Det första hungerspelet

Tack Blev väldigt nöjd själv



TACK ! Haha ja det blev spooooky

MEEEEER NU!!!

Imorgon kanske, jag ska iväg om 20 minuter :3

Jaa, det var BRA

Super!

Tack

Distrikt 11:


En lång harang med svordomar forsade som strömmande vatten ur YES mun och hon drog hjälplöst i sin mors gamla blekrosa kam som återigen hade fastnat i hennes hopplösa hår.
"Hopplöst..." mumlade hon tyst för sig själv och rynkade ögonbrynen i den koncentration som krävdes om man ville få ut någonting alls ur hennes buskiga bruna hår. Rena labyrinten var det.
"Ja då kan vi ju fastställa att du inte skulle passa som groda i sådana fall." YES spratt till när hennes brors röst lät höras bakom henne.
Det tog ett tag innan skämtet sjönk in. Hon frustade till och drog ut kammen.
"Du vet... Hopplös... Groda..." Han såg ut att vilja brista ut i gapskratt åt sin egen fyndighet.
"Ja det är ju bra att du kan roa dig själv i alla fall." Skrattade hon.
Han log så att smilgroparna uppenbarades och tog ifrån henne deras döda mors kam med orden "Du gör det bara värre" och en retsam blinkning åt hennes håll.
"Är du klar eller?" Frågade hon och synade honom nerifrån och upp "Vi borde antagligen gå nu så att vi slipper trängas längst bak av alla och missa vad det nu är som regimen ville visa oss." Han nickade kort och tillsammans vandrade de ut ur sitt blygsamma lilla hem som bestod av ett enda rum och vidare mot stadshuset som avtecknade sig i skarp siluett mot den ljusa, nästan vita, morgon himmelen.
Stadshuset var en mäktig syn och första gången man såg den kunde den te sig ganska skrämmande. Även om deras distrikt, distrikt 11, var det överlägset fattigaste distriktet så representerade stadshuset ändå regimen och regimen hade ingen "svag" sida. Så följaktligen var stadshuset den ända rika byggnaden i hela distriktet.
Stadshuset såg ut ungefär som en herrgård. På de privata markerna vid stadshuset växte det inte en enda växt, inte ett enda grässtrå. Bara torr fattig jord där det stod åtskilliga tillsynes malplacerade statyer, alla mörka och dystra förutom en fontän föreställande en ängel som sköt vatten ut ur pilspetsen ner i den omgivande fontänskålen som var rikt utsmyckad med vackra inristningar i silver, både på in- och utsidan. Vattnet hade dock slutat porla där för länge sedan. Det såg tämligen sorgligt ut.
Denna morgon skymdes dock ängeln av en stor svart scen och vid foten av den var åtskilliga fredsväktare i full rulle med att skjuta upp en stor svart skärm på scenen. Vissa drog uppifrån och vissa puttade på nedifrån. Det såg faktiskt så pass roligt ut att YES drabbades av en fnitter attack och tvingades stanna, chippande efter andan.
Folk som gick förbi stirrade på henne men hon brydde sig inte.
Sedan landade hennes blick på en rödhårig och blek tjej som log stort mot henne.

Tyra såg roat på när flickan med det buskiga håret chippade efter andan medan hon försökte avhålla sig från ännu en skrattattack. Tyra var själv nära att börja skratta då tjejens skratt var så himla smittande. Plötsligt så vände tjejen sitt ansikte mot henne.
Tyra vände snabbt bort blicken och kände hur en rodnad som nästan kom upp i samma färg som hennes hår kröp upp för halsen och färgade kinderna röda. Det var så värdelöst att vara blyg. Hon skakade av sig blygseln och lyfte blicken för att spana efter sin bästa vän Aislinn. Hon hade lovat att möta henne här men än hade hon uppenbarligen inte dykt upp.
"Hrm, hrm" en man påkallade uppmärksamhet från scenen.
"Lystring, lystring! Kan alla se mig? Kan alla höra mig? Så bra, då börjar vi!" Med en klickning på en svart smal sak som måste ha varit en kontroll så flimrade skärmen på tv:n till och sedan började filmen spelas upp.
Ett vansinnes flin lyste upp mannens ansikte och sedan vände Tyra åter uppmärksamheten mot skärmen. Bomberna föll och mot slutet av filmen vände Tyra sig mot scenen, där stod mannen med två tjejer vid sin sida.
En av dem hade brunt buskigt hår, det var flickan som hade fått en skrattattack insåg hon med ett hugg, hon hade fullt upp med att försöka få in en träff på fredsväktarens, som höll fast henne, ben.
Den andra flickan... Tyra frös fast och öppnade munnen i ett ljudlöst skri. Det var Aislinn. Till skillnad från buskigahåret- tjejen som slogs för sitt liv så stod Aislinn still. För chockad för att röra sig ur fläcken.
"Nej!" Tyras skrik drunknade i folkhopens skrik.
Hon dundrade, utan att tänka, upp på scenen.
"Ta mig istället! Snälla!"
Fredsväktaren såg tvekande på mannen som tycktes vara i ledningen här.
"Gör det, vi har inte tid att diskutera, vi måste härifrån innan de märker något", han gestikulerade mot folkmassan.
Fredsväktaren nickade kort och gick iväg med de båda två flickorna som båda två nu hölls som gisslan.

Bra!! Jippi, nästa min District!!!

YES!!!( )
ÄNTLIGEN MITT DISTRIKT!
Och fruktansvärt bra var det också!

Superbra!!
Snart är det distrikt 12 och sedan är det blodbad!
Hihi! Längtar verkligen!
( okej...jag vet! Konstigt att längta till något som man antagligen kommer dö i....)

ÅÅÅÅ det var... Ä jag har inga ord för det!