(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

^Aha, då fattar jag!

Aja

Jättebra! Det gör oftast inget för mig om ett kapitel är kort, eftersom det är innehållet som räknas, men samtidigt så vill jag ha långa kapitel från den här. Jag vill inte sluta läsa! xD

Haha, älskar att du parade ihop Harry och Cederic, fast det ska vara Drarry ju ;D

Jag älskar din ff, du är sjukt duktig ♥
Fast jag stör mig på särskrivningarna...

mer

AlexZz Det är helt korrekt! ^^ Hehe, förlåt Book nerd X)
Och till alla andra positiva kommentarer; TACKTACKTACKTACKTACK!
OBS! Om jag skriver 'hen' på ett ställe så ska det vara så! 'Hen' är ett uttryck man använder om man inte vill avslöja könet på karaktären ♥ Kursiv text: Dagdröm

Hufflepuffs sällskaps rum var fullt av folk och på en en fönsterkarm satt Zacharias Smith som ordförande och tittade ut på sina kamrater. Mötet hade pågått i cirka 40 min och dem hade hunnit med mycket. Det hade varit lite bråk med ravenclaw, men de hittade en snabb lösning på problemet och annars hade det mesta varit positivt. Speciellt en viss fest...
"Vi måste ha en halloween-fest!" sade Susan entusiastiskt bredvid Minto som hade mest lyssnat under mötets gång.
"Jag håller fullkomligt med! Vilka här skulle tänka sig att ha en halloween-fest?" frågade Zach högt och exakt alla räckte upp handen. "Bra. Vi kan börja med ålder. Ska vi ha två fester, en för dem yngre och en för dem äldre, eller ska vi ha en enda stor?" fortsatte han och flera stycken mumlade 'två'. "Är alla överens om två?" och ännu en gång räckte alla upp sin hand.
Efter det så började dem dela upp personer i små grupper som skulle fixa speciella saker. En för dekoration, en för underhållning, en för regler, en för mat, en för musik och så vidare.
Minto och Susan satte sig själva i underhållning för festen som var för 5-8 och började prata ihop med dem andra i gruppen...

Draco satt på sin säng och bläddrade i en trolldrycksbok medan Blaise och Theodore satt och pratade om ryckten och skvaller. Han bara himlade med ögon åt deras barnsliga beteende och vände blad i sin bok.
"Hey, Drake! Vart är den söta rödtoppen?" frågade Blaise och Draco tittade upp ifrån sin bok.
"Kalla mig inte det... hon är på något möte med sina vänner" sade han och pekade huvudet ner i boken igen.
"Awww, får du inget ligg ikväll?" retades Theodore och flinade.
"Lägg ner. Det går inte riktigt till så..." avslutade Draco tyst.
"Du kan gå till Harry. Han vill nog ta en runda" kivades Blaise. Draco bara höjde på ena ögonbrynet. "Oh, kom igen! Ni båda är ju så..." men Blaise fick inte avsluta meningen. Draco reste sig upp och tog ett par steg mot honom.
"Tyst! Sluta prata om det! Det är inget mellan mig och Potter!" sade han argt och högt.
"Du är ju körd på riktigt! Till och med Minto påstår det!" klagade Blaise och det fick Draco att haja till.
"Men... Minto är mi..."
"Det är fortfarande sant!" avbröt han och satte pekfingret i luften.
"Harry är Mintos..."
"FORTFARANDE SANT!" skrek nästan Blaise och bet lite på sin tunga. Draco stod stum och stirrade på Blaise som satt bredvid en flinande Theodore.
Tyst vände sig Draco om och återgick till sin bok.

I gryffindors elevhem satt Harry och Ron i sitt rum. Harry hade plockat fram en bild på Cedric och hemlighetsfullt så log han mot den. Han skickade en tyst, mental bön till den döde pojken och lade ner fotot i sitt fotoalbum igen.
Trött och utmattat lade sig Harry ner i sin säng och tittade upp i taket. Ron var försjunken i en serietidning så det var tyst i rummet. Dem andra killarna var ute i sällskapsrummet och njöt av sista de sista timmarna innan läggdags.
Harry stängde sina ögon och drömde sig bort. Han tänkte på att han var på ett café. Det var ett riktigt mysigt gammaldags café och han satt i en hörna och drack det där goda mugglarcaffet. Plötsligt kommer en person in med halvtlångt blont hår in. Harry ler för sig själv och föreställer sig att personen kommer fram till honom och frågar om hen kunde sitta på stolen bredvid. Ena grejen ledde till den andra och till slut kysstes dem. Mjukt så lade Harry hans hand i hens hår och kände på det mjuka blonda håret, men när han väl drog ifrån kyssen så bildades ett ansikte... Utan att hjälpa det så såg han Dracos ansikte med ett mjukt leende på läpparna. Harry fick panik och försökte få ur honom ur huvudet, men desto mer han tänkte på att Draco skulle försvinna desto tydligare blev han...

meraaa

vilka särskrivningar?

skriver så mycket azum nu
för denna ff är azum

Vad kul att du blir inspirerad av min berättelse ^^ Moar! OBS! Kursiv: Dikt

Vår historia lång. Den skulle kunna få plats i sju böcker om inte mer.
Som en vårdag såg jag hur det gröna sköra stjälken stack upp ifrån marken och bildades till en knopp. Jag var nyfiken på detta nya under, även om jag har känt jorden i hela mitt liv.
När du blommade blev jag tagen med storm. Jag har aldrig sett något så vackert.
Jag känner dig, men du har förändrats, precis som jag, precis som världen. och den här gången blev jag kär... Jag hoppas bara att du kan förlåta mig för det jag gjort...

Harry satt invirad i halsduk, jacka, mössa och vantar och kollade ut på det vackra landskapet. Hermione hade insisterat på att han skulle ta på sig varma kläder eftersom att hösten hade kommit, och än så länge hade det varit den kyligaste hösten på minst tio år.
Dem senaste dagarna hade varit en tortyr för Harry. Hans våta dagdrömmar har helt plötsligt ockuperats av en viss Malfoy. Draco var en helt annan person helt plötsligt och Harry gissade på att det var därför han hade tänkt mycket på honom. Den blonda slytherin prinsen hade ju alltid varit snygg, men det var hans ondskefulla personlighet Harry hade retat sig på och nu var den borta...
Harry lade sig ner i gräset och stirrade upp på den lätt gråa himlen och tog ett djupt andetag. På något sätt kändes tankarna också fel eftersom han var kåt på sin nya 'bestis' pojkvän. Bara av tanken stönade Harry och rullade över på mage och tryckte ner ansiktet mot marken och slängde armarna åt sidorna.
Grejen var också att han var inte säker på om han verkligen var... kär i Draco, utan han var bara en bra bild att onanera till.
Harry började dunka sitt huvud i marken, som om bilderna skulle försvinna ur huvudet. Dem hade kysst varandra. Dem hade till och med hånglat. Och Draco var en naturbegåvning när det kom till det. Sån jävla tur Minto har! Speciellt när dem... Harry han inte tänka längre innan han reste sig upp och och började stampa i marken och slå på sitt huvud.
"Sluta tänka på det!" skrek han ilsket och satte sig tungt ner på marken och då känner han något blött rinna ner för sin kind. Han tittade upp i luften, men himlen var alldeles för ljus för att det skulle regna. Försiktigt torkade han bort tåren från sin kind och begav sig tillbaka mot slottet...