Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Du är jätteduktig!!!

TACK så himla mycket för era komentarer.
Det betyder mycket för mig.
Nu kommer mer!

”Vakna.”
Jag öppnar ögonen. Caspian ler trött. ”Din tur att vakta.”
”Okej. Sov gott. ”
Caspian kryper ner i sovsäcken, och jag kryper upp i gången. Jag tittar ut ur den lilla sprickan.
I det svaga ljuset från månen så ser jag att alla de fem karriäristerna sover. En av dom dreglar.
Plötsligt ser jag något röra sig. En skugga kommer springande fram till de sovande karriäristerna, och tar lite mat. I det svaga ljuset ser jag inte så bra, men personen ser inte ut att vara äldre än mig. En av karriäristerna vrider på sig i sömnen. Hen ryggar tillbaka, och sedan så går den oidentifierade deltagaren mot min sten. Rakt mot mig.
När hen kommer närmare, ser jag plötsligt vem det är.
Moonye, den lilla flickan från 8an med Danis ögon.
Hon ser sig snabbt omkring, och sedan så äter hon snabbt maten. Efter det så försvinner hon ur mitt synfält.
Jag ligger där och vaktar, tills att solen har gått upp. Karriäristerna vaknar, och tycks inte märka att lite mat fattas.
”Jag tror inte de kommer tillbaka.”
Dom packar ihop, och börjar gå härifrån. När dom inte syns mer så kryper jag ner till mina vänner igen. Jag väcker dom, och vi går upp i ljuset. Vi grillar ekorren i karriäristernas elds glöd, och sedan så äter vi av den. Vi äter hela.
Caspian och Lucy går ut i skogen och letar mat, men jag stannar kvar. Jag har en sak jag måste kolla.
Jag går en bit ut i skogen. Sedan så smyger jag tillbaka, och klättrar upp i ett träd. Jag kikar ut mellan grenarna, och ser att någon kommer smygande fram till stenen med mat på.
Moonye.
Hon ser sig snabbt omkring, och rafsar åt sig lite hallon, och en strimma torkat hjortkött. Sedan smyger hon tillbaks bakom stenen hon kom fram från.
Jag klättrar snabbt ner. Jag går sakta mot stenen hon sitter bakom. Jag tittar över den.
Hon tittar upp och möter mina ögon. Det är som att titta in i Danis ögon.
”Hej. Ta det lugnt. Jag ska inte döda dig.”
Den söta flickan ser tveksam ut.
”Men... Jag tog ju eran mat.”
”Äsch. Vi skaffar ny.”
Hon ser fortfarande misstänksam ut, men kommer fram från stenen. Hon följer med mig till maten, och jag ger henne mer hjortkött. Hon äter, och sedan så får hon lite blåbärsmos.
Hon pratar medan hon äter, men jag hör inte vad hon säger.
Lucy och Caspian kommer ut från skogen, och rynkar pannan
när dom ser Moonye.
”Det är okej.”

Vi äter middag, bestående av ekorre, kanin, björnbär och hallon. Moonye är fortfarande försiktig.
När vi ska gå och lägga oss, så delar Lucy och Moonye på fällarna. Ingen har dött idag.
Natten kommer. Vi lägger oss, och jag somnar fort. Och för första gången drömmer jag en mardröm på arenan.
Jag springer.
Hjärtat dunkar.
Bakom mig så vet jag att någon vill döda mig.
Fienden kastar kniven.
Den är blodig.
Den träffar.
Jag vänder mig om.
Moonye ser lyckligt på mig.
Jag vaknar upp, till en mardrömsliknande verklighet.
Böjd över Lucy står Moonye med en blodig kniv i handen. Hon hugger till. Blodet stänker.
Jag reser mig på skakiga ben. Det är får inte hända.
Flickan med Danis ögon kan inte vara en mördare.
_______________________________________
Så, vad händer? glöm inte att sponsra!

Superägigt! Känner att Mooney är snäll...?

