Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Jaha! Oj, det måste jag ha missat, förlåt mig så hemskt mycket för det.
Men du skriver jättebra ändå

Nästa kapitel kommer tidigast imorgon men det kan dröja till slutet av veckan :o

^ Okej C:

Kapitel 15

Efter tre timmar är det dags för lunch. Det finns flera bord som alla deltagare fördelar sig på. Det märks tydligt att alla helst vill sitta för sig själva, de enda som direkt bildar grupp runt ett bord är de från Distrikt 1 och 2. Jag vet att det inte är ovanligt med olika team inne på arenan, men jag blir förvånad över hur lätt de pratar med varandra. De skrattar, den ena högre än den andra, som om de vill visa att de inte är rädda för varandra. Men i år blir det annorlunda. Nu kan man inte välja vem man vill vara i lag med. Under tiden som jag har stått och funderat på vart jag ska sitta har alla andra hittat en plats. De flesta sitter med sin distriktspartner eller ensamma och eftersom alla andra bord är upptagna tar jag min tallrik med mat och sätter mig tafatt mittemot Adam Rolls.
”Jag sätter mig här för det är fullt överallt, okej?”
Han tittar uttryckslöst på mig.
”Okej.”
Sedan återgår han till att envist titta ner på sin mat. Jag inser att jag är vrålhungrig och hugger in på min mat medan jag funderar på vilket vapen jag ska prova härnäst. Av de vapen jag har testat har knivarna helt klart funkat bäst, jag har även varit på stationen med pilbågar men det funkade inget vidare. Tränaren förklarade att pilbåge var svårt att lära sig om man aldrig använt den förut (som såklart är mitt fall) så jag slösade ingen tid på den stationen. Svärd och yxa är andra vapen som jag har provat och det har väl gått sådär.

Jag äter upp min mat snabbt och när jag tittar upp ser jag att Adam knappt har rört sin. Han häller i sin gaffel och rör runt i den bruna såsen (som är förskräckligt god). Jag inser att det här är den första gången som jag verkligen har kollat på honom, jag har aldrig brytt mig om honom och jag vet knappt vad han har för hårfärg. Jag vet varför jag har hållit mig undan från honom, mitt undermedvetna har vetat om att det kan vara jag som dödar honom. Anledningen till att jag nästan aldrig har växlat några ord med honom, inte ens en artighetsfras, är för att göra allt lättare och det är väl bra. Men jag kan se på honom att han inte mår bra, han är ju trots allt bara tretton år, och det får mig att må dåligt. Hans sorgsna blå ögon, det blonda lockiga håret som så oskuldsfullt hänger ner i ansiktet. Det är sån jag är, bryr mig för mycket om andra. Jag sätter aldrig mig själv i första rummet. Jag ska just till att fråga honom hur han mår när mitt förnuft stoppar mig. Jag inser vilket misstag det skulle ha varit. Som om jag inte har nog med bekymmer själv och nu tänker jag fråga hur min motståndare mår. Det slår mig att det här kan vara Adams taktik, spela oskyldig och rädd, och då har jag redan gått på den. Idiot. Från och med nu måste jag hålla mig borta från Adam Rolls så att jag inte får några fler systerliga infall.

”Knivar, det är bra.” Dee nickar fundersamt. ”Ganska lätta att få tag på.”
”Ja, det var knivar som funkade bäst, eller jag träffade iallafall dockan,” säger jag. ”Och spjut gick helt okej. Pilbåge gick ganska uselt, fast tränaren sa att det var bra för att vara första försöket.”
Vi sitter i matsalen och går igenom min första träningsdag. Det är kväll och vi har precis avslutat middagen.
”Sen så är jag inget vidare stark heller,” tillägger jag. ”Inte i armarna i alla fall.”
”Okej, då gör vi såhär. Imorgon går du raka vägen till knopstationen, lär dig att göra snaror. Sedan måste du lära dig att göra upp eld, även om du ska vara försiktig med det inne på arenan. Det kan avslöja dig lätt.”
Jag nickar och lägger allt han säger på minnet.
”Om du får något tillfälle att träna din styrka, ta det. Och kasta lite kniv och spjut emellanåt.”
”Det låter… eh, bra,” säger jag samtidigt som Kaysee kommer in i matsalen.
”Skynda er! Det är en extrasändning som börjar nu! Om kvartsekelkuvningen!” Hon är överförtjust som om en extrasändning är det bästa som kan hända. Men jag skyndar mig ändå efter henne in i TV-rummet och sätter mig tillrätta i den stora lila soffan, där Tackie och Adam redan sitter. Jag tittar upp på den enorma skärmen som visar en man och en kvinna som jag känner igen.

________________________________________________

Förlåt för den dåliga uppdateringen! Hoppas ni tyckte om det här kapitlet

älskaälskaälska det här kapitlet!

