Ödets sarkastiska humor

Hon menar ALLTID nice med mer kommentarer!

Mer!

OJ ! Jag menar dog aldrig fel, eller alltid nice! xD
Jäklar vad tangenterna skriver av sig själv ibland.

Kommentera mera!

meer, jättebra (kan inte förklara med ord hur bra det är egentligen!)

Mer kapitel till folket! :'D

-------------------------------------------

Kapitel 2 Smärta och misstankar

Beatrice gick runt hemma i hennes och Regulus hus. Det var ett ganska stort hus, de hade 3 sovrum, 1 stort vardagsrum, kök, en matsal, 2 toaletter, extremt många förråd och vissa rum som Bea själv inte fick gå in i. Varför hade hon inte listat ut än men hon brydde sig inte så mycket heller. Hon var själv hemma för tillfället, Regulus var på ett möte. Bea log för sig själv, livet kanske inte var så svårt jämt, men döden på Lily tärde fortfarande på henne. Visst hade hon kanske överreagerat för 3 dagar sedan när hon var hos Remus, men hon hade lovat Lily att ta hand om lillflickan. Bea hade nu lärt Remus det viktigaste med att ta hand om en bebis, men hon var säker på att han skulle behöva hjälp längre fram. Hon var även väldigt glad över att både James och Sirius flyttade in med Remus, ju fler desto bättre! För själv kunde hon inte vara där ofta. Det skulle se väldigt misstänksamt ut, och Regulus kunde inte bortförklara henne varje gång.

Bea stod framför spisen när Regulus kom hem. Regulus kände på doften att maten snart var klar. Han gick och ställde sig bakom henne och såg på spisen, köttgryta och potatis, underbart! Han lade armarna runt hennes midja bakifrån och kramade om henne.
”Hej gumman” viskade han i hennes öra.
”Hej” svarade hon och vände på sig.
Han såg hur han log mot henne och han log tillbaka. Han kysste henne lätt på kinden innan han började duka. Han tyckte det var skönt när de var ensamma, då behövde han inte låtsas vara arg på Bea.
”Maten är klar!” sa Bea och började ösa mat på en tallrik.
Regulus gick fram och såg på maten, det såg underbart ut.
”Här” sa hon och räckte honom tallriken, full med mat.
”Tack” svarade han och log mot henne.

Under maten knackade det på dörren. Regulus och Bea gav varandra undrande blickar, vem knackade på deras dörr? I vanliga fall transfererade de sig bara direkt in. Bea ställde sig upp och öppnade dörren, bara i fall att det skulle vara någon dödsätare, laga mat, öppna dörrar, öppna dörrar och sådant ansågs som kvinnogöra.
”God dag, Mrs Black, får jag komma in?” frågade någon kort gubbe Bea aldrig sett förut.
Bea var inte riktigt van än vid att bli kallad Mrs Black istället för Miss Dolohov, men nickade och släppte in honom.
”Ohh… Där är ni Mr Black, jag har det du frågade mig om för någon dag sedan!” sa gubben och räckte Regulus ett litet paket.
Bea antog att det var någon han skulle ha till Voldemort så hon stängde av öronen och gick för att börja diska istället.

När de ätit klart och disken var bortdiskad hördes ett poff bakom dem.
”Men Regulus, hjälper du henne?” hörde Bea någon säga bakom henne, hon anade vem det var, men var inte riktigt säker.
”Nej, jag inspekterar så hon inte slarvar!” sa Regulus och såg granskande på tallriken.
”Jaha… Ja det är nog lika bra det, hon duger inte till något så du kan aldrig vara säker på att hon gör något rätt!” Bea hörde nu med ens vem det var. Det var ingen annan än sin egen ”kära” bror.
”Diska klart nu, och när du är klar kan du duka fram fika i vardagsrummet” sa Regulus skarpt till Bea som bara nickade undergivet.

Regulus gick ut till vardagsrummet med Dolohov, men han hade inte väntat sig att det skulle vara flera där. Han såg Malfoy och Lastrange sitta i soffan redan.
”Har du det vi vill ha nu?” frågade Malfoy och gav Regulus en kylig blick.
”Ja, här!” svarade Regulus och höll upp det lilla paket han fått bara för mindre än 15 minuter sedan.
Malfoy och Lastrange log nöjt, men Dolohov verkade inte riktigt lika nöjd.
”Jag tror inte du är tillräckligt hård med syrran, hon verkar ta farligt lång tid på sig!” sa han och såg misstänksamt på Regulus.
”Nej det gör jag inte, jag har tagit ifrån henne sitt trollspö! Hon ska inte få göra några satyg!” sa Regulus bestämt.
Dolohov verkade nöja sig med det svaret men gjorde något tecken till Malfoy ändå.

