den.
Han skulle aldrig träda in där och smutsa ner den heliga marken med hans svarta själ - om han nu hade någon - nej, nej. Bara titta och observera.
Han hade hört rykten om att alverna och Satan tänkte starta något slags krig. Men Adney tänkte inte ställa upp. Nah, det var inte hans grej. Och dessutom hade han inget riktigt emot människor.
Visserligen var de patetiska, men fortfarande glada - ibland ledsna - och fulla med liv, de var ganska fascinerande i Adneys ögon.
Just när Adney satt och beundrade ett par fåglar kände han Seths hand i sitt hår.
"Hey, vad håller du på med?", skrattade han och tog tag i Seths arm.


Suzy fnös irriterat och la armarna i kors.
"Åh, jaså? Det säger ni?", men skarpan lämnade snabbt hennes röst och hon neg vänligt, även om ilskan fortfarande höll på att koka över.
"Det skulle vara en ära, sir"

Drottning Almira hörde hur tjänarna redan börjat laga maten. Det var bra, tänkte hon medan hon gick sin egna väg upp till sitt rum. En blöt, smutsig vit klänning var inget hon ville bära nu. Hon bytte om till en röd sammetsklänning hon ärvt av sin gammelmormor. Den var dekorerad med rosa och gula ädelstenar, och sin spira tog hon också. Tiden fick...
Hon hoppades på att en tjänare snart meddelade att maten skulle vara färdig.

Katsa började hjälpa till med maten men behöll kappan på sig.

Samantha tittade upp. I utkanten av skogen såg hon någon som lukdade demon
"Vad vill du, demon?" Frågade hon och flög fram till demonen. utan att lämna sin. skog.

Det började lukta riktigt gott nu i köket, den nya tjänarinnan sa inte många något om men de gav henne blickar. Dock var det ganska vanligt, man visste aldrig vilka som kom in här.
Snart skickades en tjänare att meddela att maten var klar och maten börjades bära ut till drottningen och hennes sällskap. Det var bara de högre ställda tjänarna som fick servera, de med finare kläder och inte lappade som Avenas.