Muglisgame alá Fanfiction!

BLODBADET DEL |
30… 29… 28… 27… Selma... stod på sin platta och betraktade arenan samtidigt som hon masserade sin axel. Hon var orolig över att axelskadan skulle komma tillbaka. Då skulle hon vara lika körd som en överkörd pannkaka – och det ville inte säga lite. Hon visste att hon var skicklig med pilbågen, och mitt framför ymnighetshornet låg en. Den var svart, och hade ett koger med pilar som hade vita pilspetsar. Hon skulle få tag på den. Det fanns visserligen flera pilbågar, men ingen sp skarp. Fast det såg ut som att det var fler som hade siktat in sig på den. 22… 21… 20… 19… AlbusPotter hade panik på sin platta. Han visste att ifall han skulle kliva av den så skulle han bli sprängd i bitar. Han hade fobi för döda kroppar, så det vore ju ett sätt att få död på någon utan att se den döda kroppen. Det stod en flicka som inte såg så gammal ut, med brunt svallande hår bredvid honom. Han visste plötsligt vad han skulle göra. Han lirkade loss det stora spännet som hjälpte till att hålla byxorna uppe från låret. Det var ett ganska tungt spänne. Han såg att flickan bredvid vände ryggen till. Då gjorde han det. Han ställde sig fast med fötterna på den sliriga plattan och kastade med all sin kraft det tunga spännet i hennes rygg. Han såg en glimt av hennes ansikte. Så oskyldigt och förvånat. Allt gick så fort. Hon föll framåt, och slog i den gräsiga marken. I några få sekunder såg det ut som att allt skulle gå bra. Hon landade på marken och sparkade omkring med sina smala ben och försökte ta sig upp igen. Då exploderade marken runt hennes platta. AlbusPotter var tvungen att hålla fast i sin egen patta med händerna för att inte följa med i smällen. Alla deltagare stirrade på flickans platta. Hon flög upp i luften. Eller, det som var kvar av henne. Rester av ben, mage, bröst, rygg och blod. Massor av blod. Det flög upp i luften. Resterna av henne slungades ner mot marken med sådan kraft att de stannade där. En svävare kom för att hämta henne, och knivar svävade ner från dess undersida och de skrapade ihop huden och blodet som var kvar och skulle ta med den hem till flickans familj. AlbusPotter mådde riktigt illa. För flickans skull. En kanon hördes som signalen för flickans död. Liv_Weasley hade spillt sitt liv på grund av honom. 10… 9… 8… fashion7 fällde en tår för den stackars sprängda flickan, men det var sju sekunder kvar tills karriäristerna ville sticka sina knivar i varje person som inte var en av dem, och hon kunde inte fokusera på andra. fashion7 var inte så bra med vapen, men en dolk skulle hon kunna hantera. Dock skulle det vara omöjligt att få tag på en. Det fanns fyra stycken, varav en var av trä vilket inte är så eftertraktat. Alla skulle slåss om dem. Hon bestämde sig istället för att sikta in sig på en orange, mellanstor ryggsäck som låg bredvid en av dolkarna. 6… 5… 4… 3… Elzyii såg sig om över arenan. Han såg bara täta träd. Hög tallar, granar, björkar och bokar. I en liten glänta var ymnighetshornet placerat, och det var där alla stod. Spelledarna var på tok för smarta för att bara placera ut skog över hela arenan. Det skulle finnas extrema faror där och en deltagare var redan död. Vart skulle detta sluta? 2… 1… 0…. PANG. SPELEN VAR IGÅNG.


Tack för alla fina ord♥ Hoppas ni tycker om det♥

YES ETT NYTT KAPITEL!!
ASBRA JU!!!

Håller med

Ååh, Fanfiction, du skriver magiskt!♥
Aw, first to die! x) Men du skrev det verkligen jätte bra, även om min död var lite... Tragisk? ♥
AlbusPotter, you are a murderer! x)
Men, skitbra skrivet Fanfiction♥

Omg....dördördör....du skrivar så bra att jag dör om och om igen.....jag äger

TAAACK♥♥


Tack så mycket, och förlåt för det :'( Slumpen är dum ibland

Oh no, jag dödade självaste Liv_Weasley! xO Haha, men suuuuuper skrivet Fanfiction!

Guuud vad bra ett tag trodde jag att jag var den lilla flickan

Helt underbart kapitel. Kul att du orkade skriva. ♥

Awesome! ♥