Det femte elevhemmet (PM)

Victoire Weasly kapitel tack

Kap 26

”Myrtle! Myrtle var är du?” ropade jag där jag stod inne på flickornas toalett.
”Gå iväg”, hördes det från ett av båsen. ”Jag firar min jul…” rösten övergick till snyftningar.
”Myrtle det är lugnt. Jag har något till dig.” Jag höll det lilla paket jag fått av morfar i ett stadigt grepp bakom ryggen. Spökflickan kom försiktigt svävande ut ur båset.
”H-har du?” Jag nickade och höll fram paket.
”T-till mig?”
”Ja, bara till dig.” Hon försökte ta paket men hennes händer bara gick rakt igenom.
”Jag kan öppna det”, sa jag. Jag tog det ganska försiktigt, ett lager i taget. Först det fina omslagspappret och sen det grova bruna pappret längre in.
”Vad är det?” frågade Myrtle upphetsat. Nu hade tårarna försvunnit från hennes ögon och hon verkade riktigt glad.
”Det ser ut att vara en liten docka”, svarade jag. ”Kolla vad söt hon är.”
Det visade sig att till och med en liten docka med gult garnhår kunde rädda julen för någon och det gjorde mig glad. Jag hade gjort skillnad, i alla fall för Myrtles del.

”…och damen i affären sa att den hade stått där i evigheter. Är den inte fin?” frågade Kokki oss andra som satt runt bordet i uppehållsrummet.
”Det är en liten Cendoriff-maskot”, flikade Esper in. De pratade om en liten magisk ekorrstaty som de köpt borta i Frankrike, deras julklapp till hela elevhemmet.
”Den är helt otrolig! Tror ni inte att den kan ha något att göra med Cendoriff från början?” frågade jag dem.
”Kan den nog ha”, sa Livja. ”Livja menar, titta på den. En uråldrig ekorre, såklart att den kan ha något med Cendoriff att göra.” Jag ville i alla fall tro det, så jag ställde den på hyllan över eldstaden, under den liknande vapenskölden.

Någon månad senare var terminen i full gång och slutproven närmade sig med stormsteg. Quidditchträningen var också den igång igen och snart skulle vi också spela vår andra match, den här gången mot Slytherin.
Träningen gick bra och livet bara flöt framåt. En eftermiddag hade jag trolldryckskonst, något som blivit mitt hatämne. Om man inte tillhörde Slytherin så sågs man inte av professor Snape och om man inte tillhörde något av de vanliga elevhemmen alls så existerade man knappt.
”Idag ska ni, tyvärr, bara ha teori”, sa han missnöjt där han vankade av och an längst fram i klassrummet. Om jag kände mina klasskamrater i ämnet rätt så skulle ravenclawarna bli överlyckliga och hufflepuffarna skulle klanta till det lika mycket som vanligt, inte för att vara dömande men Justin måste vara den klumpigaste personen någonsin.
”Ni ska hitta en varsin brygd och ska enligt en mall redovisa riskerna med att dricka den. Vad väntar ni på?” Alla samlade fort ihop vad de behövde ganska så fort. Jag kunde inte koncentrera mig utan längtade bara till kvällens quidditchövning. Esper hade tydligen ett nytt knep som han ville visa resten av laget. Som tur var så gick lektionen faktiskt ganska snabbt och jag tror inte att jag somnade. Jag packade ihop mina saker och skyndade ner till quidditchplanen, här skulle det allt spelas.

”Och så gör man Espers improvisations-quidditchgrepp för vaktare!” Hela laget applåderade, även fast vi inte förstått var det var som skilde greppet från att bara täcka målringarna.
”Okej, imorgon ska vi spela och då krävs det att ni anstränger er så mycket som möjligt. Om det går som matchen mot Ravenclaw så har vi faktiskt en chans att vinna den här turneringen, redan första året!”
”Tea tror att vi kan vinna om vi använder list! Slytherin är bara stora.”
När jag gick och la mig den kvällen tänkte jag fortfarande på vad min gammelfarmor sagt, även om det var så länge sen nu. Jag hade faktiskt börjat tänka på det varje kväll. En annan tanke som tagit sig in i mitt huvud på senaste var ifall min lillasyster skulle bli en cendoriffare eller inte. Jag hoppades det, kanske mycket för hennes skull, det var i alla fall det bästa som hänt mig här på Hogwarts med alla nya, annorlunda vänner.

_____________________________________________________________________
Ledsen för att det är aningen kort och saknar någon handling men nu närmar sig slutet ca. 7 kapitel kvar om jag räknat rätt

NOOOOO Bara 7 kapitel kvaaaar

Okej, jag räknade fel x) ca. 9

råsa

Suveränt kapitel!!

Va!? Skulle det inte va typ 40?

braaaaaaaaaaaaaaaa ♥ längar efter mera!

Phu! *andas ut*

Det blir nog 35+ Men uppföljarens handling ligger redan uppe i huvudet om någon är intresserad


Ni andra: Tack ♥ Det betyder så mycket för mig att ni faktiskt läser ♥ Och att så många röstat på mig i tävlingen också ♥

♥ I Love You ♥

Jag är superduperintresserad!! Snälla skriv en fortsättning!!