Är det svårt att älska och bli älskad?

Det kommer ett kapitel ikväll♥

ja ta din tid

Den som väntar på något gott.....

Kapitel 1

Jag är en helt normal tjej som snart ska fylla elva. Mitt liv kanske inte är som en normal elva årig flickas borde vara. Är det inte meningen att man ska bli älskad av familj och vänner? Ska man behöva gråta sig till söms varje natt? Och att ha självmordstankar vid elva års åldern? Det finns en sak som håller mig vid liv, som gör att jag inte vill dö. Det är så att det händer mystiska saker.

Just nu sitter jag i ett hörn ihop krupen i mitt rum och lyssnar till mina föräldrars gräl. Igen. Tårarna bara rinner och rinner och hela min kropp skakar av rädsla. Rädsla över vad som kan hända om dem går överstyr med bråket och slår ihjäl varandra. Jag vet att den lilla fick kniven ligger i en liten låda under sängen.
Jag reste mig sakta upp på darriga ben som jag gjort så många gånger i mitt liv. Och tog några osäkra steg mot min säng och drog fram lådan med mina skakiga händer. Jag satte kniven mot underarmen och tryckte in den mot huden och drog ett streck, blodet följde sakta efter den linje som kniven gjort.
Känslorna bara sköljde av mig och jag blev på lite bättre humör men jag var fortfarande livrädd.

- Conny! vi sticker till jobbet nu, det finns mat i kylen om du vill ha! ropade hon. Det var det ända hon sa innan hon slog igen dörren efter sig.

Såhär var det alltid. Dem jobbade nästan alltid och den tiden dem tillbringade hemma gick åt att bråka. Ingen av dem pratade med mig speciellt mycket.
Dem frågade aldrig hur det var i skolan och om jag hade vänner.
Och ifall dem skulle fråga det skulle jag ljugit och sagt att jag älskade skolan och hade ganska många vänner.

Jag la tillbaka kniven i lådan och sköt den tillbaka under sängen i säkert förvar.
Det konstiga var att blodet slutat att rinna så fort och bara lämnat efter sig ett ärr. Jag gick och ställde mig framför spegeln och såg min egen spegelbild. Jag var ganska mager med blont långt tovigt hår med blå ögon som oftast var rödsprängda av all gråt.


Okejj det var första kapitlet vad tyckte ni? någon konstruktiv kritik?

Den var jättebra
Läskigt värre

jag älskade det och vad jag gillar är att det faktiskt inte är så där putti nöttigt gulligt för det finns ändeå ganska många barn som har det så här super bra fortsätt så

taack!♥

Jag älskar kapitlet. Fast vem älskar inte dina fanfiction och dina kapitel? Dem är ju alldeles underbara.. ♥

aaawe taack!♥