Cornelia Mc'Lean [SV][PG]

jättebra som första kapitel!

tack, men jag vill ha åtminstone än till läsare innan jag lägger upp nästa kapitel

meeeer

ojj sorry att jag inte skrivit på länge, men jag har inte kunnat nu när skolan börjat, har massa läxor (engelska svenska spanska NO!!) jag kan inte skriva idag heller, men jag vill gärna att fler läser har bara två läsare nu tror jag men fortsätt bevaka!

Mer =)

Nu skriver jag mer hoppas ni gillar det!



KAPITEL 2 Bara Ett Gammalt Minne
[SIRIUS]
Cornelia hade bytt om och satte sig bredvid mig igen.
- Du ser trött ut, sa jag till henne.
- Jag är trött, svarade hon.
- Sov då, sa jag.
Hon lutade sig mot fönstret och somnade snabbt.
- Det är väldigt många tjejer som börjar i år, eller hur, sa Remus.
Alla nickade. Cornelia, som sov, lutade sitt huvud mot min axel.
James började skratta.
- Det ser ut som om någon sover på dig Tramptass!
Jag gav honom en ful grimas och kollade på Cornelia. Hennes hand låg på mitt ben med handflatan uppåt. Hon hade ett stort ärr på handen. Plötsligt började Cornelia skaka. Hon måste ha nån sorts mardröm tänkte jag.
[CORNELIA]
Jag drömde om natten jag flydde. Minnet höll sig fast som ett ärr på mig. Jag sprang och sprang. Men mannen som jagade mig kom ikapp. Han sköt en grön stråle mot mig.
[SIRIUS]
- Vi måste väcka henne! Skrek jag.
Remus tog tag i hennes axlar och skakade henne. Men hon vaknade inte.
- VAKNA! Skrek James.
Men inget hände. Cornelia började vifta med sin hand. Remus sprang för att hämta en lärare. Läraren riktade sin trollstav mot Cornelia.
- Dormientem! Sa läraren. Cornelia vaknade.
- Vad drömde du om? Frågade läraren.
- I-inget särskilt. Bara ett gammalt minne.
- vad då för minne? Fortsatte läraren.
- J-jag vill inte prata om det. Läraren gick och vi satt tysta en stund.
[CORNELIA]

Jag märkte att väldigt många tjejer gick förbi våran kupé och vinkade flörtigt åt Sirius.
- Varför vinkar alla tjejer till dig? Frågade jag till slut. Var alla hans vänner eller?
- Jo du förstår… började James. Du sitter med typ några av skolans populäraste killar, fortsatte han. Och Sirius är en av de få killar på Hogwarts som alla (nästan alla) tjejer är kära i. alla tycker han är snygg.
- Man ska inte döma efter utseendet, sa jag snabbt.
- Säg det till tjejerna, sa Remus.
Tåget stannade och jag klev av tåget tillsammans med killarna. Vi gick in i det jättestora slottet, och sen in i en stor sal. Där såg vi förstaårs eleverna sorteras. Jag fick också sorteras. Jag hamnade i Gryffindor, så jag gick och satte mig bredvid Remus. Sen skulle vi äta mat. Rektorn trollade fram hur mycket mat som helst. Jag hade aldrig i hela mitt liv sett så mycket mat. Om ändå jag kunde göra så! Tänkte jag.
Jag åt tills jag nästan sprack. Nästan allt jag åt var nytt för mig. Fisken, köttet, risen, räkorna. Jag frågade Remus vad det var jag åt flera gånger. Då kollade han oftast konstigt på mig, och sa sedan vad det var. Sen kom efterrätten.
När vi hade ätit färdigt sa rektorn att vi skulle gå och lägga oss. Vi reste oss upp och började gå mot sovsalarna när en lärare vid namn McGonagall, kom fram till oss.
- Får jag prata med dig en stund Lupin? Sa hon.
- Visst professorn, svarade Remus och gick iväg med McGonagall.
Efter en kort stund kom Remus tillbaka.
- Vad sa hon? Frågade Sirius ivrigt.
- Hon sa att… Hon sa att Cornelia skulle sova i samma sovsal som oss.
- Men hon är ju tjej! Utbrast James.
- Det är så många tjejer i år, så några tjejer måste sova i killarnas sovsalar, sa Remus.
Vi gick upp till deras (och min) sovsal. Jag tog av mig min mantel och gick och la mig i sängen. Jag hade inte tänkt på det innan, men jag hade ju inga andra kläder än skoluniformerna.
- Ska du inte byta om? Frågade Sirius.
- jag har inga andra kläder än skoluniformerna.
Sirius kollade förvånat på mig.
- Här ta den här, sa han och kastade en stor mörk tröja till mig.
- Tack, sa jag och märkte sen att James satt och stirrade på mig. Vad är det? Sa jag.
- kan du kolla bort, jag ska byta om!
Jag gjorde som han sa och sedan gick jag till toaletten. Allt var så stort. Och fint. Det var mycket bättre här än ute på gatan. Jag hade redan fått några vänner.
-------------------------------------

