Hungergames roll [SÖKER DELTAGARE!]

"Förlåt!" Mumlade jag och satte varsamt ner den på marken.
Jag tittade upp på hennes tårögda ansikte.
Hon måste verkligen ha ont!
"Jag ska med hjälp av mossan som Liz hämtar göra ett förband på den, men det kommer att göra ganska ont, så var beredd."

Bee

"..det kommer att göra ganska ont, så var beredd" var nästan det enda jag hörde. Jag bara nickade skräckslaget och andades tungare och tungare varje sekund.

Adam

Jag blev helt paff när Shakeline kramade mig. Det pirrade i hela magen. Jag tyckte väl inte om henne? Var det ens möjligt? Hon var ju inte ens från mitt distrikt, och om vi båda överlevde till slutet skulle jag bli tvunge att döda henne. Man kunde absolut inte tycka om en motståndare. Det var helt enkelt omöjligt. Om man gillade en fiende i Hungerspelen så skulle man defiitivt få sitt hjärta krossat. De var ju trots allt bara brickor i ett spel. Och spelbrickor hade inga känslor.
Jag sköt Shakeline ifrån mig.
"Vad bra att jag hittade dig" sa jag kaxigt. "Ju fler vi är som kan rensa ut glinen desto bättre" Jag tittade upp mot flickan som satt i trädet. Som jag längtade efter att få döda henne. Jag ville se hennes blod rinna. Jag ville se ännu en spelbricka försvinna ur vägen för min seger!

(Japp, Adam är lite läskig kanske... )

H, Distrikt 1

H kom fram till ymnighetshornet. Han var inte helt säker på vilka vapen han ville ha.
Han var noga med att hålla koll så att inga motståndare skulle komma upp bakom honom.
H tittade sig omkring bland alla vapen och all mat.
Han hittade tre stycken kastknivar, han satte två av dom i bältet och tog de tredje i handen.
H plockade upp ett långt rep. Han snurrade det på ena sidan över axeln och vid midjan på andra sidan. Där repet tog slut knöt han en hård knut som man snabbt kunde knyta upp om man visste hur.


(Visste inte hur jag skulle beskriva hur han sätter repet.. Som ett band som man har på idrotten i skolan.)


Han tittade sig över axeln, ingen där. H hade haft ovanligt mycket tur än så länge..

H letade efter lätt mat som han kunde ha med sig när han jagade.

Liz

Liz såg en grön stubbe lite längre fram. Den var helt täckt med mossa. Hon gick fram till stubben och tog loss mossan. Hon öppnade sin ryggsäck och la ner mossan. Hon vände sig om och kollade sig omkring. Vänta lite vart någonstans var hon? Hon kollade på marken och försökte urskilja sina egna fotspår. Hon följde efter fotstegen. Eller... om du nu var fotsteg? Och om det var hennes fotsteg? Hon hade ingen aning, men hon chansade på att det var fotsteg. Tänk så var det ett djurs fotsteg? Eller kanske en annan deltagare!
Liz blev oroligare och oroligare. Men tillslut såg hon ett träd med jätte stora rötter som hon hade sett tidigare. Hon kände sig lättade och skyndade vidare till vattnet.
När hon kom fram till vattnet så öppnade hon väskan och tog ut mossan. "Här är mossan." Sa hon och höll upp mossan.

"Tack." Jag tittade upp mot Liz och log.
Jag tog mossan från henne och mumlade till Bee att vara lugn, även fast det skulle göra ont.
Jag la mossan över foten och lindade sedan hårt hårt runt den.
En sådan lindning fick ju bara sitta i 15-20 minuter så jag fick väl gissa mig till...
Jag tittade upp på Bee.
"Klar."

( Har varit borta länge ! Kan någon förklara detta ? )