Efter Hogwarts (rollspel)

jag kramade sorgset om Laura och förstod henne, jag var glad över att jag hade fått vara med på mina föäldras begravning.
"Det var för många som dog" sa jag sorgset och såg på min vän och kände mig lite skyldig över att hennes föräldrar dog vi stod där en stund och bara såg på graven
"Jag vill se erat rum nu" sa Mina till tvillingarna och jag såg på Laura och log

(vad här hänt ensålänge ? Har inte skrivit än)

(Ja det har egentligen inte hänt så mycket, vi har träffats igen efter alla år, varit på en quidditchmatch, jag och Therese91 eller Laura som hon heter här har varit vid våra föräldras gravar och vi ska ha en åter träff på lördag i rollspelet. så det är bara att hoppa in och skriva )

- Visst, sa jg och torkade ögonen.
Det är bara att följa skogstigen, sa jag och vi började gå sakta.
Tillsist kom vi fram till en ganska stor vit villa, med en stor omgärdad trädgård.
Vi gick in i det stora luftiga huset och tvillingarna sprang genast upp till övervåningen med Mina och jag ledde in Cara i köket där Dean satt.
- Hej älskling, sa han och kysste mej.
- Hej Cara, det var verkligen längesedan, var glad jag är och se dej, sa han och gav henne en kram.
- Te eller kaffe?, sa jag glatt.
- Ni stannar väll på middag?, sa Dean med ett leende.

jag nickade och vi gick längs en fin stig och när vi kom in försvann Mina med tvillingarna och jag log. jag följde Laura in i köket och mötte Dean som gav mig en kram som jag glatt besvarade.
"Te. och ja vi stannar på middag om vi nu får?" sa jag och satte mig ner och såg på köket. "Jag gillar köket. så ministeriet, Dean? hur gick det till?" frågade jag roat. Dean var nämligen en av de personer som jag inte kunde se jobba på ministeriet.

- Ja jag vill ju jobba med sport, men jag blev aldrig utagen till nått lag, som Laura här, så det fick bli Magiska sport- och spelministeriet, sa Dean glatt.
Jag plockade fram koppar och hällde upp varmvatten.
- Vilken smak?, sa jag till Cara.
- Jag har tänkt på Balerina, vi har en stor hage som vi inte använder, vill du se den?
Du kan få ha henne hos oss om du vill, sa jag glatt mot henne.
- Självklart får ni stanna på middag, sa jag med ett leende mot henne.

"Vad gör ni gentligen på eran avdelning? spelar ni spel hela dagarna?" frågar jag lite roat "vanlij"
jag såg på Laura och log
"Det hade varit underbart, jag tror inte hon gillar att stå på en ridskola och hos papp..." jag stannade mitt i meningen "Ja jag tror hon skulle älska det. och middag låter jätte trevligt."
jag tog i mot te-koppen och drack lite
"Så när tänkte ni gifta er då? eller har ni inte planerat så långt?" frågade jag med ett leende

- Grundar regler och sånt, sa Dean med ett leende.
- Bra då säger vi det, jag kan få grannflickan att dköta henne när du inte har tid att komma, sa jag glatt och låtsades inte om Caras tvekan.
- Inget planerat än, sa jag med ett leende.
Men inbjudning kommer var så säker, sa jag glatt.
Vil du se hagen?, sa jag och väntade på hennes svar.

"Det lät lite tråkigt" sa jag och skrattade åt Dean "Ja det låter jätte bra och Dean du kan ju ta en ny ridtur"
"Jag kan fortfarande inte tro att ni ska gifta er, det är så fantastiskt." sa jag och log stort
"Ja ska inte du också gifta dig snart?" sa Dean och jag åg sorgset på honom och Laura slog till honom i bakhuvudet. "Aj"
"Jag vill jätte gärna se hagen. kan vi kolla på den nu?" frågade jag henne lite frånvarande och såg på ner min ring

- Jag är jatte glad för det, sa jag glatt.
- Använd hjärnan nån gång och koma lite mat kanske, sa jag vänd mot Dean medans jag och Cara gick ut till den stora hagen makom vårat hus.
- Du får förlåta Dean, sa jag och såg på henne.