Ögonsten

Bara en fråga, var dom inte hos Kelly och såg filmen????

Hihi, jag kan avslöja att vi har försökt skriva en klyschig romantisk historia, hahah, men det spårade ur lite, fast ja..
Svårt att förklara, men en romans ska vara med, dock är det massor med andra saker som är med, så andra karaktärers liv blandas in i storyn.




Naw, kul att du läser!



Ooopsi.

Scccchh, vår hemlighet :-)

Moooore!!

Meeer? :3

♥ Kapitel 37. ♥
~ Vecka 17.

Det var var ett par veckor sedan jag bråkade med Sandra, och jag hade inte riktigt pratat med henne sedan dess.

Hon hade också dumpat Luke för att hon trodde att jag hade något med honom. Med det var ju på sätt och vis sant.

Jag gick ner för trapporna och såg Sandra i vardagsrummet och gick in. Till min stora förvåning var Alex också där, och de kramades. Som jag och Luke hade gjort, då hon hade sett.

Jag gick in och Alex verkade märka mig för ha drog undan, och drog sin hand genom sitt hår ett par gånger och Sandra svängde sig om.

- Vad vill du? fräste hon.
- Jag vill prata, sa jag så lugnt jag kunde.
Hon himlade med sina ögon.
- Vad är det? sa hon kallt.
- Jag vill att vi pratar ensamma.
Hon himlade med sina ögon igen och vi gick upp till hennes rum.

- Jag vill inte att vi ska bråka, det har gått flera veckor.. mumlade jag.
- Ja, men det är ju inte mitt fel att du har något med Luke mitt EX. Sa hon och tonade ut " ex. "
- Men han är pappan till vårt barn, och vio måste ju umgås? Vi kan ju inte ta hand om ett barn om vi inte känner varandra.

Hon insåg vad jag hade sagt.
- Ja du har rätt, förlåt mig. Sa hon och kom närmare och gav mig en kram.
- Förlåt, viskade hon i mitt öra.
- Förlåt viskade jag tillbaka.

Allt hade blivit bra igen.
Hoppas jag..

Hade inte direkt någon lust att skriva så, jaa men ni får nöja er! :-) ps, lite upptagen med trilogin.

Perfeeeekt! ♥

awesomeee♥

Superdupermegabra ♥

AWESOME ♥

♥ Kapitel 38. ♥
~ vecka 17.


Jag gick till kuratorn igen.

Ab hade undrat var jag hade tagit vägen de senaste veckorna, och jag förklarade allt.
Ab log och sa:
- Det är ju bra att ni redde ut det.
- Ja, jo... sa jag och tittade ner på mina knän.
- Är det något som tynger dig?
Jag var tyst.
Ville inte riktigt berätta.
Men, när jag lyfte blicken och såg Abs snälla ögon så visste jag att hon skulle lyssna.
Jag tog ett djupt andetag och sa:
- Alex kramade Sandra.
- Och vad tycker du om det? frågade Ab.
- Jag vet inte.. Tänk om det är något på gång mellan dem...
- Kanske, kanske inte. När du kramade Luke så trodde Sandra att det var något mellan er. Men så var det ju inte.
- Nej, men...
Jag kände mig på något sätt bedragen - trots att Alex inte var min pojkvän, trots att han jag inte älskade honom på det sättet.

Jag och Ab pratade länge med varandra.
Hon berättade att hon hade trott massor med saker när hon var ung, och att det inte alls hade stämt, men att det mycket väl kunde vara så.

Jag tyckte om Ab, och uppskattade hennes hjälp.
Hon betydde mer för mig än vad jag någonsin kunde visa, och jag ville verkligen berätta för henne hur värdefull hon var för mig.
Det var nära att jag sa till henne hur underbar hon var när jag skulle gå, men det skulle bara låta konstigt.

Jag gick mot dörren, såg mig över axeln, tittade in i hennes ögon - en enda blick till henne fick henne att förstå, och hon log.