Bea skyndade sig det bästa hon kunde. Hon hade använt lite magi, men så lite som möjligt, hon hade ”egentligen” inte sitt spö. Hon hade precis dukat på allt på brickan när hon kände att någon stod bakom henne.
”Skynda på jänta, det ska inte så j*vla lång tid att fixa lite fika!” hörde hon Malfoy fräsa.
Bea vände sig bestämt och sa spydigt: ”Du kom i rättan tid, jag är precis klar!”
Malfoy såg med hat i blicken på henne.
”Du ska inte vara så uppkäftig, det kan stå dig dyrt!” hotade han henne.
”Ja, jag vet, gå och sätt dig med de andra så kommer jag med fikat” sa Bea och såg stadigt in i Malfoys ögon.
Malfoy tog tag i Beas tröja och drog henne nära honom.
”Vad sa du? Beordrade du just mig något?” väste Malfoy elakt i hennes öra.
Bea svalde hårt, detta skulle sluta dåligt! Han släppte ned henne, hon såg osäkert på honom. Malfoy såg nöjt på henne och slog henne hårt på kinden. Tårarna rann snabbt ned för hennes kinder men hon höll sig från att inte skrika, det skulle inte hjälpa henne. Åter igen fylldes hennes hals av ett skrik den inte fick ut. Han hade sparkat på hennes redan ömmande ben. Hon ramlade nästan, hon fick tag i bänken precis före.

Regulus satt och diskuterade ett helt tråkigt och meningslöst ämne med Lastrange och Dolohov, medan han undrade varför Malfoy och Bea tog så lång tid på sig. Hade Bea sagt något hon skulle bli bestraffad över eller vad var det egentligen som hände? Då vid den tanken kom Bea gåendes med brickan med fikat. Malfoy kom även han, men med en blick som avslöjade honom, han verkade ovanligt nöjd.
Bea ställde sig framför honom och sa försiktigt: ”Något mer som önskas?”
Regulus kastade frågande blickar mot de andra, de ville inget, inte han heller.
”Nej, ta och fixa tvätten!” beordrade Regulus medan han såg med förakt på henne. Fast inom sig undrade han varför hennes söta kinder var så röda.

Bea gick och gjorde som hon blivit tillsagd. Hon ville inte bli slagen mer än en gång per dag. Medan hon vek tvätten kände hon hur hennes mage bubblade, smälter maten var hennes första tanke. Men efter att ha vikigt 2 tröjor kände hon hur illamåendet kom och hon sprang till toaletten. Hon låste dörren och satte sig ned längs ena väggen. Varför blev hon plötsligt illamående? Malfoy hade inte slagit henne i magen! Plötsligt kände hon hur middagen for upp genom strupen och hon lutade sig över toalett stolen och spydde. Tårarna rann ned för hennes ansikte, de kom alltid automatiskt när hon spydde. Men VARFÖR spydde hon? Då slog det henne… var hon möjligen, gravid?

åh, jättebra, bästa hittils!

Hmm. Här var det inte mycket med kommentarer för stunden. Men jag kan lägga ut nästa kapitel ändå .

Ibland kommer vi peka ut perspektiv, men det är mest för att det underlättar för er.

---
Kapitel 3 – Svartsjuka i förvåningens anda.

[Bea]

Ganska mörbultat tar sig Bea upp ur sängen går dags kvällen hade inte varit trevlig. Hon hade ännu en gång råkat i onåd men en av dödsätarna som kommit på besök. Den här gången hade det varit Lastrange, han var en våldsam natur och hade slagit henne. Hon kände hur ett blåmärke bultade över kinden och hennes smala armar hade också fått några röda märken. Hon suckade lite och gick ut till köket där hon såg att Regulus lämnat en lapp.
”Hej Bea,
Det har gått två månader idag, din husarrest e över
/Din R”
Bea log smått och tog en smörgås som hon snabbt åt. Idag skulle hon äntligen kunna åka till marodörerna lite snabbt. Hon antog det skulle uppskatta ett besök från henne eller ja hon skulle uppskatta att besöka dem.

[Remus]

Remus hörde skrik från barnkammaren och skyndade in till Lillan och lyfte upp henne ur spjälsängen.
”Såja gumman, pappa e här nu” sa han lugnt och vaggade henne lätt. Till hans lättnad som lugnade hon sig men var vaken. Han gick ut till de andra igen. James och Sirius hade ju flyttat in för några månader sedan och det hade bara funkat bra. Två ungkarlar, en änkling och ett spädbarn i ett litet hus. Det vill säga, aldrig en lugn eller sansad stund, man känner ju marodörerna.
”Eh, du Månis, undra vilket djur Lillan skulle blir om vi gjorde henne till en animagus” sa Sirius lite tankspritt från den gamla slitna lädersoffan i vardagsrummet.
”Ja, det skulle vara rätt intressant, synd vi aldrig visste vad Lily skulle vart, kanske skulle vara samma” sa James sen och log halvt. Iden tyckte han var kul men att tänka på Lily gjorde honom alltid ledsen.
”Lägg av va, ingen ide att tänka på sånt, vi har nog med andra problem” sa Remus lite små irriterat och la ner Lillan på en filt.
”Jaha, som vadå?” sa Sirius och kollade förvånat på honom.
”Som att ni två slashasar inte har skaffat jobb än” sa Remus och kollade strängt på honom.
”Har ju inte du heller” sa James surt
”Ja, men jag har ju Lillan att ta hand om”
”Ja men jag eller tramptass skulle ju kunna ta hand om henne” sa James protesterande. Remus suckade bara och gick iväg till köket.

