Love in the air [SV]

Ska skriva första kapitlet nu... får se om jag hinner klart tills imon :3

Låter väldigt intressant *bevakar*

Gud! jättebra

Jättebra!

Gud vad duktig du är på att skriva :o

Åh! Gud, Tack

bra

Kapitel 1 – Osäkerhet

Emilio
Han gick genom korridoren med näsan i vädret och gav inte de andra eleverna så mycket som en blick. Folk i hans väg tog snabbt ett steg åt sidan, de visste att den som stod i vägen för Emilio var inte vatten värd. När han nästan var framme vid stora salen stod någon otroligt nog framför honom. I samma stund som han skulle fräsa åt personen insåg han vem det var som stod där och log mot honom. Det var Jacqueline Wilde. Han blev mållös av att se henne där och visste inte längre hur han skulle bete sig. Det var ovanligt, Emilio visste alltid hur han skulle bete sig gentemot andra människor. Hela hans familjs ideal var ju uppbyggt på att uppföra sig betydelselöst emot folk utan status och vara övertrevliga och inställsamma mot folk de kunde dra nytta av. Men Jacqueline var ingen hans familj kunde dra nytta av, hon var och skulle alltid förbli en smuttskalle för dem, men trots det kunde han inte slita ögonen från denna vackra varelse som just i denna stund stod framför honom. Han öppnade munnen för att säga något men inget ljud kom ur hans strupe, istället står de där och stirrar på varandra. För varje sekund som gick blev hennes ansikte mer tvivlande och ofokuserat. I samma ögonblick som hon såg ut att börja gråta kom de fram en stor kille som Emilio kände som Carlos och puttade bort henne och fräste något i stil med ”stå inte i vägen, subba”. Emilio blev lättade men också skärrad, Jacqueline skulle bryta ihop över händelsen, att han inte sa något och att hon inte blev respekterad och fick stå vart hon ville skulle knäcka henne även om det andra var en världslig sak.

Han började sakta gå igen, och passerade den tjocka dörren till stora salen och även Carlos som ställt sig innanför dörren med några mindre välkända slytherinare. Han vek av mot höger mot Slytherin bordet där flera elever redan satt och åt. Han satte sig lite vid sidan av från de andra, som för att demonstrera hur värdelösa de egentligen var jämfört med honom. Strax kom det ändå en kille som hette Jonathan fram och satte sig mitt emot honom. Jonathan var typen som tryckte ner andra med slag och hårda ord, egentligen var väl det bättre än det Emilio håller på med.

”Hej” sa Jonathan och fortsatte äta på något som liknade en macka men ändå inte.

Emilio kollade lite snett på honom, han lät så oberörd av att prata med Emilio att det nästan var skrämmande. Och det var verkligen inget Emilio var van vid.

”Heej” svarade Emilio och drog ut på ordet för att få Jonathan att haja till.

Jonathan kollade upp och rynkade på pannan åt Emilio innan han skakade på huvudet och fortsatte äta. Vissa saker gjorde människor osäkra, detta gjorde Emilio väldigt osäker. Så han bestämde sig för att han inte ville ha någon mat denna morgon utan traskade ut ur salen istället. Korridoren utanför var nu folktom, alla satt hade gått till elevhemmen eller till stora salen, men han skymtade en avlägsen gestalt. Med tysta steg gick han närmare gestalten och när han bara hade några få steg kvar insåg han vem det var, Jacqueline. Hon satt med knäna mot bröstet och lutade sin kropp mot sten väggen, hon hade ännu inte upptäckt honom.

åh! jätte bra

intresting! :o