ett långt kapitel, enligt mig då! men hoppas att ni fortfarande läser

meeeeeeeeer

skriver mer ikväll eller imorrn, nu ska jag på fotbollsträning!

okidoki

KAPITEL 3 Är Det Därför Ni Är Vän Med Mig?
Nästa dag skulle jag gå på min första lektion. Det var förvandlingskonst. Vi skulle förvandla varandras tröjor till motsatta färg. Allas blev vita eftersom vi hade skoluniformerna på oss som var svarta.
Jag hade ganska svårt att få tjej-vänner. Men jag blev vän med många killar. När alla lektioner var slut gick jag, tillsammans med Sirius, Remus, James och Peter, till våran sovsal. Vi satte oss i varson säng och pratade med varandra.
- Varför blir jag bara vän med killarna på den här skolan? Sa jag.
- Vill du verkligen veta det? Sa Sirius.
Jag nickade, såklart jag ville.
- Alla tycker… att du är snygg… och såå, sa han.
Vi skrattade en stund.
- Är det därför ni är vän med mig? Sa jag oroligt.
- Nej, det är det inte, men du är fortfarande snygg, sa Sirius snabbt.
När han hade kommit på vad han hade sagt tog han handen för munnen. James började skratta jättemycket. Jag och Remus började också skratta sen. Till slut började Peter och Sirius också skratta.
Jag gick till uppehållsrummet när de andra hade gått och lagt sig. Jag satte mig framför brasan. Jag tog av mig mitt halsband och höll vargen i en knytnäve. Halsbandet bar så många hemska minnen. Jag kände hur det kom en tår nerför min kind, och sen en till, och därefter ännu en, det forsade ner tårar. Jag hörde någon kom in i rummet. Jag riktade min trollstav mot mitt öga.
- Lacrimis, mumlade jag. Tårarna försvann.
Jag kollade bakåt för att se vem det var som hade kommit in.
- Hej, sa Sirius.
- H-hej, sa jag och försökte hålla tårarna i styr.
- Vad gör du uppe så sent?
- K-kunde inte sova, ljög jag. Du då?
- Kunde inte sova.
Han satte siig bredvid mig, väldigt nära.
- Vad håller du i? frågade han och tog tag i min hand jag öppnade handen där halsbandet låg. Då kunde jag inte hejda mig. Jag började i stort sett störtgråta.
- Vad är det? Sa Sirius förvånat.
Jag skakade bara på huvudet. Han skulle ändå inte förstå. Jag kollade på honom. På hans ansikte. Han hade jättevackra ögon. Han kollade på mig. Jag kollade ner på halsbandet.
- H-har du nånsin förlorat någon du älskar? Sa jag och knöt ihop handen i en hård knytnäve.
----------------------------------

vill ni ha mer?
bra?/dålig?