Det första hungerspelet

Bra!

Jättebra!

Tack

Det där var bra!

Hur bra får man skriva?
Nu är det bara ett distrikt innan mitt distrikt! JIPPI!
(Konstigt att längta tills hunger spelen , jag beter mig ju rent av som en huvudstads bo )

Tack ^^



Hahaha

Ledsen allihopa att jag inte har skrivit så mycket, jag har varit upptagen med massa olika saker men jag ska försöka bättra mig

Men misströsta icke ty här kommer nästa del

VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE!! MOHAHAHAHA

Distrikt 10:


På en kal kulle precis vid gränsen till ödemarken stod en gammal skraltig stuga, mörknad av ålder och glest ihop byggd så att vinden blåste rakt igenom stugans väggar.
Man sade att stugan förde otur med sig vilket stugans invånare helhjärtat kunde bekräfta. Det var nämligen så att på marken där stugan stod hade det en gång stått ett slakteri, inte just exakt på den platsen kanske men definitivt i närheten. I alla fall så hade man stängt ner slakteriet på grund av, om man skulle tro gamlingarna i byn, att det hade börjat gå utför med slakteriet. Men just det var inte anledningen till att man hade stängt ner slakteriet, även om det var en bidragande utlösnings faktor.
Det var så att när ägaren till slakteriet hade fått reda på att slakteriet var nära en konkurs så blev han desperat. Slakteriet var det enda han hade så förståeligt nog blev han fruktansvärt upprörd.
Det var då en idé, så sjuk och vidrig i sitt nakna barbari, började växa som en parasit i ägarens hjärna tills detta var det enda han kunde förmå sig att tänka på.
Ägaren hade inte tillräckligt med slaktdjur, det var huvud anledningen till att konkursen var så nära inom räckhåll, så därför kom ägaren på idén att döda människor och sälja vidare deras kött till kunderna, människokött och djurkött kunde man när allt kom omkring inte så lätt se skillnad på.
Och så blev det. 13 människor hann falla offer för den galna ägaren innan någon såg honom för den hann var, innan någon hann komma undan.
Den kvällen avrättades ägaren i sitt eget slakteri och man rev ner slakteriet tills bara en hög av bråte fanns kvar som en påminnelse om det fruktansvärda blodbad som en gång hade ägt rum där.
Vid sidan av stod slaktarens son och såg på medan hans far fick sitt straff som sig bör.
Ur högen med bråte byggde sonen upp en stuga på toppen av den kala kullen där han sedan, så småningom om, fick ett litet gossebarn som ärvde stugan efter honom.

StinaM kurade ihop sig i sin säng när vinden för den säkert tusende gången ven igenom stugan och fick hårstråna på hans armar att stå upp som på en skrämd igelkott.
Så följaktligen var StinaM inte alltför ledsen när gryningen kom. Han studsade käckt ur sängen och satte av mot köket varifrån han kunde känna doften av grönsaksstuvning. De, det vill säga han själv och StinaMs pappa, åt aldrig kött av den enkla anledningen att det knappast skulle bättra på deras rykte nere i byn.
StinaM hade drömt om slakteriet igen precis som på varenda fredagsnatt han kunde förmå sig att komma ihåg. Av någon anledning drömde han alltid denna dröm på fredagskvällar och så även hans far även och han aldrig någonsin hade erkänt det rakt ut.
StinaM åt sin grönsaksstuvning i ett dimlikt och grubblande tillstånd, dessa drömmar fick honom alltid ur balans, och på toppen av sopberget så hade regimen kallat alla till ett möte vid stadshuset idag också. Vilken soppa.
StinaM vaknade inte på riktigt förrän årets första regndroppe träffade honom på nästippen. Folket som hade strömmat till stönade och suckade men han brydde sig inte. Till skillnad från de flesta andra så råkade han gilla regn. Han älskade hur molnen lappade över den blåa himlen i ett täcke av alla olika nyanser av grått som fanns, det var på något vis vackert.

ChannWolfz gick med svikt i stegen ikapp sin storasyster Iris, bort från sina föräldrar och sina underbara småbröder som duellerade med pinnar alla tre. Som vanligt hade Iris bråkat med föräldrarna och som vanligt så sände föräldrarna henne för att som de uttryckte det "prata förstånd med den näsvisa tonåringen", hennes syster var 16 år och när hon gjorde emot vad föräldrarna sade så lade de ansvaret på de så kallade "tonårshormonerna".
"Vad?" Fräste Iris som uppenbarligen inte var på humör för småprat.
"Hallå! Du vet att jag är på din sida! Du behöver inte hålla på sådär." Sade ChannWolfz förorättat.
Iris tycktes sjunka ihop "Jag... Äsch, förlåt... Jag bara... Jag är nog bara lite överspänd över det här med jobbet, du vet ju att jag börjar imorgon."
"Ja... Okej då" ChannWolfz suckade uppgivet och stannade. De var framme.
På en scen stod en kvinna med limegrönt hår som var uppsatt i en löjeväckande frisyr på huvudet.
"Hej allihopa, välkomna, välkomna, var så varmt välkomna" hon skrattade lätt och slog ut med armarna som för att omfamna hela publiken. Det första intrycket var inte alltför hemskt.
"Vi har ett... hm test som vi alla är säkra på att ni kommer att älska men för testet behöver vi två personer, var inte rädda, det är inte farligt", hon log tillförlitligt.
"Därför skulle jag vilja att ChannWolfz och StinaM kommer upp här till mig på scenen, kom kom kära barn!" En listig glimt lät sig skymta i en sekund bakom kvinnans gröna linser.
ChannWolfz gick tvekande upp på scenen och tätt bakom henne gick en pojke som såg ut att vara något år yngre än henne, han ingav intryck av att vara en tystlåten person men vem visste?
Kvinnan tog tag i deras armar, hårt och ChannWolfz började ana att något var väldigt fel.
"Spela videon!" skrek kvinnan ut.
Allas ansikten vändes mot skärmen som för några sekunder sedan inte stått där.
Folk chippade efter andan och några skrek också men när folk åter vände uppmärksamheten mot scenen så var kvinnan borta med barnen.

Bra!!!!Super!!

Tack ♥

Innan jag läser: Jag läste nyss "...känsliga läsare MOAHAHAHAH" skrattar ihjäl mig

EW EW EW ELAK SLAKTARE DUM SLAKTARE USCH USCH USCH

bra kapitel!

AWESOME!