Katniss första Mugglisgame♥

alltså jag har en känsla av att ni vill att jag skriver mer efter det här...

Braaa!

Så sjukt BRA!
Helt ärligt, jag har inte skrivit en längre kommentar tidigare men nu kommer det,jag älskar hur du skriver!
Du är fantastisk ååh jag är avundsjuukk :'''c

Nejmen jag älskar hur du målar upp min karaktär.
Go for it girl

Klart vi gör!!!! ^^ För du skriver så analngalgolfnöNGA AWESOME!!!!!!!!! Det finns inte ord för att beskriva hur bra du skriver, så skriv mer ^^ ♥ We need your writing! c8

okej, jag ska gå och sova nu, men jag hann precis klart med del ett till distrikt 8, så well... ni får stå ut med att jag inte hann med del 2!

Slåtter distrikt 8(del 1)
Chris Thompson(Trädkatten)
Jag gick runt hemma och tittade mig omkring. Jag hade på mig den himmelsblå tröja som Maria, min mamma, hade sytt till mig för speciella tillfällen. Jag var den enda i hela distriktet, antagligen i hela Panem, som hade en sådan här tröja. Min mamma var riktigt duktig på att sy, och hon hade lärt mig olika tekniker och knep, så jag var också ganska bra. Mitt hår var för en gångs skull inte rufsigt, utan genomborstat och slätt. Mamma var i textilfabriken och sydde fina dräkter och skapade vackra tyger, hon började alltid tidigt. Jacob, min pappa, var hemma, men han hade jobbat sent igår kväll och jag ville inte väcka honom. Sen hade jag ju mina små brorsor, Tyler och Aiden, men varför väcka dom? Dom var fortfarande små, och dom skulle inte väckas för att oroa sig för mig. Våran katt kom fram och började spinna. Jag böjde mig ner och kliade honom bakom örat. Han påminde om mig; Svart, rufsig päls och blå ögon, vilket var väldigt sällsynt på katter. Han var, precis som jag, nyfiken, och han jamade väldigt mycket. Själv brukade jag prata så mycket att det knappt gick att få tyst på mig ibland. Jag kollade på klockan. Halv nio. Jag hade varit vaken sedan halv sex, och tiden hade gått fort. Jag behövde gå till torget. Jag skrev en lapp om vart jag var och lade den på köksbordet. Jag tog på mig skorna och gick till torget.
Som vanligt hade vi fått en ny eskort, dom tidigare hade nämligen inte lyckas behålla jobbet i mer än ett år. dom hade antingen sagt upp sig, fått sparken, dött eller blivit befordrade. På dom senaste 17 åren hade bara två stycken hade blivit befordrade, fyra stycken hade dött. En av sjukdom, två av ålder, och en som presidenten antagligen inte gillade och mördat, eftersom att hon bara varit 23 och varit helt frisk, och det hade pratats om hennes mystiska död i flera veckor. Fyra stycken hade sagt upp sig, och sex hade fått sparken. En eskort visste man inte vad som hade hänt, hon hade bara spårlöst försvunnit. Jag var bara 16, men jag hade fått veta från skolan. I år var eskorten en man med smörgult hår och gulblekt hy. Hans ögon var gula som på en hök och som pricken över I:et så var hans kinder knallgula.
– det ärrr nu dags att välja deltagarrre till speleeen! Ropade han med en onaturligt glättig röst och med rullande r.
– männen förrrst! Sa han och gick till pojkarnas kupol. Jag slöt fingrarna runt tummarna och hoppades att det inte skulle bli jag. Hoppas, tänkte jag, hoppas, hoppas…
- Chrrris Thompson! Ropade eskorten och jag knep igen ögonen. Att jag alltid skulle ha sådan otur! Men det var bara att ta det och gå upp på scen, ingen ide att streta emot. Jag gick sakta upp till eskorten och han log mot mig. Så här på nära håll såg jag att till och med hans tänder var svagt gula. Jag ville inte stå här, men jag var tvungen att bara stå och se på när eskorten gick till flickornas kupol.

Superbraaaaaaaaa!!!!!! ^^

Bäääääääääääääääääst!!!!!!! ^.^

Haha, tyckte det stod Bläääääääääääääääää!!!!!! Först LOL!

Awsome!!!!!!!

Awsome! Man blir beroende!