Taylor Swift, Häxa. (SV)

MEN DIN JGHIGDUYGHTGED, SLUTA INTE SKRIVA NÄR DET BLIR SÅ HIMLA SPÄNNANDE!


MERA MER MERA! ♥ ♥

Jaa!!! Du måste skriva denna saga tills jag blir en gammal hundraåring ♥♥ Du är grym! ♥♥ Jag menar det! Kan inte förklara hur bra det är!

Kapitel 28
Draco öppnade munnen men stängde den hastigt igen. Han skulle inte erkänna det, för han ville inte att jag
skulle bli sårad. Det var så fint av honom. Men även fast
han vägrade att tala om det, visste jag att han hade hoppat på grund av mig. Jag suckade och reste mig
upp.
"Nej, snälla, stanna", bad Draco. Jag vände mig om och log svagt.
"Okej.. Det är trots allt lördag.."
Han log svagt mot mig.
"Kan du sjunga för mig?"
Hans röst lät liten och svag, som ett litet barn som är rädd om natten. Jag drog på munnen och ryckte på axlarna.
"Visst, vad vill du höra?"
"Du får bestämma.."
Jag rensade huvudet efter något passande. Mitt val föll på en vaggvisa som jag hade hört som liten. Jag började sjunga och Draco slöt ögonen. Jag väntade, medans jag sjöng, om och om igen. Till slut snusade han fridfullt på kudden, omedveten om att jag just reste mig upp, gick iväg och kom in i uppehållsrummet. Jag gick upp för de kalla stenlagda trapporna upp till sovsalen, och där tvärstannade jag.
Jag trodde att jag just hade sett våran försvar mot svartkonst lärare. Moody.
Jag höjde på ögonbrynen och min mun var vidöppen, så chockad var jag. Moody, här? Jag förstod det inte, han borde väl vara på sitt kontor? Tigande började jag fortsätta, omedveten om det jag hade sett hade varit en syn eller inte. Jag slog fast vid teorin att jag hade varit så trött. Jag gick upp och lade mig i min varma, sköna säng, omedveten om att det jag sett inte varit en syn.

Inte alls, faktiskt.



Mer?

MORE.

Yes Meeer! ♥♥

Super...♥

Kapitel 29
Jag såg ner på brevet i mina händer. Det brände bakom ögonlocken och jag visste att jag snart måste låta tårarna komma. Jag läste det igen, för att liksom försäkra mig om att det var sant.

Hej Taylor. Jag ska flytta, för mamma tycker att det har hänt för mycket på Hogwarts. Jag flyttar till Ryssland och Durmstranginstitutet. Jag far klockan fem idag. Jag hinner inte säga farväl. Jag hoppas ändå att vi kan hålla kontakten. Du måste veta att jag älskar dig// Draco.

Jag kände tårarna forsa fram, jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som jag inte kunde andas utan honom, som om något i mig hade gått sönder och inte kunde lagas. Klockan fem stod det. Då kanske jag hinner säga hejdå..? Klockan var fem i fem. Jag sprang ner till stora salen, och ropade hans namn. Jag öppnade porten ut. De var på väg ner mot Hogsmeade. Jag tog ett beslutsamt andetag och började springa. Jag hann ikapp de med andan i halsen. Han vände sig om.
"Taylor.. Jag sa att du inte skulle komma.." Jag skakade på huvudet.
"Du måste väl ha förstått att jag inte skulle bry mig?"
Han log. Hans pappa tittade irriterat på sin son.
"Draco, kom nu." Draco skakade på huvudet. Han log stort mot mig.
"Hejdå, Tayor"
Jag log tillbaka. Då kramade han om mig hårt.
"Jag kommer att sakna dig så mycket. Men nu måste jag gå."
Jag nickade.
"Jag.. fattar. Hejdå, Draco."
De gick iväg, men jag fortsatte att stå där tills de försvann helt.

JKLFHJGUIGH, ASBRA. ♥

det var väldigt bra

Jag såg Draco och hans familj försvinna bort mot horisonten. Jag slog ner blicken och började långsamt att gå mot det tora slottet. Jag kände att jag hade kommit till en punkt i livet där det verkade som om allt gick emot mig. Jag borde inte vara här. Jag borde vara hemma. Det var söndag. Idag var jag och pappa och spelade golf. Jag förstod inte alls, varför just jag? Den tanken hade jag tänkt flera gånger det här året, och jag lovar att det inte var sista gången.
Jag vaknade upp ur mina tankar av en välbekant röst.
"Hänger du med upp, eller?"
Jag log ett stort leende. Jag var lycklig som hade honom iallafall.
"Harry!"
"Kommer du då?"
"Självklart, gullet", sa jag och gav honom en puss på kinden och vi började gå mot Gryffindors uppehållsrum.


Mer?