VARFÖR SKRIVER DU SÅ HIMLA BRA KVINNA?! ♥

tacktacktack ♥
VARFÖR ÄR DU SÅDÄR SNÄLL?!

varsågod ♥

FÖR ATT DIN FF ÄR SÅ ***** GRYM! ♥
OCH FÖR ATT DU ÄR SÅ ***** AWESOME! (Även fast jag inte har snackat eller något med dig, men du verkar vara väldigt awesome ♥)
OCH: I'M JUST TELLING THE TRUTH! ♥♥♥

Jättebra

Awesome

Kapitel 16

Kvinnan heter Silvia Smith, och hon har kommenterat Hungerspelen så länge jag kan minnas. Hon är klädd i silver från topp till tå; hennes hår, kläder, smycken och hud, allt är silverfärgat. Bredvid henne sitter en man som jag vet heter Loren Tenkins, han är en ny hallåa för i år. Även han ser ut som en typisk huvudstadsbo med sitt gröna hår och pråliga kläder. Båda två har ett bländande leende fastklistrat på sina läppar och de talar med samma hurtiga stämma.
”Så Silvia, nu är de 24 deltagarna alltså klara med sin första träningsdag. Tyvärr får vi ju inga andra uppgifter om hur det har gått och vi har heller ingen möjlighet att visa bilder.”
”Nej precis, Loren. Som vanligt håller vi träningen hemlig, men jag måste säga att jag verkligen ser fram emot årets omgång. Det känns som om vi inte kunde fått bättre deltagare!”
”Jag kan inte göra annat än att hålla med. I år är det ju kvartsekelkuvning och det är faktiskt därför som vi har den här extrasändningen.”
"Just precis. Eftersom det har kommit in en hel del frågor om hur allt ska gå till så har spelledarna bestämt att det nu är dags för oss att förklara hur årets Hungerspel kommer att fungera.”
Jag lyssnar noga när Loren börjar berätta:
”Spelarna kommer att få två hela dagar i träningslokalerna och sedan, precis som vanligt, kommer solouppvisningarna för spelledarna vara på den tredje dagen. Senare samma kväll, alltså på lördag, delas poängen ut. Direkt efter det drar lottningen igång.”
Loren tystnar och Silvia fortsätter:
”En flicka och en pojke, ej från samma distrikt, kommer att paras ihop. Nästa dag kommer att bli en extra träningsdag där lagen kan träna tillsammans. Intervjuerna kommer som vanligt vara på måndag, först en individuell och sedan en för varje lag. Väl inne på arenan måste lagen hålla ihop.”
”Såvida de inte vill dö,” flikar Loren in med en blinkning.
”Ja, kan inte du berätta för oss vad som kan hända?”
”Javisst Silvia, spelarna måste inte hålla ihop hela tiden men om de delar på sig medför det risker. Om ens partner dör kommer den levandes sökare att börja tjuta, och då menar jag verkligen tjuta, det kommer att höras över hela arenan. Den överlevande kommer även känna trötthet och få nedsatt styrka och som ni förstår kommer det bli svårt för denne att överleva om den inte kan gömma sig eller kämpa. Därför råder jag alla deltagare att skydda sin partner.”
”När ungefär hälften av spelarna är kvar, spelledarna bestämmer när, blir det dags för splittring. Resten av spelet kommer att utkämpas under de vanliga omständigheterna och vi slutar med en vinnare.”
”Det var allt för idag, ha det bra så ses vi imorgon igen med de senaste nyheterna.” Båda ler in i kameran och avslutar med att säga ’Glatt Hungerspel!’ i korus. Skärmen blir svart. En efter en lämnar alla TV-rummet. Jag går till sängs tidigt, men kan inte somna direkt. Nyhetssändningen förklarade vissa saker men den skapade också en hel del frågor som nu trängs i mitt huvud. Varför har de egentligen den här kvartsekelkuvningen? Vad är egentligen en sån där sökare som de pratade om? Alla regler är så förvirrande så jag undrar om det ens kommer att fungera. Det dröjer länge innan jag somnar.

Till min lättnad har jag hittat ett eget bord så jag sitter ensam vid lunchen. Förmiddagen har jag ägnat åt att lära mig olika nödvändiga förnödenheter som kan vara bra att kunna inne på arenan. Jag har även ägnat lite uppmärksamhet åt de andra deltagarna. Jag ser mig omkring på de andra borden, de från Distrikt 1 och 2 sitter även idag vid samma bord men idag har de fått sällskap av flickan och pojken från fyran. Jag vet att några av dem var frivilliga och de är äldre än mig. Eller alla förutom tjejen från fyran, hon är helt klart yngre än mig men jag ser på hennes blick att hon inte skulle tveka på att döda mig. Det finns inte så mycket mer att säga om dem än att av det som jag har sett kan de hantera de flesta vapnen. Dock har jag aldrig sett dem besöka någon station som inte har med vapen att göra. Vid änden av ett bord sitter deltagarna från tolvan, de är nog båda i min ålder, och jag har för mig att det är de som inte har någon handledare. Handledare blir man om man har vunnit ett Hungerspel men alla distrikt har inte någon vinnare än, tolvan är ett av dem. Vid den andra änden av samma bord sitter de från elvan, de är båda mörkhyade med svart hår och mörka ögon. Och de är muskulösa, tjejen, som jag tror heter Fliz, är säkert arton år. Jag skulle inte vilja springa på henne inne på arenan.