Det 57:e Mugglisspelet!

Jag bara sitter här helt hänförd. Kommer här som random utomstående men ändå.

Du skriver så jävla otroligt fantastiskt bra min vän! Du är nästan värd en kaka! Eller jo i och för sig. du är värd en kaka. Bättre upp! Här får du 2 kakor:
[cookie][cookie]
Ät dem långsamt så att dem räcker längre. Fantastiskt goda om jag får säga det själv. Jag gör väldigt goda kakor. ♥

Hursomhelst; extremt bra skrivet som sagt, hoppas kakorna var goda! Kommer lätt följa trots att jag inte är med^^ (flyttnyckeln.)

Det blir ett kort kapitel den här gången! Skolan börjar snart och jag har massor av saker att göra för tillfället. Hoppas ni kan ursäkta!

Kapitel fem: Dag fem

ChannWolfz klättrade och föll, försökte och misslyckades, tjoade och svor när hon inte var så skicklig på att klättra som hon trodde att hon var. Hon stirrade irriterat på palmen framför henne, som om det var palmens fel och inte hennes att hon inte kunde nå upp till bananklasarna som hängde där, retade henne. Hon vilade händerna på midjan och blåste håret ur ögonen. Hon fortsatte att stirra på de gula klasarna.
När det såg ut att bananerna skulle vinna deras lilla stirrtävling hördes ljudet av ett avlägset (och högst irriterande) plingande. Hon skymde solen med handen och kisade upp mot den molnfattiga skyn. En fallskärm som singlande ner mot platsen där hon stod. Hon svor till sig själv. Om inte den där fallskärmen kom ner snabbt nog skulle den avslöja precis var hon befann sig. När den kom inom räckhåll grep hon tag i den kalla behållaren innan den kunde ge ifrån sig mer oljud. Med en illa dold desperation och ett skakigt iver skruvade hon upp behållaren med stort besvär. Med de skakiga händerna lyfte hon upp en plastpåse ur behållaren. Påsen innehöll frukt, torkad banan. Hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta till avsändaren. När hon äntligen vågade kolla ner i behållaren såg hon att det fanns mer; bröd, vatten, soppa, bestick och till och med smala slamsor av torkat kött. Hon lade tillbaka fruktpåsen och skruvade igen behållaren. Sedan smet hon iväg.

När TildeW vaknade dagen därpå hade hon inget minne av vad som hade hänt. Hon tittade efter StinaM, ropade efter honom ... utan resultat. Hennes ben var darriga och när hon försökte hävda sig upp dunkade en smärta upp på hennes vänstra sida om huvudet. Hon lät fingret glida längs käklinjen som bultade smärtsamt. Hon misstänkte starkt att den var blåslagen. Blicken sänkte sig till stenen hon använt som kudde under natten och ett par stänk av blod fick hennes hand att blixtra upp till tinningen. Hon klöste bort levrat blod när minnet av gårdagen övermannade henne. Hon mindes att hon och StinaM hade diskuterat vad de skulle hitta på härnäst när en pojke dök upp bland träden. Pojken hade attackerat dem utan omsvep. Sedan mindes hon inget mer. Hon hade ingen aning om varför hon spenderat natten här och eftersom hon varit medvetslös hade hon missat ansiktena av De fallna. Om StinaM var skadad, vid liv eller död var en fråga hon omöjligt kunde svara på.
Knak
Hon flög upp på fötter. "StinaM?"
Knak
En flicka kom ut ur snåren och TildeWs ben rörde sig innan hennes hjärna förstått vad som skulle hända ifall hon stannade kvar. Hon sprang för allt hon höll kärt och för stunden var livet högst upp på den listan. Hon hade inte mycket mer att värdesätta.
Om flickan sprang efter henne visste hon inte. Det enda hon med säkerhet kunde säga var att hon inte fick stanna upp.
Knak Knak Knak Adrenalinet forsade i henne.
Knak Knak
En flicka steg fram så snabbt och oväntat att TildeW inte hann stanna. Flickans dolk grävde in sig i hennes mage upp mot bröstkorgen och TildeW flämtade till av chock och smärta. Hon tittade ner på flickans hand som fortfarande höll kvar dolken i hennes kropp och såg hur sitt blod rann ner över flickans fingrar. Sedan tittade hon upp - upp på flickan vars ansikte inte skymtade några tecken på sorg eller skam.
"Skickligt", sade bullen289 när Caty Delacour slängde ner den döda flickan på marken.
"Som att stjäla godis från ett barn", svarade hon belåtet.

Fötterna sjönk ner flera decimeter på Atlanten när han vandrade runt i snön som ett vilset lamm. När han slutligen hade kommit ner från trädet och förbannat Shaana för vad han hade gjort kände Atlanten att det var bäst att låta bli skogen under några dagar. Snölandskapet kändes minst inbjudande för alla spelare vilket var en stor kram och kyss på kinden för honom. Han drog jackan tätare om kroppen när kalla vindar spottade snö i ansiktet på honom.

Kvällen kom tidigare den här dagen och kyliga vindar från snölandskapet drog över skogen. _Bella_♥ gnuggade sina händer mot varandra i ett försök att värma upp dem men de var fortfarande lika stela som de hade varit för tre minuter sedan. Hon beslutade sig för att göra upp en eld, vilket var precis vad hon började sysselsätta sig med. Med en famn full av tunna kvistar och löv byggde hon upp en stadig grund för en eld och slog två stenar mot varandra i ett flertal minuter innan några älskvärda gnistor flög mot kvistarna. Efter vad som kändes en evighet av kämpande fick hon slutligen upp en eld. Det första hon gjorde var att värma fingrarna och när hon kunde kroka fingrarna utan någon stelhet suckade hon nöjt. Utan att tänka på det förde hon fingrarna på såren i ansiktet. De raka, smala såren som karriäristflickan skärt upp med stor glädje. Ilskan grumlade hennes någorlunda muntra humör och hon betraktade de dansande eldslågorna när hon kände två starka händer runt hennes huvud. Innan hon hann reagera svartnade det framför henne.
En kanon ljöd, men hon kunde inte höra den då den var ämnad för henne.
AlexZz iakttog flickan som han precis brytit nacken av för lite värmande eld. Och som han gjorde med pojken slöt han hennes ögon. Men den här gången lyfte han upp flickan och placerade henne på marken lite längre bort så att klon kunde föra henne härifrån och hennes kropp skulle kunna skickas hem till sin familj. Om hon ens hade någon. Han satte sig vid elden och betraktade eldslågorna som den okända flickan gjort före honom.

Den natten syntes två ansikten på himlen:
TildeW och _Bella_♥

---
Har inte läst igenom texten så det finns troligtvis några små fel.
--
Fanfiction: Tack så fantastiskt mycket! Jag sitter med ett leende och skriver detta.
Tack! Jag ska äta kakorna mycket långsamt!

I find myself incredibly awesome, och jag minns inte ens min mall... >_> Jag brukar dö rätt tidigt so this is kinda cool. x3

Awesome skrivet. Like superduperawesome!

Bra!

Bra! :3

Spännande

Super och sorry Atlanten haha

Bra, synd att min karaktär dog men då får jag väl helt enkelt läsa om er andra!

superbra skrivet

Bra! ^^