(PG) Svarta Rosor-Drarry

Harry får rädda han nu ju! Hittade ett fel med, det står hanns istället för hans. Men det var helt super iallafall!

Harry
Jag låg i en av sofforna i Gryffindors sällskaps rum och bara stirrade rakt ut i luften. Mina tankar var i en helt annan värld där Draco existerade i min närhet. Jag saknade solen. För första gången i mitt liv så gjorde jag det och när jag tänkte på det började mina ögon tåras.
"Det finns inget solsken när du är borta" viskade jag. Oturligt nog hörde Ginny mig och gick över till mig med ett havlt leende på läpparna.
"Du vet, det finns en låt som liknar det du nyss sa" sade hon blygt och vänligt.
"Ja, juste! Hette han inte Något med Mars?" frågade Hermione.
"Jo, Bruno Mars, faktisk och det är en jättevacker låt! Och den påminner om dig och Draco..." självklart så visste hon om mig och Draco, alla gjorde antagligen det efter mitt lilla uppträde den där kvällen... Det kom bara mer tårar från mina ögon när jag tänkte på det, men bara efter några sekunder hörde jag Ginny började sjunga.
"If you ever leave me baby, Leave some morphine at my door, Cause it would take a whole lot of medication, To realize what we used to have,
We don’t have it anymore" jag blev överraskad av hennes klara och mjuka röst. Mina ögon stängdes och jag fortsatte att lyssna på de dansande orden.
"There’s no religion that could save me
No matter how long my knees are on the floor, So keep in mind all the sacrifices I’m makin’, Will keep you by my side, Will keep you from walkin’ out the door" fortsatte Ginny medan och gick och satt sig på kanten av soffan. Hermione började nu sjunga med och jag sjönk djupare in i melodin.
"Cause there’ll be no sunlight, If I lose you, baby, There’ll be no clear skies, If I lose you, baby, Just like the clouds, My eyes will do the same, if you walk away, Everyday it will rain, rain, rain..." sjöng dem tillsammans. Jag satte mig upp i soffan och öppnade mina ögon. Hermione satte sig på min andra sida och gav mig ett papper med låtens text på. Långsamt började jag sjunga och försökte kämpa bort tårarna.
"I’ll never be your mother’s favorite, Your daddy, can’t even look me in the eye, Oooh if I was in their shoes, I’d be doing the same thing" och där brast min röst, men Ginny hjälpte mig och fortsatte att sjunga.
"Sayin there goes my little girl, eh boy, Walkin’ with that troublesome guy, But they’re just afraid of something they can’t understand" och av någon anledning fick jag styrka att sjunga igen.
"Oooh well little darlin’ watch me change their minds
Yeah for you I’ll try I’ll try I’ll try I’ll try, I’ll pick up these broken pieces ’til I’m bleeding, If that’ll make you mine, Cause there’ll be no sunlight, If I lose you, baby, There’ll be no clear skies, If I lose you, baby, Just like the clouds, My eyes will do the same if you walk away, Everyday it will rain, rain, rain..." vi slutade sjunga och jag tittade ner i marken. Ginny strök mig försiktigt på ryggen men jag ryggade ifrån. Hon tittade konstigt på mig med en frågande blick. Jag reste mig upp för att gå min väg, men hon stoppade mig.
"Harry? Jag försöker inte förföra dig eller nått..." började hon långsamt.
"Ja-jag, eh... Har problem med fysisk kontakt bara" försökte jag att förklara och backade långsamt.
"Eh, förlåt, men varför? Vi kramades sist för två veckor sedan" pressade hon mig med. Hon kunde se att något hade hänt, men jag fortsatte att försöka dra mg ur.
"E-eh jag är bara känslig just nu"
"Du ljuger" och ja, det gjorde jag, men jag klarade inte av att berätta sanningen. Bara att tänka på det fick mig att må illa.
Jag vände mig snabbt om och sprang upp för trappan och innan jag han reagera låg jag på golvet i sällskaps rummet. Mitt huvud bultade svagt av smärta och ryggen var väldigt öm. Jag kunde höra gapande röster och dem var fulla med panik. Utan att tänka på det så lyfte jag min hand och rörde vid mitt bakhuvud. När jag tittade på min hand så fanns där blod på fingertopparna och så omfamnades jag av mörker ännu en gång med en svart ros i minne...
En liknande olycka har hänt mig som hände med Harry, fast jag fick ett basebollträ i huvudet... XD

super älskar det

Brza

mer

jaaaaa supeduuuupermeeeegabraaaa

superduperomegasuperduperbäst!

