RS, Obs:Fullt!

"Men hur ska vi få mat? Jag kommer ju att dö här inne annars." Muttrade Alessio igen och kände att humöret bara blev sämre och om de inte blev bättre så skulle han snart slå till någon.

- Vi kommer inte dö, fräste Alex tillbaka.
- Som om du inte har klara dig utan mat i dagar förr, när du vart ute på uppdrag, sa hon och såg ilsket på honom.
Hon var också hungrig men måste de prata om det hela tiden?

Gen valde försöket att hålla låg profil igen. De två ungdomarna verkade verkligen inte som om de var på prathumör ....

Alex blängde surt på Alisso och slängde sig i soffan.
Hon slöt ögonen och önskade att hon kunde fått sova än umgås med irreterande personer.

Gen tittade på Alex, och sedan på Alessio. Att de bara orkade bråka just nu, detta var faktist jobbigt för alla andra i det rummet också, inte bara för dem! Patetiskt, det är vad det är. Det är patetiskt att beté sig sådär. Gen lutade sig mot väggen, och som genom ett trollslag föll hon baklänges ... väggen bakom henne ... hade försvunnit? Vad? Kaptenen hade säkert velat att de skulle hitta denna gång ... genialt. Men varför hade han inte bara sagt det med en gång?
- Kom nu, vi har ingen tid att förlora!! ropade hon till de andra.

Blake snörpte ihop munnen och lade armarna i kors. Nu ville hon faktiskt inte vara med länge. Att han lekte med henne var inget hon tyckte om." Kan du inte bara berätta vad du vill att jag ska göra så vi inte går som katten kring het gröt?" Sade hon buttert och sneglade mot Kaptenen. Han smilade." Jag gillar din inställning. Det gör saker mycket lättare, eller hur?" Sade han och låtsades vara inställsam. Sedan harklade han sig." Du ska göra det här uppdraget, och du har inget val. Ni i gruppen är handplockade efter era egenskaper och styrkor, och jag struntar i om ni kommer överens eller inte. Det handlar inte bara om din stolthet den här gången, nu handlar det om vem som styr över mänskligheten." Blake svalde. När han sade det så såg hon det hela på ett helt annat sätt. Men ändå... Om hon var en av dem som mänskligheten hängde på, så var det kört. Hon kunde inte arbeta med Alessio. Kaptenen studerade henne med hökögon, och öppnade sedan munnen för att tala." Jag förväntar mig att du anstränger dig nu, annars vet du vad som väntar..." Sade han med en hotfull på de sista orden, och sedan reste han sig och försvann bakom en bokhylla. Blake reste sig hastigt och följde efter, men försent. Han var borta.

Alessio ställde sig upp och såg på Gen. Väggen hade försvunnit, han undrade vart gången skulle ta dem. Säkert till baka till Blake, vilket han absolut inte ville. Fast det hade varit ganska tråkigt utan henne, han hade ju inte haft någon att tjafsa med. Men han kunde ju inte börja sakna Blake. Han skakade på huvudet och ruskade bort tanken. Sen började han gå efter Gen, vägen kanske ledde dem till mat?

Alex såg efter Gen och Alisso som hade försvunnit in i gången.
Hon ställde sig upp och följde efter och hoppades den skulle leda ut, bort från dem hon lämnade efter sig.

Gen taittade bak på de andra.
- kom nu då! Ropade hon. Detta är vår enda väg ut. Gen gick självsäkert framåt.

Alessio kom snabbt ikapp Gen och de gick sida vid sida. Gången var mörk och det var lite kyligt där. Han hoppades att den skulle leda dem till mat och han tyckte att det var idiotiskt av honom att han inte hade tagit en macka eller något på vägen till den stora salen. Dessutom var han väldigt rastlös nu när inte Blake var här, han hade ingen att tjafsa med. Ävem om hon gick honom på nerverna.