Som en mjuk vind [SV]

Tack så jätte mycket!
~
Ella vaknade av ett morgonljus som sipprade in genom fönstret på hennes lillasysters rum. Först minns hon inte vad hon gjorde där och vad som hänt dagen innan, men när hon gjorde det kände hon en pirrande känsla av glädje. Med ens flög hon upp ur Elins famn och sprang in på sitt eget rum, bytte från gårdagens kläder till en ny, klarröd klänning.
Det var hennes första dag som häxa. Eller i alla fall, som hon vetat att hon vore häxa. Ella var överlycklig och med några hoppsande steg, med klänningen på sig och inhandlings listan i handen, studstade hon ner för trappan, mot frukostbordet. Men hon stannade mitt i ett steg när hon såg två stycken män stå framför henne.
Den kortare av dem, bar en mörkblåklädnad och den längre bar en smaragdgrön.
Båda sträckte genast fram handen, vilket fick Ella att fnissa till.
Först tog hon det kortares hand.
"Daniel Flinck", sade han med en varm röst, medans hans iskalla, blå ögon letade sig in i hennes, mörkblå.
"Ella Gersche." Så fort Ella svarat vände hon bort blicken till den personen som stod bredvid Daniel och tog hans hand och som på order började han tala.
"Mitt namn är Hellach Dimvare."
Ella nickade kort till honom och svarade med sitt namn. Denna mans ögon mötte hon aldrig, för rädd för att han också skulle ha samma iskalla blick.
"Vi är från trolldomsminesteriet, och har skickats i ett Hogwarts ärende till dig Ella. Vi är här för att eskortera dig och din familj till Diagongränden idag. Vad våra källor beträffar, hade ni tänkt att åka dit denna morgon?" frågade Daniel, som verkade tala för de båda männen, med ett litet trumfinerade leende på hans ganska bleka läppar. Ella bara stirrade med lite halvt gapande mun på honom. Hon skakade av sig den obehagliga känslan av iakttagelse innan hon började gå mot köket.
"Era källor talar sanning", sade hon bara innan hon gick in i matsalen med tankar snurrande runt trolldomsminesteriet. Tänk att det skulle finnas ett trolldomsminesterie. Ella var mållös.
Hon slog sig ner vid det utplacerade runda bordet, som redan hennes föräldrar satt vid och snart kom Elin ner med en vit klänning.
"Vilka är det där?" frågade hon och nickade in mot personerna i hallen.
"Några från trolldomsministeriet", svarade Ella med munnen full av flingor och log när hon fick se Elins gapande mun.

oooh super bra!
men första meningen blev konstig x)

jättebra meera:]

En halvtimme senare rullade hjulen på bilen de skulle ta inåt stan. Det var en ganska stor bil, med sju stycken säten, två fram, två i mitten och tre stycken längst bak. Ella och Elin satt längst bak, hennes föräldrar framför dem och de två trollkararna lägnst fram.
Däcken rullade mjukt över den asflaterade vägen.
Efter cirka en kvart var de framme vid en okänd gata mitt inne i Londons innestad. De hade redan parkerat bilen en bit bort på en parkering, och stod nu framför en skruttig pub.
”Och där ska vi in?” frågade Ella med en smula missnöjd ton. Hon som hade förväntat sig något riktigt coolt. Männen nickade och öppnade den förmultnande dörren med ett gnisslande läte och så gled den upp.
De klev in i den underligaste pub Ella någonsin varit i. Det mesta var byggt i gammalt trä. Det Ella antog var pub ägaren stod bakom en gammal bar med en trasa i ena handen knappade med sin lediga hand i bordet, vilket gav Ella rysningar genom ryggen. Men ändå mötte hon mannens blick, och märkte att den var ganska vänlig. Eller kollade runt lite och såg underliga personer med svarta huvor uppdragna över huvudet, personer som drack någon läskig saphirblå drink och pratade med varandra i mumlade ton. Mer hann inte Ella se eftersom hon blev bortdragen där ifrån mot en annan dörr som de klev igenom.
Ella och hennes familj möttes av en tom stenvägg.
Den längre av de båda trollkarlarna drog fram det Ella antog måste vara en trollstav och Ella beundrade den en stund och kollade på den när han gav några tegelstenar några slag med trollstaven.
Då hände det märkligaste Ella varit med om. Tegelstenarna började röra på sig, och lämnade kvar en öppning.
Bakom den öppningen fanns konstiga saker. Som människor med spetsiga hattar och de mest underligaste butikerna.
”Välkommen till Diagongränden”, sade den kortare av männen med ett litet leende och Ella kunde inte låta bli att le.

Skriv mer

bra meera

Jag är sjuk, det är därför jag inte lägger ut något.
Orkar inte skriva ett inlägg just nu, men så fort jag orkar kommer ett inlägg.
(Jag försöker verkligen få till ett bra inlägg...)

suuper bra ! Krya på dig ♥

Tack! c.
~

Ella kunde inte stänga igen sin mun, det verkade näst intill omöjligt.
Vilken gata.
Den var full med massvis med coola saker!
Hennes min blick fastnade på en byggnad längst ner på gatan.
?Gringotts, trollkarlsbanken?, förklarade Daniel som tydligen förstått vad Ella stirrat på.
Han nickade eftertryck åt det hållet och den lilla skaran började genast styra sina steg dit. Ella stötte mot några häxor när hon gick och hennes hjärta tog ett skutt varje gång hon tänkte tanken:
Jag är en häxa.

Tillslut nådde de banken och de gick in och möttes av en stor ljuskrona. Inte bara stor. Den var gigantisk. Det största Ella har sätt (och hon har sätt stora ).
Salen de kom in i var byggd av marmor, det var smutsigt vitt och den var fylld av de konstigaste varelserna Ella sett. Hon tittade frågande på Daniel som viskade med låg ton:
?Svartalfer?, Ella ryggade tillbaka lite vilket fick honom att skratta.
?De är inte farliga?, sade han och log menande till en generad Ella.
?Det trodde jag inte heller, svarade Ella kaxigt och hon blev räddad av att Hellach, den andra trollkarlen, började gå mot en disk där det stod ?VÄXEL?, med stora gyllene bokstäver.
De växlade sina pengar och Ella fick reda på att Galleoner (de guldiga) var värd 17 siklar (de silvriga) och 493 knutingar (de bronsfärgade).
Hon vinkade hejdå till svartalferna innan de kom ut på gatan och Ella kände en sorts lycka börja gro i magen.
~
Inte så lång, men okej? c.