♧♣♧Katniss andra mugglisgame♧♣♧

Jag vet om mig själv så klart

JAG HAR GODA NYHETER!
Jag är nämligen 100% säker på att nästa kapitel kommer idag! Jag har skrivit klart Alvenias karaktärs slåtter och har max hälften kvar på Hermones karaktärs slåtter Kapitlet kanske kommer upp mer mot kvällen, men jag så gott som LOVAR er ett kapitel idag
Så någon(eller flera), kommentera så att jag kan lägga upp sen!

Jippi

Claire Mellow(Alvenia)
Jag drog lätt min hand över den vita spetsen som prydde mina armar. Slåtterdag. Andas in, andas ut. Jag var fortfarande lite nervös inför slåttern efter alla dessa år, men det kändes i alla fall lite bättre. Jag pillade lite på min ljusbruna fläta när jag gick utanför ytterdörren. Jag skulle till slåttern, men först så skulle jag gå till marknaden. Pengarna låg i en liten plånbok som jag krampaktigt höll mig fast i medans jag gick. Väl framme så gick jag fram till ett stånd som sköttes av en kvinna i 30-årsåldern som hade stripigt, blont hår och som, vad jag hade hört åtminstone, brukade kallas för Shana. Hon sålde allt från bröd och mjölk till smycken och hänglås. Jag köpte en mörk limpa, lite smör och en flaska mjölk. medans kvinnan packade ihop allt i en tygkasse så plockade jag upp ett smycke. Det var ett halsband med en guldig kedja, och på kedjan så hängde en rund, guldig berlock med en rosa ros på. I bakrunden så stod det tre ord, om och om igen, i en gammaldags skrivstil, och jag kunde nätt och jämt urskilja orden: 'Life never ends' . Jag harklade mig lite och kvinnan, eller kanske Shana, tittade upp.
- Ja?
- Jag köper det här också, sa jag. Hon log.
- Det blir 30... Nej förresten, 20 idag. Jag tittade upp och in i hennes ögon. Dom var tårfyllda.
- Känner du någon som kan bli dragen? frågade jag. Kvinnan nickade.
- Min dotter Shirin, 12 år, svarade hon. Hon verkade försvinna bort lite i några sekunder, men sedan vaknade hon till igen och packade det sista i tygkassen. När hon var klar så gav hon mig kassen.
-Vill du ha halsbandet nu eller ska jag lägga det i en ask?
- Jag tar det gärna nu, svarade jag. Kvinnan gav mig halsbandet. Jag tod emot det och frågade:
- Vad heter du förresten? Kvinnan log lätt.
- Shana. Shana Foxx.
-Jag heter Claire. Claire Mellow. Jag tog kassen och började gå när jag var en bit bort så hörde jag kvinnans röst:
- Lycka till på slåttern, Claire!

- Välkomna till torget och slåttern, mina damer och herrar! Sa våran nya eskort, en kvinna med en ljust rosa ton på hyn och ädelstenar på hela kroppen, svart hår med vackra pärlor som matchade ädelstenarna inflätade i håret , silvriga handskar och med en matchande, glittrande klänning som nästan bländade en, med en sockersliskig röst. - Jag är Glimmer Gladstone, och jag är distrikt 6, alltså eran, eskort i år! Nu ska vi dra deltagarna, men först så ska jag komma med information om årets hungerspel! Det är nämligen så att distrikt 6, alltså ni, ska få skicka antingen två kvinnliga eller två manliga deltagare i år, två av samma kön alltså! I denna kristallkupol... Glimmer gick fram till kupolen och lade sina hanskprydda händer varsamt på den. - ... ligger det alltså antilgen bara pojknamn eller bara flicknamn, ingen vet förrän första lappen är dragen! Så... Hon fnittrade till lite sött. - ...Jag tycker att vi börjar med en gång! Hon stoppade ner en av hennes händer i kupolen, tog en lapp och drog upp handen igen, men nu var den inte längre tom, utal en liten, vit lapp med något namn skrivet på i prydlig handstil, låg nu på hennes handflata. Hon öpnade lappen och jag hoppades att det inte var mitt namn.
- Shirin Foxx! Jag andades häftigt in. Shirin Foxx, Shana Foxx... Och så det där Shana sa förut: - Min dotter, Shirin, 12 år. Flickan som hade blivit dragen var 12 år, det var hemskt! Men det fanns bara två saker att göra, att låta henne dö, eller...
- Jag är frivillig, jag anmäler mig! Skrek jag. Jag puttade bort alla som kom i min väg, tills jag kom till mittgången.
- Jag anmäler mig frivilligt som deltagare! Glimmer log entusiastisk. - Ja, men kom upp då, kom upp med en gång. På vägen upp till scenen så såg jag lilla Shirin, och jag förstod att jag hade gjort rätt som hade gått fram, för Shirin hade aldrig klarat sig i spelen, och hennes ögon var helt oskyldiga. Nu var jag tvungen att vara med i spelen, det var för sent att dra sig ur. Jag var tvungen att bli en bricka i president Laura Ciel's lilla spel, och jag kunde endast komma bort från hennes spel levande, var om jag lade mina kort rätt.

