Slutet

Fred skulle inte ha dött...

(Okej jag tycker att det här är väldigt cringe nu typ ett år senare så aaaa...)


Nästan alla här skriver att de inte gillar Nitton år senare, men vet ni vad? Jag älskar det!



Om vi nu tar sista meningen, All was well, är det -tycker jag- en otroligt stark mening.Den säger att Harry äntligen mår bra, han blir inte förtryckt av Dusleys, han har inte just upptäckt att hans föräldrar blivit brutalt mördade, han är inte rädd för att bli förstenad, han tror inte att en ökänd mördare är efter honom, han upplever inte besvikelsen över att behöva bo hos Dursleys när hans pappas bästa vän älskar honom och skulle låta honom bo hos sig, om inte resten av världen trodde att han är skyldig till att ha mördat tretton personer och vara skyldig till att Lily och James dör, han är inte orolig över att ärret gör ont och att mörkrets märke har visat sig, han tvingas inte delta i en tävling han aldrig skulle änmält sig till, och som har vållat många dödsfall genom åren, han har inte en vän som inte är med honom längre för att han är avundsjuk, han mår inte dåligt av att han själv tycker att han är ansvarig för Cedrics död eller för att Voldemort har återvänt, han behöver inte stå ut med att rista in en mening i sin egen hud, han är inte illa omtyckt av nästan hela trollkarlsvärlden, han är inte ledsen över att hans gudfar precis dött, han upptäcker inte mer om Voldemorts förflutna som gör att han ser hur hemsk person Voldemort faktiskt är, han är inte ensam, med den som ledde honom, död, han behöver inte åka ifrån sitt riktiga hem, Hogwarts, för att försöka döda horrokruxer, han är inte uppriven över att Hedwig och Moody just dött och att Voldemort nästan dödade honom, han är inte ensam med "bara" sin bästa vänner, helt avskuren från resten av världen, för att han är, Harry Potter, han är inte orolig för hur Ginny mår, han tillbringar inte all sin tid med bara två personer -vem som helst skulle bli trött på dem två vid den tiden efter ett tag- dessutom utan mat och med ett irritationsmoment som gör honom argare än vanligt, han är inte ledsen över att hans bästa vän lämnat honom, han är inte ständigt på flykt, han har inte hela den pressande uppgiften att döda Voldemort vilande på sina axlar,han har inte just upptäck vem Snape var, mer än att han var hans lärare och att han blev mobbad av hans pappa, han vet att han inte behövde dö för att Voldemort skulle dö, utan han kan äntligen slappna av. Visserligen är han ledsen över alla som har dött, men han vet att de alltid lever kvar inom honom. Och dessutom har han en familj, som verkligen är hans, något som han aldrig haft förut.



Allt är inte perfekt, eller underbart, inte hemskt, utan bara okej.






Och nu filmen, scenen när de sitter i vagnen och chokladgrodan, den är så otroligt fin. Den chokladgrodan får mig att inse hur mycket Harry har lärt dig, hur stor han har blivit. Den hoppar inte ut genom fönstret, den hoppar ner i Roses hand, och betyder att det är nästa generations tur att ta över.

*Hållet med till 100% tumme*

Det var alltså lite överdrivet att Fred dog

Jag kunde inte skrivit det bättre själv. Så fint!♥
Sen hur skulle det då annars kunna sluta som är "så mycket bättre"?? Att han vaknar upp ur en dröm, att han dör, att Voldemort kommer till liv och spiralen börjar om eller vadå?

Tycker det var superbra.

Jag gillar det skarpt! Dessutom att man fick en liten föraning om hur deras vuxna liv blev, vilka barn de får och med vem. Men ändå ges det mycket frihet till egna tankar om vad som hände.

Älskar dessutom att flera av de "goda" dog. Det visar att alla kan dö i krig. Att Fred dör är ett mycket bra exempel på detta, men att livet ändå fortsätter.

Sedan är inte världen uppdelat i ont och gott, dödsätare och inte dödsätare. Hade velat se flera dödsätare med barn/barnbarn som de lämnat av till Hogwarts. Att livet även går vidare för dem och att det finns ett gott sinnelag i alla ♥

Tycker att den slutade ganska bra... Men man blev lite besviken över att så många favorit karaktärer dog...