Den onämnda magiska trekampen (SV)

När kommer det mer? :o gått några dagar nu, men jag vet att du har ett liv utanför denna fafictionen men nyfiken ♥

Har så många prov nu så har inte hunnit skriva så mycket schema på prov:
imorgon: Fysik prov, suger på fysik...
tisdag: Franska-prov
Tisdag eller Torsdag: Engelska prov, STORT PROV
Fredag: So-inlämning
Fre. v .50- Matte prov

+ Massa läxor

men ska fixa något/några kapiteli helg! ♥

Det där var inte schysst! Jag kan anmäla dig vilken sekund som helst, Amandus!

Usch, mycket plugg Sanna här , men ta den tid du behöver ( men skynda lite okej?xD) ♥

Ge.mig.mer.nu.snälla! ♥

Skyll lagom!!!!!!!!
Ps. Hoppas du blir underkänd x"D

suck, har du inget bättre för dig en att klanka ner mig och min fanfic? men tack för att du kommenterar ändå för det är större chans att jag får fler tittare då xD

och på biologin fick jag ett C och fysiken ett B + fick tillbaks en engelska-bokredovisning och fick A på det så tyvärr är inte underkänd ♥

BÄST! ♥

Tack allihopa för kommentarer och att ni väntat! :')♥ här kommer kapitel 29 med ett nytt perspektiv, KOMMENTERA VAD NY TYCKER OM DET OCH OM NI VILL HA MER AV DET!

Hoppas ni gillar det!

Kapitel 29 Hagrid (Auroras Perspektiv)

De andra flickorna satt och diskuterade om vem de tror ska bli utvald av den flammande bägaren medan jag satt helt tyst för mig själv. Inte ens Leyla märkte av mig så jag kände mig väldigt ensam.

- Aurora, vem tror du blir utvald? Frågade Melinda.
- Jag vet inte, svarar jag tyst.
- Vet du inte eller vill du inte säga vem av dina syskon som uppenbarligen blir valda? Gaby kanske? Frågar hon hånfullt.
- Jag vet inte, säger jag en aning mer irriterad.
- Du hoppas väl att det blir Pasha? Säger hon elakt och alla skrattar hånfullt förutom Leyla som stirrar ner på sina händer och leker nervöst med sitt armband.
- Nej, jag vill inte att någon av mina syskon ska bli valda, säger jag förtvivlat men ser hur alla reser sig upp, till och med Leyla, och går sin väg.

Jag blir kvar ensam. Jag suckar och reser mig upp och går ut. På vägen ut ser jag hur en stor skara elever slängt sig över Lily och hon ser bortkommen ut. Stackaren var inte van vid all uppmärksamhet skulle jag tro, men vad kan jag göra? Jag kan ju inte ens prata med henne.

Jag gick sakta ut ur salen, ut ur skolan och börjar gå mot skogen. Skogen var en plats jag, Gaby, Rita och Pasha skulle förvandlas i natt. Jag kände hur det värkte i hela kroppen, men jag var inte ensam om att ha ont. Pasha hade ju förvandlats längst och Rita ett år efter honom, så de har haft ondare längre än mig så jag borde inte klaga. Gabryella klagar inte heller och ingen annan.

- Aurora Krum? Hör jag en röst brumma bakom mig med ett konstigt uttal på mitt namn.
- Ja? Svarar jag.
- Åh! Ehm… mitt namn är Rubeus Hagrid, kalla mig Hagrid. Jag är nyckelväktare här. Jag ska hålla koll på dig, din syster Gabryella ville det, stammar han fram och gör olika rörelser med händerna. Han kanske inte visste att jag förstod engelska men kunde inte prata det bara.
- Okej, trevligt att träffas Hagrid, svarar jag och räcker fram handen som Hagrid skakar försiktigt som om han var rädd för att jag skulle gå sönder.
- Förstod ingenting, men okej. Ska vi gå till min stuga för en kopp te? Frågar han.
- Javisst, nickar jag.

När vi gick mot Hagrids stuga berättade han mer om sitt yrke och om olika delar av Hogwarts bland annat om att det ska finnas en jätte bläckfisk i sjön. När han nämnde sjön fick jag rysningar; det var där jag skulle förvandlas, men uppenbarligen skulle bläckfisken försvinna i natt.

Efter att vi gått ett tag såg jag en liten brun stuga i samma storlek som vårt kvastskjul där hemma och jag förstod att det måste vara Hagrids stuga eftersom han pekade mot stugan och upprepade stuga fem gånger och gestikulerade med armarna. Jag nickade till svar och log mot honom, han hade varit den snällaste jag träffat här.

Vi gick in i den lila stugan och jag kände värmen från den öppna spisen, dofterna från de olika tén och hela stugan var mysig och hem trevlig på något sätt, även om jag inte är uppvuxen med detta.

Vårt hem i Bulgarien var en stor mörk herrgård utanför en stor skog jag inte vet vad den heter. Vårt hem har 15 rum, inklusive matsal och några allrum. Sovrummen var väldigt stora och hade stora toaletter. Köket, som vi egentligen inte skulle vistas inuti var också väldigt stort eftersom vi hade ungefär 60 husalfer som skötte huset.

