(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Awesome

azum

awwwwwww , vad gulligt , mer

Draco iakttog sin flickvän som stod tätt intill sin manliga bästis och småskrattade. Inom sig kunde han känna ett sting av svartsjuka att det inte var han som höll hennes hand och fick henne till att skratta sådär. Vanligtvis så brukade han inte känna så, men den här gången var det som om Harry verkligen försökte putta honom över gränsen.
Han skakade på huvudet och försökte tänka om. Harry var ju inte den sortens människa. Det hade varit annorlunda om det hade varit Zach. Då hade Draco stormat rakt fram till honom och antagligen slagit ner honom, men nu var det Harry Potter. Den modiga pojken som var så osäker på sig själv och med det okammade håret, hans välbyggda quidditch kropp, dem gröna ögonen...
Draco vände blicken mot den rödhåriga flickan som fnittrade bredvid pojken som överlevde. Det var den vackraste varelse han någonsin skådat. Minto. Bara att tänka på namnet fick Draco att smälta. Han kom ihåg när hon berättade vad hennes namn betydde, mynta. När han tänkte efter så påminde hon lite om kryddan. Hon var skarp, men såg ofarlig ut, men till vissa matträtter så smakade hon milt...

"Berätta..." viskade Harry mjukt i hennes öra, men hon fortsatte bara att fnittra.
"Nej, sade jag ju! Du får inte veta någonting" sade hon och räckte tungan åt honom.
"Om du inte berättar så kittlar jag dig" hotade han och plötsligt så glodde Minto på honom med mord i blicken.
"Du skulle bara våga..."
"Haha, se och lär" sade han lågt och attackerade henne. Om Harry hade kunnat så hade han fryst tiden och bara fortsatt att lyssna på hennes klingande skratt, men bara efter en alldeles för kort stund så snurrade hon ur greppet och tog ett par smidiga steg ifrån honom. Han gjorde en sur min och försökte följa efter, men då dansade hon bara iväg. Hon var omöjlig att fånga, precis som en katt var hon smidig och lurig. Snabbt smet hon undan och gömde sig bakom sin pojkvän som inte Harry hade märkt förrän just då och utan att tänka så tvärstannade han rakt framför Draco, näsa mot näsa.
"O-oj, förlåt..." stammade han och backade ett par steg. Under den ena blonda killens arm stack rödtoppen ut och flinade mot honom. Dracos kinder blev lätt röda och han drog fram tjejen som gömde sig bakom honom och ställde henne framför sig och hon följde hans rörelser smidigt och lätt.
"Jag trodde att du var på möte..." började Draco, men Minto avbröt snabbt.
"Det var jag!" sade hon och försökte gömma de små skratten som försökte smita ur hennes läppar. Draco bara höjde på ena ögonbrynet och log lätt mot henne.
"Sen träffade jag Harry på vägen... Och han försökte få mig till att avslöja hemligheterna om festen!" sade hon halvt i panik.
"Jaså...? Berätta" sade han och kastade en snabb blick mot Harry som tittade på dem med uggleögon.
"Det kan jag ju i..."
"Berätta, annars..." sade Draco både hotfullt och lekfullt och då förstod Harry vad han höll på med.
"Nej, inte du också!" och då var leken igång igen. Minto snurrade runt och försökte akta sig för att bli kittlad av hennes två favorit killar.

meraaa ♥

Åsum (som alltid ^^)

JÄttebra!
mer

Amazing!

asså hur kan du skriv så bra
Jag har bara ett ord att säga azum