Åååh vad spännande, nej nu var du elak du kan ju inte sluta så ♥

Här kommer ett extrakapitel, bara för att ni är så awsome!

Jag får panik.
Det här kan inte vara sant! Dani... nej, Moonye kan inte vara en sådan som dödar.
Jag kastar kniven. Den borrar sig djupt in i Moonyes ryggtavla.
Jag kastar mig fram till de båda döda kropparna. Lucys döda kropp ligger fortfarande med slutna ögon.
Jag känner sådant dåligt samvete. Om inte jag varit så snäll mot Moonye, bjudit henne på mat, så skulle inte Lucy vara död.
Lucy. Död. Glada Lucy som alltid ville alla väl. Lucy. En vän.
Flickan från distrikt 3 är död.
Och en flicka som jag litade på dödade henne.
Jag tar upp Lucys döda kropp, och lägger henne uppe i den lilla gläntan.
Sedan återväder jag ner, och ger Moonye en örfil. Jag vetv att hon är död, men jag måste ju göra någonting.
Jag tar av henne alla hennes kläder, och finner tre knivar gömda i skorna. Efter det så vågar jag titta på hennes ögon.
Dani. Som att se Dani död. Men detta är inte Dani. Det här är mördaren Moonye.
Jag sluter hennes ögon. Jag vill inte se dom.
Jag lägger även Moonyes döda kropp i gläntan. Lucy är borta.
Jag hör deras kanonskott avlösas. Sedan går jag ner och väcker Caspian.
”Var är Lucy?” frågar han. Jag berättar med gråten i halsen vad som hänt.
Han klappar mig på axeln. Sedan så ligger vi tätt ihop och försöker sova resten av natten.
Jag vaknar, och går genast upp. Jag tittar vad vi har för mat kvar;

¤ Torkat hjortkött.
¤ Blåbärsmos.
¤ Hallon.
¤ 1 ekorrlår.
¤ Björnbär.

Det är lite i alla fall. Jag gör alla bär, det vill säga blåbären, hallonen och björnbären, till en gröt.
Precis när jag är klar så vaknar Caspian, och vi äter. Ingen av oss säger någonting.
Sedan går båda två ut och letar mat. Jag lyckas fälla 2 kaniner, 1 ekorre och 1 fågel, som liknar en kalkon.
Vi hittar svampar, som jag fått för mig heter Carl Johan, och jag är säker på att den är ätbar, så vi plockar massor av svamp och hittar även ett gammalt äppelträd, och vi plockar ungefär 6 äpplen.
Sedan så återvänder vi till lägret. Jag flår som vanligt djuren, och Caspian har tur och hittar lite ätbara rötter. Han börjar göra ett fiskespö.
Jag lägger, som vanligt, djurhudarna på tork och slänger bort äckliga delar. Sedan så ser jag en silverfallskärm närma sig.
Den landar precis framför Caspian, så vi antar att den är till honom. Han öppnar det lilla paketet, och i den finner han en dolk med silverblad, och ett bekvämt handtag som nästan formar sig efter hans hand.
Han fortsätter med fiskespöet, och jag funderar. Vad ska jag göra?
Jag bestämmer mig för att undersöka sjön. Vem vet, det kanske finns massor av användbara saker i den?
Jag tar av mig kläderna, och låtsas inte om att hela Panem ser mig. Jag dyker i sjön, och den är överraskande nog väldigt klar, så jag ser långt. Jag simmar, och ser något där nere på bottnen.
Jag ser något röra sig.
Plötsligt står jag öga mot öga med en konstig fisk. Den är purpurröd, stor och med blågröna fenor.
Det som skrämmer mig är inte fiskens storlek. Det är att fisken har huggtänder.
Fisken är en Mutant.

En mutant-fisk! Caspian får komma och mörda den med min sponsorgåva .

Hehe, ja ni får se vad som händer...

OJ! Vad ska hända nu?

Ps. Ds.

DEN ÄGER!!!!

SUPERMEGAAWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!