Haha ja, den brännbolls matchen är det nog ingen som glömt x)
Men jättesuperbra! =D

Att vakna upp på sjukavdelningen var inte det trevligaste stället att vakna upp på. Jag hade en svag huvudvärk, men den märktes knappt. Hermione, Ron, Luna och Ginny satt på var sin stol vid mig säng och log mot mig när dem såg att jag var vaken. Luna och Hermione höll hand och satt väldigt nära varandra. Jag skulle nog aldrig tröttna på det där paret.
"Hur är det med dig, Harry?" frågade Ron lite bekymrat.
"Jag har lite huvudvärk, men annars är det bra. Fast jag minns inte exakt vad som hände.."
"Du halkade halvvägs upp för trappan och gled hela vägen ner till sällskapsrummet" förklarade Hermione.
"Ja, du har enorma blåmärken på ryggen och du fick en hjärnskakning, men hacket var inte så farligt och du fick ingen hjärnblödning" sade Luna och verkade lika borta som vanligt.
"Eh, okej. Tack för informationen, Luna" sade jag och log mot henne. Jag var tacksam över att se att mina vänner vid min sida, inklusive Ginny som inte var lika galen i mig längre. Hon hade blivit mer förstående och försökte verkligen att hjälpa mig.
Självklart så förstördes den fina stunden av att en viss Ravenclaw kom in och stormades mot mig.
"Oh, Harry! Jag hörde att du hade skadat dig! Hur mår du?" Cho satte sig på kanten av min säng och strök mitt hår. Jag tittade på henne i fasa och försökte flytta på mig, men hon makade bara sig närmare.
"Du! Vad gör du här!?" Ginny ställdes sig upp och skrek på henne.
"Ah, chilla sis" sade Cho lite nonchalant.
"Sluta kalla mig för det! Jag tycker att du ska berätta vad du har gjort med honom!"
"Jaså? Har han sagt det vad som hände?" sade hon och flinade mot Ginny.
"Nej! Men titta på honom hur han beter sig! Det är ganska uppenbart!" fortsatte Ginny skrika.
"Jag försökte få honom på bättre humör och bota honom" förklarade Cho och spelade oskyldig. Luna, Hermione och Ron såg ut som tre förvirrade ugglor, fråga mig inte vart jag fick det ifrån! Men dem såg verkligen ut så. Jag kände mina kinder bli röda och första gånger på nästan två månader kände jag att jag ville bli en fisk igen.
"Din sjuka jävla kossa! Det är ingen jävla sjukdom att vara homosexuell och det är väldigt olagligt med våldtäkt!!" och när Ginny sade det så tappade "ugglorna" hakan.
"Störda jävel! Jag ska döda dig..." sade Hermione och reste sig upp och drog ner henne från sängen och släpade henne ut ifrån sjukavdelningen. Resten av oss följde efter hack i häl. Cho skrek på Hermione att hon var en dum smutsskalle och idiotisk homofil. Tillslut exploderade verkligen Hermione och utan att använda sin trollstav lyftes Cho upp i luften och flög ut ifrån fönstret och blev hängandes uppe i luften skrikande, men plötsligt så flög hon upp. Vi sprang fram och kollade var hon blev av. Efter en liten stund hittade vi henne, sittande uppe på taket av skolan och jag kunde inte låta bli att skratta. Jag skratta så att jag fick ont i magen. När jag väl lugnade ner mig så insåg jag att det var första gången jag hade skrattat sen Draco hade försvunnit...

MER