- Vad vill du ha för te? Frågade Hagrid och lyfte ner en ask från översta hyllan i ett skåp.
- Få jag se? Frågade jag
- Va’ kan du förklara dig bättre? Frågar Hagrid.
- Jag se? Frågade jag medan jag gestikulerade.
- Åh! Du vill se? Frågar han och räcker över lådan till mig och jag nickar.
- Tack så mycket, svarar jag och tar bara en te påse, jag förstod inte vad det stod på.
- Trivs du på Hogwarts då? Frågade Hagrid.
- Ja, det är väldigt mysig här och alla är trevliga, svarar jag och nickar försäkerhetenskull.
- Va’ bra! Själv har jag alltid trivts bra här, jag fick ju börja bo här efter att blivit relegerad för min mamma stack när jag var liten och min pappa dog när jag började skolan, berättar han och jag känner hur det värker lite av att tänka på mamma.
- Min mamma är död, säger jag och ser att Hagrid inte förstått något.
- Min mamma dog, säger jag och undrar om det blev rätt eller inte eftersom jag bara upprepat några ord av det Hagrid sagt.
- Jag beklagar, men jag vet hur det känns, säger han tröstande och jag ler lite
- Hon dog när jag var 5 år, säger jag och pekar på mig själv och håller upp fem fingrar.
- Jag minns inte jättemycket av henne. Jag minns hur hon såg ut, hennes röst, hennes lukt, hennes händer, hennes skratt och en vaggvisa hon brukade sjunga för oss när vi var små eller när vi var ledsna, säger jag och gestikulerar.
- Är du lik henne? Frågar Hagrid vänligt.
- Lite, men mest min pappa för min mamma var vilie, säger jag
- En vilie? I Bulgarien? Ja där ser man, säger Hagrid tys för sig själv.
- Min mamma var fransyska, säger jag och säger fransyska på franska så han kanske förstår.
- Jaså, det förklarar en hel del, säger Hagrid och ler.
- Vadå? Frågar jag.

Men Hagrid svarar inte, utan vi byter samtalsämne och till största del blir det skrovlig engelska från mig och gester från oss båda istället för ett flytande prat som resten av samtalet hade varit.


När klockan närmade sig 6 sa vi adjö till varandra och jag gick mot Durmstrang skeppet för att fixa i ordning mig inför att anmäla mig till trekampen med Rita, Pasha och Gaby.

Jag gick sakta mot det ståtliga skeppet med dess utsmyckningar av drakar och höga pålar med stora flaggor Durmstrangs emblem på.

När jag kommit fram till den lilla vingliga bryggan som ledde till porten in så möttes jag av doften av rödvin, eldvatten och kolen från brasorna som höll skeppet varmt. Överallt pratades det hög bulgariskryska och jag gick snabbt förbi Leyla som satt tillsammans med Melinda, Roshana, Svetlana och Maija, och gick snabbt mot mitt och Ritas sovrum.

Rita satt vid sin del av rummet vid sminkordet och fyllde i ögonen med svart ögonskygga och fixade till silvernätet hon hade hårt knutet runt sin strutknut.

Jag gick över till min sida som var på en liten höjning där två stora dörrar ledde till min garderob, min himmelsäng med svart silkesöverkast och vinröda pälskuddar, sminkbord fyllt med smink och smycken och ett litet bord vid sängen och fönstret över sjön med små ljus och mina skolböcker och lite små pallar här och där i rummet.

Jag fixade till mitt hår och önskade att Gaby skulle vara här och fixa till mitt hår eftersom jag inte var lika duktig på det. Men det fick bli min vanliga frisyr med mittenbena och två flätade knutar på varsin sida där det hänge ner varsin mörkbrun fläta. Jag fyllde också i mina ögon med mörk ögonskugga och läpparna med rött läppstift.

Jag satt och nynnade lite då jag hör min bror komma vrålandes in i rummet med en lång främmande pojke med svart flottigt hår och stor näsa. Hans svarta ögon såg ilsket på mig och Pasha var illröd i ansiktet och vinglade en aning fram.
- Var är Gabryella?! Vrålade han
- Jag vet inte, vet du Aurora? Säger Rita ointresserat.
- Nej, senast jag såg henne var hon med Lily, säger jag.
- Åh javisst! Pålitlig elev den där Lily Evans! Och Gabryella Marienda Krum ska ångra att hon inte kan passa tider! Jag sa mycket tydligt att hon skulle vara här klockan sex! Vrålar Pasha och slängde in en flaska med eldvatten han hållit i hela tiden.
- Hon kommer nog snart, om inte så går vi utan henne och hon får dyka upp senare, säger Rita lugnande.
- Hon ska ändå straffas, muttrar han för sig själv.
- Och vem är du då? Frågar Rita pojken men han hann inte svara innan Pasha gjorde det
- Det är Severus Snape, en nybliven dödsätare. Hans ska hjälpa mig hålla koll på Gabryella och lite annat, säger Pasha nöjt.
- Ritané Kruma, men du kan kalla mig Rita, svarar Rita och sträcker fram handen åt Snape som sedan tittar på mig.
- Aurora Krum, svara jag kort och han bara nickar.

Vi går allihop som till hör Durmstrang och Snape då, tillsammans mot bägaren för att anmäla oss och rektor Karkaroff verkar väldigt nöjd och pratar med både Snape och Pasha. Rita pratade med sin bästa vän Alexandra och hennes syster Efva. Jag gick och letade efter Gabryella och runt varje hörn önskade jag att hon skulle dyka upp, men det gjorde hon inte.

Vi gick in i salen där bägaren stod och det var fullt av människor, men ingen Gabryella men Lily var där och såg oroligt på mig som hon kunde läsa mina tankar. Var är Gabryella?

JätteSuperMegaBra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jättebra skrivet och handling (så bra som vanligt )