Förändrad värld Lupple & Medi

"Ha det så bra. tveka inte att ringa om frågor.."


Theo log och lade en hand på Auroras axel.
"Jag är redo. Jag kör som sagt. Kommer du Aurora?" Han såg ner på henne och log.
"Vi har lite presenter i bilen som ni ska få."

Aurora tittade upp och såg på honom med stora ögon. "Jag är nervös." Viskade hon men hon reste sig upp och tog några djupa andetag innan hon väntade på åt vilket håll de skulle åt.

Rafael tog väskorna tillhörande Rihannon och sedan tog han henne försiktigt i famnen. "Nu ska vi hem." Viskade han mjukt i hennes öra innan han började att gå utåt. Mot bilen. Dörrarna öppnades sig för dem. Antagligen för att personal i närheten för tillfället stod som dörrvakter. Snart var de ute i den friska men kyliga kvällsluften och han lyckades öppna bildörren och satte varsamt in Rihannon. Bältade fast henne och smekte undan en hårslinga från hennes ansikte och log. Så vacker.

"Varför då? Du har inget att oroa dig för min skatt. Vi ska hem och du kommer få ett eget rum med vackra färger." Han sate sig i förarsätet och såg på Rafael.
"Sover hon så tungt?" Frågade han nyfiket.

Aurora följde tätt efter Theodore och när hon satte foten utanför det där vita stället så såg hon sig omkring med stora ögon. Förundrad. Alla ljud, alla dofter. Allting. Det var övermäktigt och hon började att gråta. Av lättnad, lycka och sorg. Varför hade hon inte fått vara ute förrän nu? Hon skyndade sig till bilen och satte sig i den. Iakttog hur Rafael använde bältet och gjorde samma sak till sig. "Säkert att vi kommer kunna titta på träden?" Viskade hon försiktigt i Theodores öra. Hon satt bakom honom.

Rafael såg mot sin bror och nickade. "Tror hon har massa mediciner i sig. " Sa han och stängde dörren om henne innan han klev in och satte sig bredvid sin bror.

Theodore vände sig om och såg in i hennes ögon. Gav henne ett leende och nickade.
"Det är klart att vi kan. Vi kommer att se dem falla och allt annat." Han pekade på dörren.
"Om du sätter dig i bilen så ska vi åka snart."
Han såg mot sin bror.
"Hon kommer må så illa." sa han lågt.

Aurora satt redan i bilen och pillade nervöst med sin klänning och tittade, nej stirrade ut genom fönstret. Det fanns så mycket att se.

Rafael såg på Theodore och nickade. "Jag vet. Ska jag väcka henne?" Frågade han osäkert.

"Och spänn nu fast dig. Vi vill inte ha dig skadad." Han visade hur man gjorde.
"Även Rhiannon har sitt på trots att hon sover." Han log mjukt.
Sedan såg han på ratten.
"Låt henne sova tills vi är nästan framme- Hon måste få all styrka för att möta dem."

Aurora nickade. "Jag är fast." Viskade hon och drog lite i bältet och såg sedan ut genom fönstret igen. Rafael såg på sin bror och himlade med ögonen. "Åh påminn mig inte." Viskade han tröttsamt. "Det kommer...vara tufft." Sa han och suckade.

Theo log och startade bilen. Lugn musik började spelas och han började att köra.
"Och hur ska de reagera på Rhiannon som är dålig? De kommer vara så... du vet."
han suckade tyst.

Rafael såg på honom och himlade med ögonen. "Låt mig oroa mig för det. Jag är där för din skull främst. Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag gör dem alltid mer besvikna än du. " Sa han och lutade sig bakåt. "Hur kommer du att nära dig från Aurora första gången?" Frågade han på flytande tyska och såg på honom. Ville inte att Aurora skulle förstå.