Bara inte du

Super bra! ♥ Mer när du har tid!

Ni är så söta allihop! Jag har knappt börjat skriva, och ni peppar mig redan..!

I ♥ You!

Jag tror att jag kan skriva ännu ett kap i kväll, vid sju... ♥

OMG! Superbra! *Bevakar* absolut!!! ♥

Kapitel tre;

"Har ni liksom... Kyssts och så..?" Sa hon, och hennes ögon såg på mig, utan att blinka.
Jag såg på henne. Hon var ju min ju min bästis, så... "Ja." Sa jag och log lite.
Jag drog mig bakåt, Ginny flög upp ur sängen.

Rose:
Ginny blev tomatröd i ansiktet.
Jag satt lugnt kvar. Jag visste mycket väl att jag var starkare än henne, även om det inte syntes.
Och om det skulle behövas magi, så var jag betydligt mycket bättre. Det hade hon också erkänt, men då var hon inte... Rasande?!
"Ginny?!" Sa jag lent.
"Jag hatar dig!" Skrek hon. Tur att vi var ensamma...
"Snälla Ginn!?" Hon ryckte till vid sitt andra smeknamn.
"Hur kunde du?!" Sa hon.
Jag svalde hårt. Harry och jag hade vetat att det skulle bli såhär när vi berättade för Ginny, men kanske inte rickigt lika illa...
Hon var nu blossande röd i ansiktet. Det påminde lite om Harrys morbror, när han såg mig kyssa Harry på stationen för tre veckor sedan... Så länge sedan...
"jag visste att det skulle bli såhär..." Mumlade jag lågt.
"Hur då?!" Sa hon.
"Svara mig!" Skrek hon.
"Vi visste att du skulle bli arg, men kanske inte rickigt så här arg..." Sa jag och nickade försiktigt åt hennes håll.
Hon blängde argt på mig, innan hon sjönk ihop på golvet.
"Förlåt..." Sa hon.
"Nej Ginn, det är jag som borde säga förlåt! Jag skulle ha sagt det till dig. Du borde ha varit den första som fått veta det!" Sa jag och suckade.
Hon tittade på mig.
"Vet fler om det?" frågade hon.
Jag såg på henne. "Nej" sa jag och log försiktigt mot henne.
Hon log svagt tillbaka.


Ginny:
Jag log svagt mot henne.
Det var inte meningen att bli så arg, Rose var ju världens bästa vän..!
Men jag hade svårt att föreställa mig Rose och Harry i ett litet mörkt rum... Det skulle ju vara jag och Harry...!
Jag suckade djupt.
"Ginn..." Sa Rose, och jag kollade på henne.
"Jag gör självklart slut med Harry om du..." Sa hon. Jag visste att det var svårt för henne att säga det. Harry och hon var ju som skapta för varandra...
"Vi borde nog också äta lite middag..." Sa jag och reste mig upp.
Rose följde med mig ner till stora salen.


Rose:
Vi satte oss bredvid Harry och Ron.
Luna kom gående och jag ställde mig upp.
När jag vände mig om såg jag att Draco stirrade på mig. Inte så normalt som man brukar titta på folk, utan snarare kärleksfullt...
Ljust då brydde jag mig inte om det...
Han vände sig om så fort han såg att jag tittade på honom.
han reste sig upp och gick ut ur stora salen.
Jag reste mig också upp.
"Jag ska nog gå nu. Vi ses senare!" sa jag och sprang ut ur stora salen.
Jag såg Draco lite längre fram.
"Draco!" Ropade han, och började springa.
Jag hade nästan sprungit ikapp honom när han stannade.
"vad vill du?" Sa han och jag såg bara en gnista av den kärlek han visat i stora salen, men jag kunde ju ha misstagit mig...
"Draco..."

Super mega bra! ♥ Mer när du har tid! ♥

Tack allihop! ♥
Skriver mer vid lunch... Tror jag. ♥

Längtar!!! ♥♥♥

Förlåt, hann inte skriva på lunchen. Kanske skriver i kväll...
See you!

Åhh, vad jag längtar!!! ♥

RE:
"vad vill du?" Sa han och jag såg bara en gnista av den kärlek han visat i stora salen, men jag kunde ju ha misstagit mig...
"Draco..."


Rose:
"Jo, ja..." Började jag.
"Jag har lite bråttom, kan vi prata senare? Vad heter du..?" Frågade han.
Jag tittade förvånat på honom. Nu fanns inte alls den där kärleken i blicken... Jag hade nog bara inbillat mig.
Han kanske tänkte på Pancy...?!
"Rose Stillwell..." Sa jag.
"Öh... Är du och Harry tillsammans?" Sa han plötsligt. Jag tittade förvånat på honom, varför brydde han sig om det?
"... Ja..." Sa jag långsamt.
Han blev svart i blicken och vände sig om och gick snabbt iväg med långa kliv.

Draco:
Jag vände mig snabbt om. Jag ville inte skrika åt henne... Rose.
Flickan som var Harry Potters flickvän.
Hon förtjänade bättre!
Jag fick hennes bild framför mig igen;
Långt brunt vågigt hår.
Grön-bruna ögon som alltid glittrade så vackert.
Hennes smala och smidiga kropp, som alltid rörde sig med sådan elegans...
Jag suckade djupt.
Hon var inte "min", och skulle antagligen aldrig bli det heller; hon tillhörde Harry, det kunde till och med en blind noshörning kunna se...!
De älskade varandra... Eller han älskade rättare sagt henne.
Hon bar alltid en mask... Man kunde aldrig se vad hon tänkte eller tyckte... Hon visade bara sina känslor när hon själv ville.
Harry derrimot var som en öppen bok.
Man kunde alltid se vad han tyckte och tänkte.
Det var uppenbart att han älskade Rose, mer än någonting annat.
Jag suckade igen.
Rose var inte bara söt och vacker... Hon var också intelligent och snäll, i alla fall var det vad jag hört av lärarna...
Jag gick in i Slytherins uppehålls rum och satte mig på sängen.
Min uggla kom och satte sig på min axel, och jag fick en lysande idé...
Jag tog fram en bit papper och började skriva...;

Lorem ipsum
Nam sciunt quod sint qui dilexit ... Non solum puero fatuus, qui dicat mihi ut essem vobis boyfriend ...
Amo te Rose.

Nej, det blev inte bra!
Jag tog farm ett nytt papper och började skriva;

o Rose
Lorem ipsum his litteris spero te intellegere, qui sint qui diligunt te. Non sic quod "Harry", quae digna vobis boyfriend.
Amo te ipsum et magna at elit.
// Anonymous


Jag hoppades innerligt att hon inte kunde latin... Tänkte jag och band fast brevet i ugglans ben. Jag såg henne flyga iväg....

Rose;
Jag sprang upp till Gryffindors sällskapsrum och gick upp till mitt rum.
Ett knackande ljud mötte mig och jag tittade mot fönstret.
Det satt en uggla på fönsterkarmen.
Jag öppnade fönstret och lät den flyga in.
Jag tog bort pappret och läste
Det stod på latin, så jag översatte snabbt;

Kära Rose
När du läser det här brevet hoppas jag att du förstår att det finns de som älskar dig för den du är. Inte som den där "Harry", som säger sig vara din pojkvän.
Jag älskar dig Rose, och hoppas att du känner lika dant.
//Anonym