[Bea]

Bea log lätt när hon transfererade sig bort från sitt hus och till de andra marodörerna. Hon brydde sig inte om att knaka när hon gick in utan bara klev på.
”Hallå Grabbar e ni hemma” sa hon glatt.
”Jasså du lever fortfarande skraptass” sa Sirius med ett flin.
”Haha, jorå än så länge” sa Bea och gick in. Plötsligt häpnade Sirius,
”Vad har hänt med ditt ansikte?”
”Oh? Neeh, inget… Lite bråk hemma” sa Bea lätt. Både Remus och James kollade in Bea.
”Seriöst, du ser inte klok ut” sa Remus och Bea kände hur alla tre killarna granskede henne från topp till tå.
”Titta på din armar Bea, vad gör han med dig egentligen?” Sa James med en bekymrad blick.
”Eh, det e så farlig säger jag ju” sa Bea och suckade.
”Okej, killar jag vet att ni bara vill bry er och det e super gulligt, men jag klarar mig fin” sa Bea och satte sig ner i den gamla lädersoffan.
Remus såg misstroget på henne och försvann in i köket. James satte sig ner igen och Sirius han såg ut som ett åskmoln reda att explodera.
”Killar e det inget att annorlunda ni ser på mig förutom blåtiran då?” sa Bea sedan med ett lite hemlighetsfullt leende. Remus kom tillbaka från köket och log, ”Vadå att du e rund om magen? Grattis” sa Remus med ett leende. Bea skrattade när hon såg James och Sirius undrande förvånade miner. Sen såg Bea på Remus.
”Föresten, hur kunde du se det som snabbt?”
”De var precis som när Lily väntade Lillan, ser typ likadant ut, jag glömmer det aldrig” sa Remus och log.

[Sirius]

Sirius kände sig rasande det här var inte klokt. Hans lillebror, lillebror, slog och gjorde Bea med barn. Han var så ilsken att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han skyndade ut ur huset, han skulle söka upp Regulus och lära honom en läxa. Ingen, Ingen behandlar henne så. Han hittade efter ett tag letande Regulus turligt nog hemma.
”VAD TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED DIN IDIOT” skrek Sirius argt så fort han fick syn på hans lillebror.
”JAG HAR INTE GJORT NÅGONTING” skrek Regulus tillbaka i försvar och reste sig från soffan.
”JASSÅ, DET SÄGER DU, BEA KOM HEM TILL OSS IDAG OCH DET VAR INTE EN TREVLIG SYN” skrek Sirius helt rasande och gick några ilskna steg fram mot sin bror och höll trollstaven i handen.
”TROR DU VERKLIGEN ATT JAG SKULLE SLÅ HENNE VA?” skrek Regulus argt och fiskade upp trollstaven i handen han också.
”JAG TRODDE INTE DET, MEN HON HAR EN STOR BLÅTIRA RÄTT I ANSIKTET OCH RÖDA MÄRKEN PÅ ARMAR, HON LÄR JU KNAPPAST SLÅ SIG SJÄLV” Skrek Sirius och innan Regulus han svara tillbaka röt Sirius igen.
”Expelliarmus” röt han och avväpnade sin bror. Sirius tyckte Regulus mot väggen och höll sin trollstav vid hans hals.
”Jag slog henne inte jag lovar, ibland tvingar de mig, men jag slår henne aldrig med vilje” kved Regulus fram.
”OCH DESSUTOM HAR DU GJORT HENNE PÅ SMÄLLEN OCKSÅ DITT KRÄK, HUR KAN DU BEHANDLA HENNE SÅ HÄR” skrek Sirius argt.
”Jag vet, men vi e faktiskt gifta” kväkte Regulus fram. Sirius var bara enormt svartsjuk för det sista. Att han bror var gift med Bea och att det skulle ha barn. Det var något Sirius själv drömde om ibland, även då han visste det var omöjligt. Bea och Regulus älskade varandra, det var bara så fruktansvärt orättvist.

braa!

lite mer kommentarer innan nästa kapitel? (a)

meeeeeer tycker lite synd om sirius faktiskt!