Next Generation:Tidvändarolycka

jättebra!!!!!!!!!!!

Superbra! Ny läsare!
"citronglass är underskattat", så himla bra!!!!

Hej allihopa! Här kommer ett nytt kapitel.
Jag vill tacka moaskywalkr, för hennes otroliga rättning och konstruktiva respons. Tack så mycket!

Förra kapitlet:
"Brevet vi fick", Louis höll upp kuvertet, där brevet låg instoppad i igen, "var från Professor McGonagall, som vill diskutera våra skolämnen och karriärplaner med oss."

"Åh", Lily vände sig intresserad mot Louis. "Jag trodde att ni redan haft det samtalet."

"Precis vad jag trodde", instämde Remus. George skakade på huvudet.

"Nej, hon sa att vi skulle fundera på valen och prata med henne när hon tyckte att vi gått här tillräckligt länge."

"Jaha..." började Lily, men blev avbruten av ett högt genomträngande skrik. Hela elevhopen vände sig i ljusets hastighet mot Ravenclawbordet.

________________________________________________________________________

Hela stora salen fylldes av ett skräckslaget skrik, från en person. En brunhårig flicka som inte såg ut att vara äldre än fjorton år stirrade med stora ögon på något framför sig. I takt med att eleverna runt henne vände blicken mot vad hon tittade på hördes skrik från fler och fler personer För varje skrik rös Roxanne; skräck, förvirring och mumlande spreds över hela salen.

Med ens spreds det viskande: "Det är en hand", från bord till bord.

"En hand?" mumlade Louis, misstroget. "Vad menar de? En riktig..?"

Professor McGonagall stod med ens vid flickan, som skrikit först, med händerna på hennes axlar. Det syntes hur hon blev blekare och blekare medan hennes händer grep ett krampaktigare tag om flickans axlar.

"Poppy", hörde eleverna henne säga. "var snäll och ta med miss Everdeen till sjukhusflygeln!" Madame Pomfrey kom snart därefter och hjälpte flickan, som vid det här laget hade rödspruckna ögon.
George vände sig från flickan och Madame Pomfrey till professor McGonagall och såg att Dumbledore stod bredvid henne.

"Alla elever förutom miss Kate Everdeens vänner kan bege sig till sina uppehållsrum. Ni kommer att få mer information senare", sa Dumbledore och alla elever reste sig hastigt upp och gick ut ur salen.
George och James lyckades ta en omväg ut, förbi Ravenclawbordet och kom ut några minuter senare än de andra.

"Vart tog ni vägen?" sa Sirius och Fred samtidigt, när James och George kom ifatt de andra.

"Vi tog oss en titt. Kom! Vi berättar mer när vi kommit till uppehållsrummet", svarade George.
Sju minuter senare satt Marodörerna och kusinerna runt ett bord och väntade på att någon skulle ta till orda.

"Det var en hand", började George.

"Och ett brev intill den ", fortsatte James.

"Så det var alltså en riktig hand", Roxanne ryste till och blev blek i ansiktet. "Vem kan vara så sjuk att man skickar något sånt till ett barn?" viskade hon.

"Ta det lugnt, Roxy. Dumbledore kommer att få fast idioterna", sa Fred tröstande och lade armen runt Roxannes axlar.

"Ja", instämde George. "Du ska se att det bara är några med en vrickad känsla för humor som ville skämta lite." Det uppstod en besvärlig tystnad tills Peter mumlade något om en förvandlingskonstläxa och försvann till biblioteket, med Marodörerna efter sig. George och Louis gick upp till sin sovsal, vilket resulterade att det bara var tvillingarna kvar.

"Är du okej?" frågade Fred försiktigt, men hon verkade inte ha hört honom utan sa:

"Freddie..."

"Ja?"

"Varför händer det här?" Fred rynkade pannan.

"Vilket då?"

"Allt! Att vi kommer hit, det hemska kriget, att många underbara människor mördas, att barn kommer att bli föräldralösa, att barn blir inblandande i hemska saker..." hennes röst dog ut.

"Jag vet inte Roxy. Men vi vet ju att allt kommer att lösa sig i slutändan. Allt kommer att sluta snart."
Roxanne suckade och förblev tyst. Det hade varit längesedan tvillingarna varit ensamma och pratat, utan någon annan som störde. Det kändes skönt för båda att bara sitta där och njuta av tystnaden som de båda var familjär och bekväm med. Till slut sträckte Roxanne på sig och kastade en blick på Fred.

"Shit, vad lik pappa du är sådär!"

"Va? Hur då?"

"Typ nu, när du sitter och funderar på saker och ting." Svarade Roxanne. "Apropå pappa, vad tror du att mamma och han gör just nu?"

Fred ställde sig upp och funderade.

"Jag vet inte. Men de är nog jäkligt oroliga." Roxanne nickade förstående. Hon undrade om det gått lika lång tid där i framtiden, som det hade gått i den här tiden.

"Roxanne, Fred! Ska vi göra trollformelläxan tillsammans?" frågade Marlene som just fått syn på dem.

"Visst, ska bara hämta mina saker", sa båda i kör och försvann till respektive sovsal.

______________________________________________________________________

Hoppas ni tyckte om det! Skriv gärna en liten kommentar

Nästa del kommer snart, beroende på hur många som kommenterar!

Och om det finns nån som vill hjälpa mig att rätta texten är det bara att säga till. Allt går mycket snabbare om jag får hjälp^^

vill börja läsa denna men OJ vad lång den är
kommer ta någon dag att läsa ikapp haha

Super bra

Jag gillar att din Fred, Luis och Roxanne har blivit döpta efter sina mödrar i din ff

Haha, kul att du vill läsa den. Helt ok om det tar tid^^


Du är den första som påpekat det

Men jag tycker att det var lite kul att du gjorde så. Varför måste man döpas efter sin pappa liksom?

AWSOME!

Ny läsare här! Jag har sträcktläst nu och jag måste säga att jag verkligen älskar den här ff:n!!

Det kommer upp så många frågor men ändå så många svar i kapitlerna!
Btw älskar jag James (George) och Lily; "Farmor." x)