Li, avifors och Mugglismysteriet (SV)

Super awesome.

Tack alla

Jag känner mig lite seg, men bra kapitel Li!

Awesome ♥

Nästa kapitel kommer nog bli det sista, så jag kommer tyvärr inte att ta in fler som vill vara med än de jag fick de första veckorna jag skrev på denna fic Bara så att ni vet!

Wait... sista på storyn eller sista som du tar in fler karaktärer?

Jättespännande! ^^

wow Li...
vilken bra historia!
jättebra!

Helt underbart bra kapitel

Okej, jag ljög. Det här blir näst sista kapitlet, nästa blir sista förlåt att det dröjt men summer be crazyyyy.

Kapitel 9.

Under tystnad red avifors och Li fram på vägen. Ingen av dem vågade riktigt säga något, och tur var väl det. Det verkade som att ju närmare de kom sitt mål blev hästarna mer oroliga, och det såg till och med ut som att träden som de red förbi väntade på att tjuvlyssna på dem. Efter vad som verkade vara en mindre evighet såg de plötsligt siluetten av ett stort, mörkt slott borta i natten.
”Åh nej.” viskade avifors. ”Det där ser hemskt ut. Vi kan inte rida dit!”
”Vi måste.” sa Li. ”Det är dags för oss att prata allvar med Grå Damen. Hon får inte förstöra allt det vi har.”
”Jag vet, jag vet. Men måste hon bo på ett så läskigt ställe? Vad hände med gulliga radhus med pelargoner i balkonglådor? Jag hade känt mig mycket mer bekväm om jag såg en pelargon eller två!” sa avifors, men Li brydde sig inte om att svara henne.

De red närmare slottet, och precis när de började komma nära den stora porten som verkade vara ingången, stannade hästarna tvärt och vägrade gå ett steg längre.
”Okej, då får vi fortsätta själva.” sa Li och hoppade av. ”Hur svårt kan det här vara egentligen?”
”Hörde du inte vad de sa? Ingen har kommit tillbaka härifrån!” sa avifors och snubblade av sin häst. Li slog ut med händerna.
”Äh, jag tror inte på såna där skrönor. Vi kan säkert diskutera med Grå Damen.”
”Om hon inte visar sig vara en eldsprutande drake.” muttrade avifors. ”Det skulle inte förvåna mig...”

Slottet kändes kallt och stenigt. Den stora porten såg svår ut att ta sig igenom, men när de kom närmare såg de att den stod på glänt.
”Vi smiter in!” viskade avifors. ”De har glömt stänga!”
”Nej, det kan vara en fälla...” började Li, men avifors hade redan hunnit smyga sig fram till porten och glida in i den öppning som fanns. ”Åh den...” muttrade Li och skyndade sig efter så hon inte skulle tappa bort avifors.

Precis när de båda hade hunnit smita in genom porten så stängdes den med ett gnäll bakom dem.
”Oj.” sa avifors och såg bort mot porten. ”Hur ska vi ta oss ut igen?”
Li suckade.
”Jag vet inte, det kan vi inte tänka på nu. Vi får skynda oss framåt istället, och se om vi hittar den där...”
”Stopp där!” hördes plötsligt en röst.
”Iiiiih!” tjöt avifors och hoppade upp i Lis famn som om hon var ett litet barn. Li grymtade irriterat.
Högst upp i en trappa stod två mörkklädda personer och såg ner på Li och avifors, som nu nog såg ganska lustiga ut med avifors som skrämt klamrade sig fast vid Li och Li som såg mycket ogillande ut över att knappt kunna andas då avifors armar tryckte om hennes hals. De båda personerna log elakt.
”Hon sa att de skulle komma hit. Nu har vi dem! Det här går precis som vi tänkt, Ginny00”
”Åh, sluta nu Celest Gaunt” sa den ena personen som tydligen hette Ginny00. ”Förstod du inte att det skulle fungera redan när Grå Damen sa det? Allt hon säger stämmer ju!”
De hoppade ner från trappan båda två och landade precis framför Li och avifors.
”Kan du gå ner nu avifors?” frågade Li irriterat och utan att vänta släppte hon taget om avifors som ramlade ner i en hög på golvet. ”Jag vet inte vad de här töntarna vill, men om de tror de kan stoppa oss...”
”Töntar? Åh du, du ska ångra att du kallade oss det!” sa Celest Gaunt och såg hotfull ut. Ginny00 viftade avfärdande med handen.
”Bara strunta i dem, de försöker verka tuffa. Men ta det bara lugnt, de kommer inte vara tuffa när Grå Damen väl får tag i dem.”
”Jag försöker inte vara tuff.” sa avifors som nu hade rest sig från golvet. ”Jag vill egentligen bara komma härifrån. Så, ni kanske kan släppa mig och så kan Li fortsätta vara tuff och...”
”Tyst nu, avi!” grymtade Li och såg ogillande ut. ”Du vet att de inte kommer kunna göra oss något. Vi är starkare än vad de är. De kommer inte komma undan ostraffat.” hon gav de båda andra en mörk blick.
”Ledsen över att behöva göra er besvikna, kära Mugglisdeckare...” ännu en röst hördes upp från trappan, och Li tittade upp. En person iklädd lång mörk kappa, ondskefull blick och ett grymt leende på läpparna, som inte kunde vara någon annan än Grå Damen, hade dykt upp. ”Men ni kommer aldrig att komma härifrån. Här, och nu, tar ert äventyr slut...”