Lily Blac(Hermone
Jag vaknade upp. Solen sken högt uppe på himlen, och klockan på väggen visade kvart över 10. Jag hade trekvart på mig att ta ett bad, äta frukost, klä på mig och fixa mitt hår innan... Mina andetag blev mer och mer ansträngda ju mer jag tänkte på det, på slåttern, på spelen, och på mina döda systrar. Linnéa, min äldsta syster, hade dött på arenan när hon var arton, och Libi, min andra syster, hade varit 16, ett år efter Linnéa. Men samma sak skulle inte hända mig, eller? Skulle jag gå samma öde som Linnéa och Libi? Skulle någon ur släkten Blac bli dragen till Hungerspelen för tredje gången på fem år? Jag visste inte. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Mamma hade hängt fram en ärmlös, violett klänning med volangkjol, min allra finaste klänning. Jag gick ut ur mitt rum och in i badrummet, där vårt badkar redan väntade, fyllt med varmt vatten som låg helt stilla och spegelblankt. Jag gled försiktigt ner i vattnet och kände hur skönt det var. Om jag hade fått välja själv så hade jag stannat där hela dagen, men jag var tvungen att gå till torget, jag visste det. Därför så låg jag bara i badet ett tag innan jag gick upp. Jag såg i våran smutsiga, och för tillfället väldigt immiga spegen hur mitt bruna hår hängde och droppade, så jag tog en handduk och försökte få det tort. Jag tog min morgonrock och gick in i köket. När mamma hörde mina steg så tittade hon upp och log.
- Godmorgon hjärtat, sa hon med sin mjuka röst. - Har du sovit gott? jag nickade och satte mig ned på en stol. Mamma hade ställt fram lite bröd och ett glas med mjölk. Jag drack raskt upp mjölken. Jag började äta på det vita, runda brödet vars kant var prytt av små, små frön.
När jag hade ätit klart så gick jag till mitt rum och klädde på mig den violetta klänningen. Mamma satte upp mitt hår och jag satte på mig en silvrig ring. Min mamma tog min hand och vi gick tyst till torget.
- Välkomna till torget och slåttern, mina damer och herrar! Jag kände en hand och grep tag om den, jag behövde något att hålla fast mig vid. Handen tillhörde en flicka i min klass, Shirin, och även hon höll krampaktigt om handen som hon hade hittat.- Jag är Glimmer Gladstone, och jag är distrikt 6, alltså eran, eskort i år! Nu ska vi dra deltagarna, men först så ska jag komma med information om årets hungerspel! Det är nämligen så att distrikt 6, alltså ni, ska få skicka antingen två kvinnliga eller två manliga deltagare i år, två av samma kön alltså! I denna kristallkupol ligger det alltså antilgen bara pojknamn eller bara flicknamn, ingen vet förrän första lappen är dragen! Jag blundade och hoppades för allt i världen att det skulle vara pojknamn.
- Jag tycker att vi börjar med en gång! sa Glimmer och tog en lapp.
-Shirin Foxx! Shirin lossade på greppet om min hand och stod som förlamad i några sekunder, innan hon började styra stegen mot scenen.
- Jag är frivillig, jag anmäler mig! Ett tumult uppstod bland16 eller 17-åringarna då någon puttade sig fram.
- Jag anmäler mig frivilligt som deltagare! sa flickan som hade puttat sig fram.Hon kallades upp på scenen, presenterade sig som Claire Mellow och Glimmer drog nästa lapp.
on vecklade snabbt upp den och sade med sin sockersliskiga röst:
-Lily Blac! Det kändes som att allt snurrade run. Det kunde inte vara sant. Först Linnéa, sedan Libi... och nu jag.

(Sorry för att det antagligen är stavfel i texten, men det är skrivrt på mobilen så ja)
Lämna gärna kritik om ni har någon så att jag kan bättra mig!

Skit bra

Superbra! Du skriver verkligen jättebra

Superbra! Älskar min karaktär, du skriver om henne helt otroligt bra

I ♥ Me!!!
och jag älskar hyr du skriver!!!

Azum!!

Längtar mycket till min slåtter, du skriver *perfection*

Jätteväldigtmycketsuperbra!