Voldemort, patronus?

Eftersom Dödsätarna inte kunde frambringa en patronus tror jag ärligt talat inte att Voldemort heller skulle lyckas. : )

han älska ju sin orm Nagani, så hans patronus kanse är en orm.

Anledning till att inte känna lycka efter första trollformeln, som sagt så hade han medvetet klarat ett flertal trollformler innan hans tid i skolan. T.ex. i grottan där han plågar två barn, medvetet.
Han fick en kanin att hänga sig i taknockarna, han var redan bättre än många i första årskursen, INNAN han kom dit.

Jo det kan du nog ha rätt i, men tror fortfarande att han har en väldig brist på lycka - riktig lycka. Att aldrig ha blivit älskad eller älskat är något väldigt hemskt. Men förstår absolut hur du tänker och nej, den kanske inte överensstämmer med hans syn på saker och ting heller.



Hade ingen aning om att dem inte kunde det, faktiskt. Har J.K sagt det då? ^^

Frågan är nu då, om Voldemort och hans anhang inte kunde använda patronusbesvärjelsen, så var det förmodligen extremt mycket viktigare att få över dementorerna på sin sida. Inte bara som ett vapen, utan som ett skydd. (Ja Voldemort har ju sin själ i sju delar så det spelar ju inte så stor roll, men för hans anhängare. x))

^
http://harrypotter.wikia.com/wiki/Patronus_Charm

"However, J.K. Rowling stated that no Death Eater except Severus Snape could conjure a Patronus."

^ Snälla, du har skrivit så i ungefär fyra trådar nu? Spamma inte

Ah, ok. Då ser det väll ut som att Voldemort inte var kapabel till det då.

Han HADE nog en patronus innan han började mörda hejvilt.

Det tror jag inte. Patronusar är en ganska avancerad magi och många är förvånade över att Harry klarar det så pass tidigt, det är många som inte gör det. Och det var faktiskt i ganska tidig ålder som han började syssla med mörk magi, så jaa.

Tom Riddle blev förmodligen ivrigt nyfiken och intresserad av vad Hogwarts kunde komma att erbjuda och jag tror allt att han blev glad och stolt inombords när han gång på gång bevisade för sig själv och andra att han var att räkna med som trollkarl.

Men jag håller med om att han aldrig skulle kunna utföra en patronus. Dels för att han inte är ett dyft intresserad av det och glatt tycker om att hata och avsky lycka och kärlek eftersom han inte förstår sig på sånt. Men Voldemort kan le och han kan skratta - ondskans skratt om ni så vill. Men skrattet måste komma från skadeglädjen eller liknande så han bär helt enkelt på "fel" sorts lycka om ni missförstår mig rätt.

Sedan vet vi ju att han kom till under förhållanden som ytterst få andra har fått vara med om. Hans mor ljög till sig kärleken och detta tror jag definitivt satte spår i Tom Dolder aka Lord VOldemort som därmed inte fick samma uppfattning om kärlek och lycka.

För övrigt vill jag tillägga att Lord Voldemort aldrig var dödsätare utan det var hans anhängare som godtog sig det ordet ;D ...såattehh... jag ser inte riktigt tydliga bevis på att Rowling yttrat sig om Voldemort utifrån det citatet - men det betyder inte att jag för en hundradel tror på att han kunde utföra en patronus.

jag vet faktiskt inte